Bröderna Mårtenssons på Östra Hästholmen

Såhär i snöeländets gråkalla skitvinter sitter det fint med en återblick på behagligare tider. Drar mig således till minnes sensommarens besök på br Mårtenssons gamla varv i Karlskronas östra skärgård. Med Ytteröfärjan tog vi oss ut till östra Hästholmen och fick oss till livs en guidad rundtur signerad Bertil Andersson.

Sannolikt det grannaste utsikten någonsin från ett virkesförråd. Kanske också de mest vällagrade bräderna man hittar i hela Blekinge. Här har inte rotats efter virke på snart 20 år.

Varvet är hejdlöst naturskönt beläget. Men det första som fångar intresset när man kommer dit är en gammal bilmotor. Innan elektrifieringen 1940 användes den till att driva verktygsmaskinerna, och står fortfarande kvar, rostig, väderbiten och grann med växelspak och allt i behåll.

Var det bättre förr? Nja, när det kommer till ordning och reda på arbetsbänkarna så har det onekligen skett en hel del. Undertecknad skulle helt säkert få löpa gatlopp och slita spö om han lämnat sin arbetsbänk på detta sätt efter arbetsdagens slut. Hur fan hittade de sina grejer!? Vem vet, det kanske är en väl förborgad yrkeshemlighet och en oerhört finurlig ordning som ligger bakom denna till synes kaotiska kökkenmödding.

Väl inne i verkstan slås man av att de efter åttio år av verksamhet helt sonika släppt hyvlarna och gått hem. Verktyg, gamla halvfulla färgburkar, halvfärdiga stävar och skitiga trasor ligger kvar där de lämnade dem en dag i början av 90-talet. Den dagen gick 150 år av båtbyggeri på Östra Hästholmen i graven. Det kan låta sorgligt, men ärligt talat är jag mer förvånad över att de ändå höll på så länge, så långt in i plastens tidevarv.

Ett bildbevis på att förfall kan äga en outgrundlig skönhet. Båtar som lagts upp för att långsamt försvinna är snart ett minne blott. Det är svårt att ens med största välvilja se något värdigt eller vackert med en bortglömd gammal möglig Maxi 77:a.

Mårtenssons gamla varv står sig rätt fint i jämförelse med den moderna verkstad som står till Båtbyggarlinjens förfogande. Där finns bandsåg och slip, och baspannan eldas bekvämt inifrån verkstan och likaså når man bastrumman genom en lucka i väggen. Elbelysning och hyggliga utrymmen och virkesförråd på vinden. Men vissa saker känns rejält främmande för en nutida snickare. Särskilt såggropen som ligger en bit från varvet. Timret flottades till en liten vik, drogs upp på land, sågades och släpades till verkstan. Många snickare av idag ser knappt röken av osågade träd förutom på hundpromenaden i stadsparken...

I handverktygens värld har det inte hänt mycket. Samma verktyg, om än i modernare material, används fortfarande. Lägg märke till skarvyxan till vänster. Om detta bångstyriga verktyg sade vår ciceron Bertil att -har man inte börjat öva med den före tolv års ålder så kan man lika gärna låta bli. Lägg sedan märke till träklubban till höger. En sådan gräslig knölpåk skulle jag knappt acceptera ens om jag påtvingades den med våld. Man måste verkligen ge dessa gamla mästare en eloge för att inte ha lidit av fåfänga.

Detta med virke är i sig en trist historia. Skogsbruket av idag är rena hetsen. Furorna får inte mogna på rot, och är i stort sett inget annat än glesvuxen splint. Forna åkrar är trista granodlingar, och virket är poröst och mjöligt. Efterfrågan på krokvuxet virke är i stort sett noll, och att få tag i ämnen till sågade spant eller böjda stävar är ett i bästa fall svindyrt, i normala fall hopplöst företag. Kvartersågade, kvistfria bräder med stående årsringar är en kuriositet som brädgårdarnas personal inte ens vet vad det är. Så tro mig när jag säger att flera i sällskapet bokstavligen dreglade över Mårtenssons gamla, dessvärre K-märkta, virkesförråd.

Bertil Andersson förevisar listorna över de mer än tusen båtar som byggt på varvet. Tusen! Och då räknade de inte in flatekor, pråmar och andra ovärdiga byggen. Jojo. De satt då inte och fikade bort arbetsdagarna på den tiden!

Och visst är det småskaliga båtbyggandet förbi, och visst är det sentimentalt dravel att tro att det skall komma åter. Men det är ett oomkullrunkeligt faktum att det fortfarande byggs en och annan jaktkanot av en och annan lycklig entusiast. Och undertecknad står just upp till knäna i hyvelspån och snidar till en motorsnipa, vars förlaga byggts av just Göte Mårtensson 1982.

Den som vill veta lite mer om varvet skall genast kolla in följande länk:

http://www.lansstyrelsen.se/blekinge/amnen/Kulturmiljo/bebyggelse/byggnadsminnen/brodernamartenssons.htm