fredag 14 december 2012

För den som gillar allmogebåtar

En liten jaktkanot lyser med sin ljusgrå färg bland de tjärade och gröna ekorna. Den som undrar varför så många jaktkanoter i Blekinge skärgård har just denna färg kan stilla sin nyfikenhet nu: det är färgen man använde på varvet i Karlskrona. En och annan burk slant nog ut genom varvsportarna, om man säger så.

Titta på fotot ovan och lägg gärna märke till teven i bakgrunden. Där rullar dvd'n "Båtbyggare i ek" på repeat. I sagda film från 1986 ser man Per Anders Daag och Göte Mårtensson bygga 29 fots vrakekan Klaura, till tonerna av Vivaldis Fyra Årstider. Enligt Jonas Günzel, som förestår Blekinge Museums båtsamling på Rosenholm i Karlskrona, så blir man hjärtligt trött på Vivaldi efter femhundra lyssningar.

Själva filmen är emellertid riktigt trivsam. Kanske inte direkt lärorik för den som vill lära sig teknik kring båtbyggeri, men det värmer hjärtat att se och höra den gamle Göte Mårtensson på det mest ödmjuka vis tala om sitt arbete. Och den som i verkliga livet vill se båten som byggs i filmen behöver bara bege sig ned till Fisktorget i Karlskrona. Där ligger vrakekan "Klaura" hela sommaren. Har man dessutom lite segelvana så är det fritt fram att hyra henne. 600 kr för en dag betalas i muséet strax intill. Jag kan bara säga: gör det. Hon seglar underbart, och bättre sätt att uppleva Karlskronas skärgård på, det finns knappast.

Inga mylarsegel direkt. Ett råsegel, sytt av mjölsäckar duger gott. Faktum är att den tidigare ägaren anvämde denna lilla jaktkanot som raggarbåt. Han lade loss i Sandhamn (Blekinge) och med vevgrammofonen under fördäck stävade han mot Sturkö där han friade till sitt hjärtas dam. Trots raggarbåtens uppenbara brist på både krom och skinande mahogny, svarade bruden ja!

Båtsamlingen finns i Blekinge Museums "Föremålsmagasin", som har öppet varje onsdag 12-17 och hittas i en ganska oansenlig industrilokal bakom Telenor Arena (där mitt kära Karlskrona HK för närvarande utkämpar hårda strider i Hockeyallsvenskans absoluta tabellbotten...). Fokus ligger på allmogens bruks- och yrkesbåtar, och blekingsekorna är bäst och talrikast representerade. F d museichefen Ingemar Atteman hade en vision då han på 50-talet samlade in merparten av båtarna i samlingen. Han såg framför sig en lång rad med båtar, sorterade geografiskt så att åskådaren med egna ögon skulle se hur allmogebåtarnas form förändras från Skåne i väst till Gotland i öst. Tyvärr räcker inte lokalerna till för denna storstilade idé. Men båtarna finns där, snyggt uppställda och läckert spotlightade. Bl a en gotländsk tremänning. Rekommenderas varmt!


Jag kan inte se mig mätt på denna bild. Otaliga tjärsmörjningar har gett det översta bordet på denna gamla blekingseka en omisskännlig patina. Lägg också märke till tolleklamparna på relingen/essingen. Det går åt ett och annat årtag för att slita ned eken såpass.

Åter till vrakekan Klaura. Vintertid ligger hon uppdragen i just detta föremålsmagasin. Man passerar henne på väg ut till den ouppvärmda båthallen som Jonas Günzel vintertid kallar för "kylskåpet". Efter ett par timmar i sagda hall så fattar jag varför, men blir också lovad att där är riktigt behagligt och svalt på sommaren. Väl därinne så finner man faktiskt förlagan till Klaura, nämligen vrakekan "Öland". Det lite märkliga namnet "vrakeka" kommer av att båttypen bland annat användes till att "vraka", alltså ligga och driva med fiskegarnen till havs. "Öland" skänktes till muséet på 50-talet efter att hon genomgått en ordentlig renovering på Br Mårtenssons båtbyggeri (av ovannämnde Göte Mårtensson på Östra Hästholmen). Dock tog hon sig inte till muséet på egen köl, utan fraktades dit på fördäcket av en frakteka. Jonas Günzel visar ett gammalt svartvitt fotografi av ekipaget, och jag konstaterar snabbt att en 29 fots vrakeka uppepå en jättelik frakteka utgör en mäktig syn!

Tanken är nu att muséet skall utöka samlingen, med i första hand blekingska fritidsbåtar av plast. För den intresserade så är det nedanstående båtar som Jonas efterlyser. Har du en sådan och kan tänka dig att skänka eller sälja den till muséet?

Hanö 480. Bröderna Hedlunds Plastarmering (nu Hallabro Plast AB). Började tillverkas i mitten av 70-talet och produceras fortfarande.
Lillbleka / Mellanbleka. AB Blekinge Glasfiberindustri / AB ADEC / Blekinge Marin AB. Från mitten av 60-talet till början av 80-talet.
Karlskrona Viggen. Ritades av Per Brohäll. Den långkölade versionen tillverkades av Karlskronavarvet 1965-70. Därefter ritades den om till fenkölad och byggdes av Albin i Kristinehamn.

torsdag 13 december 2012

Det var väl inte så här det skulle bli

Från och med igår är båtbyggarverkstan i Fliseryd bortåt sex meter längre. Räknar man dessutom in utrymmet som öppnas upp, då väggen mellan "lilleverkstan" och den nya delen försvinner, så blir det nya utrymmet drygt nio gånger fyra meter. Dubbeldörrar gör att man äntligen kan få in riktigt stora båtar för renovering.

Det enda som skvallrar om att här tidigare har varit ett stall. En viss pikant doft av ammoniak avklingar sakta men säkert.

Nytt utrymme kommer inte från ingenstans. Det var hästarna, som huserade i byggnadens södra del, som fick stryka på foten. Eller ja, hoven. Máni och Thengil skuttar numer omkring i en flock unga valackar och njuter sin pension. Så snart kräken var utflugna så påbörjades, det aningen dryga, arbetet med att forsla bort gammalt strö och dynga. Och igår var hela rasket rivet. Lokalen ekar tom i väntan på att bli en fullt utrustad båtverkstad.

Dörren på glänt till nya möjligheter!

Ekar tom gör också resten av verkstaden, tom för att en person fattas. Efter en lång höst av sjukdom och elände blev jag ensam kvar bland verktyg och virke.

Min far, kollega och bäste vän Christer Ström, som alltför tidigt gick bort. Oj vad roligt jag har haft ihop med den mannen.