tisdag 17 juli 2018

Hemmahamn!

Åhus är inte långt borta från Saxemara Båtvarvs brygga. Sistlidna fredag så körde Kjell och Barbro Andersson ned undertecknad till sagda stad i sin motorseglare Mikela. Väl där inmundigades diverse godsaker på närmsta restaurang.

Det är inte ofta man ler på Hanöbukten, men ibland ler både Hanöbukten och man själv. Förträffligt väder och en lagom, dåsig öppen slör. 

Dagen efter avlades ett besök på Ryhls varv i inloppet till Helge å. Förtjusande ställe, mer om det senare. Därefter satte jag för första gången segel på den nya båten F-1397, och satte genast kurs mot Hanö. Hon känns exakt som en folkbåt skall göra, och som en tämligen pigg sådan dessutom. Inne i ruffen luktar det fräscht av linolja, lack och färg. Det skall tilläggas att jag under denna seglats för första gången på år och dag seglade folkbåt utan lazy jacks. Nu var ju vinden synnerligen måttlig, men det är inte alls bekvämt att vare sig hissa eller reva segel utan dessa små nyttiga snören. Och att beslå storen själv blir dem förutan en i det närmaste plågsamt irriterande uppgift.

Hanö sågs, besöps och frånseglades. Hemkomsten till hemmahamnen skedde lagom till halvtidsvilan i VM-finalen i fotboll. Båten ligger nu förtöjd på sin plats vid Klassikerbryggan.

Jag är inte särskilt förtjust i namnet Sally. Mina senaste fyra folkbåtar har fått behålla sina ursprungliga namn, men 1397:ans första namn Sonja IV lockar mig inte alls. Namnet hon bar under två korta år i början av 90-talet diggar jag däremot stenhårt. Så det kommer jag att ge henne åter: The Savage Rose.

måndag 9 juli 2018

Detta får du ju bara inte missa!

Till årets skojiga seglarfest så har vi strukit veteranbåtsparaden, som hittills mest har blivit ett underhållande kaos, och istället satsat på hantverksmarknad. Där kan man kolla möbler med marin inspiration, lära sig knopar och liknande.


Årets affisch med numer välbekant design. Båten på bilden är ingen mindre än FABB's fiskekoster Däkan. Här under segel. Annars för Säffle tändkulemotor.


Okontrollerbar samlarmani.

Blivande familjemedlemmen Sally under dansk flagg.

Den gode Okmark skall sluta här på varvet, och tyvärr har han prickat in en influensa under sista månaden. Detta innebär att det helt plötsligt har blivit extremt tight med tid för att duka om/renovera alla folkbåtarna tills de alla skall vara uthyrda i slutet av denna månad. Och så skall man ju hinna med att göra årets Saxemara Classic Boat Show också, den 27-29 juli. Och en jävla massa annat!

I Åhus hamn, på Äspet, med nytt och fint sittbrunnskapell.

Emellertid dök det upp ett bra erbjudande på en riktigt fin dansk folkbåt som ligger i Åhus. Hon är så pass fin i skicket att hon kan hyras ut omgående, och därmed vinner jag några veckors extra tid till att göra klart Evelina och Elinore. Alltså: flottan av folkbåtar utökas inom mycket kort till fem flytetyg! Hon är byggd på 1960-talet i Danmark av Murer Poul Wilkens, Silkeborg. Förre ägaren har dock låtit henne mätas in i Sverige och har från och med inmätningen det höga numret S-1397.

Öresundssegling.

Här är data på Danska Folkebåds Databasen:

http://base.folkebaadsdatabasen.dk/index.php?baad=496&tab=Baad

Från 2017-07-11 är hon inmätt som svensk. Jag är svag för att återta originalnamn på båtar, men jag får nog tänka över just "Sonja IV" lite extra. "Savage Rose II" från 1991 känns lite ballare.

Här är länken till vad förre ägaren skriver om henne, inkl fler bilder:

http://www.peteriahus.se/om-mig/folkbaten-sally/

Åhus, Helge å.

Vindarna ser gynnsamma ut i helgen, så damen hämtas hem på lördag. Inplanerat är också ett stopp på Hanö, så det åtminstone känns som om man hade lite semester.

torsdag 5 juli 2018

Dukat tak på rekordtid?

Ibland har man gott om tid. Och ibland är det förbannat bråttom. Denna sommar gäller sistnämnda. Under den gångna dagen så har jag hunnit med en hel del, och när arbetsdagen för de flesta var slut så primade vi oss med en bajer och ett stopp rökpipa och satte igång med att duka taket på Evelina, F-1329 från 1978.

Kring lunchtid åkte jag till Hamel Sails i Karlshamn och fick två våder kanvas ihopsydda till erforderlig bredd av den duktiga Linda Mattisson. Efter diverse andra jobb, såsom reparation av tvenne master, så satte vi igång med att hyvla av taket och dess nylagda kanter på lilla Evelina och med att kitta diverse dåligheter på detsamma. Den gode Kjell och undertecknad sträckte sedan ut duken och fäste den med kobbertacks och rostfria klammer. Efter ca trenne timmar så var skitet lagt, sträckt och erforderligt fäst. Klockan var då omkring halv elva, och att då börja olja och måla... nej. Bättre att då sätta sig på M/S Dynings akterrufftak och avnjuta sommarkvällens stillhet. Men! Duken är lagd. Olja och färg kommer på i morgon.


Tvenne folkbåtar bredvid varandra. Evelina med ny duk, och Elinore väntandes på sitt epoxitak. Oh, vad det går snabbt att duka en båtjävels tak jämfört med att plasta det med epoxi och glasfiberväv.


måndag 2 juli 2018

Ny slip och uråldrigt spel

Ett första riktigt test av nya slipens kapacitet gjordes i lördags. Eller nja... ett fiaskoartat sådant gjordes redan i onsdags, då ett spännband och en fender drogs in i propellern och osannolikt nog lyfte akterdelen av vagnen från rälsen, och ekipaget spårade ur. Men det är sådant som händer! Man måste vara medveten om att även en liten båt har stor lyftkraft, och om vagnen spänns fast i den med spännband så kommer den helt säkert att lyfta vagnen av rälsen om man släpper ut den för långt.

Den nya vagnen ser gigantisk ut i vanliga fall, men med Bertil Höjers tvåmastade monster "Fröken Delfin" uppepå så ser den snarast ut som en barnleksak. Klicka på bilden och lägg märke till den vita boden bakom ekipaget: det är vår nya blivande sommarrestaurang.

Nu har vi emellertid fått upp den hittills tyngsta båt vi någonsin dragit upp på slip, och hon väger dryga tio ton. Svetsarna höll. Likaså vajern, spelet och spelets gamla träram. Efter att drivremmen mellan elmotor och spel hoppat icke mindre än tvenne gånger så upptäcktes att den större remskivan var helt full med något som närmast påminde om gammal Thiodikt eller liknande. En halvtimme senare så var den skiten avlägsnad och remskivan ren och fin. Remmen spändes, sprayades med remvax och allt gick perfekt.

En härligt djävulsk utväxling ger obändig kraft till axeln som driver vajertrumman. På lika härligt gammeldags vis så är denna kraftfulla mekanik helt oskyddad. Ett byxben i kuggarna, och vips så bjuds det på gratis köttfärs. Med extra tjockt konsistensfett som krydda.

Spelet som drar slipvagnen sattes in för länge sedan i den lilla röda boden du ser på bilden. Och jag kan lova att det inte var nytt ens då det installerades. Det är en ren 1800-talskonstruktion med livsfarliga kugghjul och urgamla drivkejdor och en tämligen sliten manuell broms av friktionstyp som sitter direkt på vajertrummans axel. Att stanna en så här tung båt mitt i uppförsbacken är således ett äventyr man helst inte ger sig in i. Om man ändå måste, så bör man vara beredd att slå in kilar under vagnens alla fyra hjul. Helst bör man också hjälpa bromsen med en träregel som medelst hävstång och friktion kan bromsa utväxlingsaxeln mellan remskiva och vajertrumma. Jag vågar påstå att arrangemanget inte är gjort för gröngölingar. Ett annat sätt att beskriva det är: livsfarligt i ovana händer. Det modernaste i denna spelbod är en elmotor från 80-talet. Dess, mot all förmodan bevarade, föregångare bedömer jag vara från tidigt 1900-tal och är ett tämligen fantastiskt stycke industrihistoria med sin fina (men havererade) i oljebad nedsänkta mjukstart.

Om du aldrig förr sett en mjukstart i oljebad förr så har du det nu. Spaken vrids, och mer ström tillåts till motorn genom motstånden.