onsdag 20 maj 2009

Den nalkas ljuva sommar

Som den inbitna båtfanatiker man är så finns det knappt något mer frustrerande i denna här världen än att ha båten sjösatt trettiofem mil härifrån, och inte ha tid att åka dit. Sjöturerna hittills i år inskränker sig till: färden från mastkranen till gästbryggan i Ernemar, och ett tretimmars praktikpass med mina skepparelever i ett blåsigt Öresund.

Fridfullt guppande folkbåt i Ernemar, Oskarshamn. Utom räckhåll för er käre bloggare. Alas! Alas!

Låt mig säga att jag knappt förmår hejda mig från att överge mitt arbete och bara kasta loss. Dessbättre så är vårens uppsättning (jag är i skojeribranschen, kolla länken till höger "Sjutton Kyssar") färdig den 25 maj och jag kan äntligen slita mig ur mina urbana fjättrar och släppa loss sjöbusen i mig själv.

För mig, som är född och uppvuxen i ett skärgårdssamhälle, är det nästintill olidligt att vara stadsbo. Och till på köpet i Lund som ligger mitt i den skånska åkern, och har Lomma som närmsta hamn åtta kilometer bort. Inte precis strandtomt.

Är man uppväxt i naturen -i bergen, skärgården, skogen eller i jordbruksbygd- så är det nästintill omöjligt att riktigt passa in i stan. De ränderna går liksom aldrig ur. Och under de mörka månaderna tänker jag att jag aldrig mer skall utsätta mig för ännu en vinter i stan. Och så blir det sommar, båten far i sjön, underhållningssäsongen tar slut och sinnet blir lätt. Och så har man glömt gråvintern och dimman, och plötsligt är det november och där står man igen och undrar hur fan man kunde glömma.