söndag 7 maj 2017

Undrens tid är ännu ej förbi

Udertecknad trillade i sjön mitt i natten och tappade sin splitter nya Iphone7 i kolsvart, ca tre meter djupt vatten. Fruktlösa försök med söklampa och förlängda båtshakar gjordes, och jag gick till kojs iskall och förbannad. Men ibland tar händelser oväntade vändningar. Mycket oväntade.

Jag har länge tänkt att tillverka en dykplattform bak på min fiskebåt Dyning, men inte hunnit. På bilden syns jag alltså klamra mig fast vid badstegen och dra på mig fenorna. Jobbigt, vet alla som dyker.

En dylik lur skall ju klara stänk och en halvmeter vatten i någon timme. Men jag tänkte att "Vad fan! Varenda gång jag kommer att passera Harösundet i framtiden, så kommer jag ju gräma mig i vetskapen att min älskade lur ligger där nere någonstans!"

Älskade vännen och brodern Pelle Nolborn åser med skepsis det tämligen hopplösa försöket. Denne fantastiske båtförare höll båten tryggt på plats under hela operationen trots besvärlig vind och ett sund som så här års är proppfullt med sillfiskare.

Så Jag (dykaren), Pelle Nolborn (dykbåtsföraren) och Maria Mihal (dykledaren) tog min kära fiskebåt Dyning och åkte dit med hela utrustningen. Egentligen helt utan hopp om att hitta fanskapet, eftersom den sjönk rätt ned i ett... skall vi kalla det "undervattensstenröse" och försvann ned i en djup skreva



Triumfatorisk uppstigning till vattenytan, efter en god stund på botten, nu med luren stolt i hand, högt hojtande "jag tror fan den funkar!".



Hopp i vattnet, fram med undervattenslampan och börja rota. Noll sikt. Började snart tappa hoppet där nere på botten där jag släpade undan sten och letade under dem.

Tillbaka vid dyning, Maria med kameran i högsta hugg.
Men se på fan, jag kände snart något bekant i mina grova dykhandskar. Råkade då dessutom trycka på någon knapp, och mobiljäveln gick igång som vanligt. Simmade tillbaka till båten, lämnade upp luren till Pelle som snabbt konstaterade att den var totalt oskadd.

Detta, kära bloggläsare, är bilden av den oförställda glädjen. Så nöjd är man sällan, det gäller att ta tillvara på tillfällena!
Sådana här saker, mina vänner, är ju egentligen omöjliga. Men händer ändå. Och glädjen över att få tillbaka luren är så stor att jag har kommit över det pinsamma faktumet att jag för första gången i livet fallit handlöst i havet. Självbilden, av den ofelbare sjömannen, var mycket stukad igår natt. Men idag... skit samma! Alla far i vattnet förr eller senare, men det är tammejfan inte alla som lyckas hitta en tappad lur på detta vis!
Det går utmärkt att dyka även vintertid, med is och hela baletten bara man har torrdräkt och varma kläder under.

Jag måste tillägga ytterligare en grej. Lite reklam, åmmansäjer. Vi på Saxemara båtvarv gör en hel del dykjobb. Mestadels hemma i den egna hamnen, men även externt till beställande kunder. Vi är attans bra på att hitta tappade grejer, fixa nya kättingar till bojstenar, såga av gamla pålar på botten, inspektera båtbottnar och bryggor och vad du överhuvudtaget önskar få gjort under ytan. Vi är mycket vana att jobba i noll sikt med endast känseln som guide. Billiga är vi också. Grundkostnaden är samma som för båtjobb, 480 kr, sedan tillkommer 150 i dyktillägg + moms. Det enda som tillkommer är luftfyllning på våra flaskor efter utfört jobb. Vi tar en hundring inkl moms för en hel 8-literflaska. En timmes dykning kostar alltså 890:- ink luft och moms.



Behöver du något gjort eller lagat under ytan eller nere i dyngan? Ring 0738 10 77 30 eller maila till niklas@nystroems.se. Gränsen för djup är 18 meter, men oftast snackar vi ju jobb i hamn eller vid brygga och vi är sällan nere djupare än 4-5 meter Detta innebär att luften räcker länge, inga dyra uppstigningar för byte av tuber. Var det sista obegripligt? Så funkar det: för var tionde meters djup ökar trycket med ett bar. För varje bar komprimeras luftens volym med hälften. Det innebär att vid tio meters djup blir ett andetag dubbelt så stort. Således tar mängden luft slut i en tub dubbelt så snabbt på tio meters djup som vid ytan. Nere på tjugo meter är trycket två bar, och för att fylla lungorna med fyra liter luft där nere så måste man dra i sig en mängd som uppe vid ytan skulle motsvara en volym av 12 liter. En helt full dyktub av stål på 8 liter har ett tryck på 300 bar. Detta motsvarar ca 2160 liter andningsluft. Alltså dryga två kubikmeter som komprimerats till 8 liter. Två kubik är ungefär så mycket luft som ryms i en gammal hederlig telefonkiosk.

Förutom djupet så påverkas luftåtgången självklart av hur hårt man arbetar. Mycket flås = kortare dyktid. Nåväl! När du behöver någon som inte är rädd för att ligga nere i dyn med skiftnycklar och sågar så är det oss du skall ringa.

Men... Det var ett avsteg från inläggets kärna. Vilken jävla dag vi fick!

lördag 6 maj 2017

Det finns romantiska inlägg, och så finns det sakliga

Förra posten avhandlade det tragi-romantiska vraket av Beltana. Detta är mer tafast.

Efter att Okmark blivit sjuk så har jag fått göra alla svetsjobb. Och dessa på en ganska, förvisso bra, men fjuttig pinnsvets-inverter av märktet Helvi Green. Mycket bra. Men jag vill utvecklas. Så dagens köp blev en enkel men bra TIG-svets av mäsrket Esab Buddy 160.

Sålunda blir nya missionen att lära sig att handskas med en dylik tingest. Svårare men blir bättre till allt rostfritt i klena dimensioner som vi gör.


Vi får välan se tiden an. Jag har just fått känsla för pinne, men TIG'en är ju mer sofistikerad.


Ett romantiskt vrak

I Astrid Lindgren-filmen "Tjorven och Mysak" så leker barnen och farbror Melker i ett gammalt övergivet fiskeläge. Längs vikens stand gistnar gamla fiskebodar och mitt i viken ligger en upprutten fiskebåt och skattar åt förgängligheten. Det hela ser riktigt idylliskt ut på film. Olle Hellbom, regissören, har verkligen fångat tiden.

För dryga fem år sedan sjönk fiskebåten "Beltana" mitt i Saxemaraviken och har sedan dess utgjort ett... skall vi säga landmärke mellan Varvet i öster och den lilla klippan Svens Land i väster. Huruvida hon är ett "Saltkråke-pittoreskt" inslag i landskapsbilden eller ett livsfarligt hinder i mörker är en ständig fråga på dagordningen vid allehanda frukost- eller festbord. Hursomhelst så ger hon karaktär till viken. Varje gång -och det är ofta- som jag kommer in till land med min fiskebåt Dyning i totalt beckmörker så måste jag lokalisera henne med sökarlyktan. Detta är ju en avgjort dålig sak. Men på sommaren så tar ungarna jollarna ut till henne, och under namnet "Spökskeppet" så badar de ifrån henne.

Nåväl! Bra eller dåligt, såhär ser hon ut i högvatten, när hennes för med texten SG 30 inte är synlig.

I 2017 års Valborgsmässos högvatten ses endast delar av styrhytt och förstäv. Uppepå taket står stolt den gode Pea Andersson och ståtar med en klassisk posé.


I riktigt lågvatten är i princip hela relingen över ytan. När hon sjönk var hon fortfarande en fin fiskebåt, fast utan maskin. Det spekuleras i om hon sänktes eller inte. Ägaren är dock så fattig att han inte kan tvingas att bärga henne. Kustbevakningen har dykt och undersökt henne för miljöfarligheter men icke funnit några.

I boken "Blekinges fiskeflotta 1999-2000" finns hon fortfarande med på bild, fullt utrustad. Men sedan dess har nästan varenda fiskebåt i länet skrotats eller sålts. En stor tragik.