fredag 18 juli 2008

Granna bilder

Till den som gitter slå ihjäl tio minuter på stämningsfulla seglingsklipp...

video

...rekommenderar jag detta lilla alster.

onsdag 16 juli 2008

Kalmarsund

För en ostkust- och skärgårdsbo som jag, så tar Sverige slut söder om Oskarshamn. Resten är en transportsträcka som inte tar slut förrän i Göteborg. Bortsett från ett litet undantag i Blekinge. Men let's face it -Skåne och Halland är förjävla trist. Det enda man kan göra är att ligga och betala avgifter i diverse gästhamnar, inte en naturhamn i sikte. Därför har Kalmarsund för mig alltid betecknat "fel håll". Men ibland visar sundet sig från sin bästa sida. T ex i helgen, då Byxelkrok och norra Öland som vanligt bevisade att de är soligast i landet.

För bidevind över Kalmarsund. Sundet bjöd som vanligt på krabb sjö.

Grisslan och undertecknad i Byxelkroks hamn. Nu börjar hon äntligen se lite hyfsad ut. Nästa projekt blir en helrenovering av riggen och en rejäl ombyggnad av inredningen.

söndag 6 juli 2008

En pärla!

Måste passa på att göra lite reklam för ett riktigt favoritställe -Idö utanför Västervik. Av alla de skärgårdskrogar jag besökt, så ger Idö det bästa bestående intrycket. De har en oslagbar service och riktigt bra mat. Ja, service... vet inte vad man skall kalla det. Förra året kom en av servitriserna ned med nybakat bröd till båten när vi skulle sticka "för att det var synd om oss som fått ligga och väntat på bättre väder". Jo, jag tackar jag!


Utsikten från restaurangen är oslagbar. Klicka på bilden så ser du Grisslan, som närmast ser ut som en jolle till Arcona 400:an.

Vissa av de mer välbesökta och kända krogarna, som t ex Grinda eller Sandhamn, har riktigt usel service. Man känner sig inte det minsta välkommen. Men jag tror att det mest beror på att de inte behöver svassa för sina kunder, eftersom folk fortsätter att komma ändå. Och så kan man kanske göra i Stockholm eller i Bohuslän, men inte om man är företagare i mindre befolkade farvatten såsom Västerviks lilla skärgård.

En kuriös detalj i gästhamnen är att de har moorings (d v s fasta aktertampar som en bit in på säsongen är helt fulla med klabbiga alger...). Det är en fröjd att sitta och kolla på folk som skall lägga till och aldrig har använt sådana. Totalförvirrat.

tisdag 1 juli 2008

Tack, käre herre, för epoxi

Epoxiplast är helt klart det bästa som hänt båtbyggeriet på länge. Utmärkt till att lamelllimma, foglimma och till att spackla med. Funkar under vatten. Starkt och pålitligt. Vissa saker hade fått bytas i sin helhet om det intre varit för möjligheten att limma, t ex hela kravellbyggda båtbottnar, där man nu istället har möjligheten att nåtlimma (fräsa upp spår och limma i trälister på måttligt gistna båtar). Dessutom hade man ju varit tvungen att lära sig att snickra...

En riktig klassiker på gamla båtar är rötskador och glipor på ruffens främre hörn. Det är tyvärr en typ av skada som riskerar att sprida sig snabbt. Då vatten tränger in i en allt fuktigare ruff och sommarvärmen sätter in -då trivs rötsvampar och mögel som bäst. Fukt och värme påskyndar väsentligen på nedbrytningsprocessen. Precis som i en kompost. Rötan avstannar dock helt då temperaturen faller under ca fem plusgrader.


Visst ser det trist ut. Men skador och naket trä ser ofta värre ut än vad det är. Träet bakom den uthuggna ruffsargen är alltså balkvägaren. Även den måttligt rötskadad, men räddad med intertox och epoxi.

Grisslans ruff är enkelt hopfogad med träskruv, utan hörnstolpar. I hörnen är plankorna alltså bara skruvade i varandra. Skruv fäster inte särskilt bra i ändträ, och tids nog släpper de sitt grepp med uppglipning och vatteninträngning som följd. Detta skall man vara uppmärksam på för här kan lacksläpp, fuktskador och röta komma snabbt. Om det glipar: ta bort de gamla skruvarna, limplugga hålen med epoxi och dra i nya friska skruvar. Detta enkla ingrepp besparar dig det större jobbet med omlackning eller i värsta fall utbyte av ruttet trä. Har man inte tid att åtgärda skadorna omedelbart, så är det viktigt att provisoriskt täta -utifrån! Tätar man inifrån får man omvänd effekt, och fukten stannar kvar i konstruktionen istället. Det är också viktigt (vilket det alltid är med träbåtar) att ruffen är väl ventilerad.

Rötskadorna på min ruff var relativt begränsade, så jag behövde dessbättre inte byta ut hela planken med uppbrytande av däcket som följd (det är lagt med fin glasfiberväv och epoxi på plywood). Det räckte med att hugga ur skadorna och fälla i nytt trä med epoxilim och spackel bakom. Den något rötskadade balkvägaren (som håller upp rufftaksbalkarna) behandlades med intertox och dränktes utifrån med oförtunnad epoxi. På så vis bibehålles styrkan, och jag behöver inte byta ut den förrän det blir dags att byta ut rufftaket... måtte det vara många år kvar till dess.

Ilagt och limmat på babordssidan. Efter nedbetsning och oljning försvinner färgskillnaderna hjälpligt.

Det är inte helt enkelt att hitta träbitar med rätt färgmatchning, och det lyckas man sällan med. Men jag resonerar som så: man ser det bara på mycket nära håll, och dessutom syns det att någon gett båten vad den behöver. Det ser helt enkelt helt och fint ut.

Allting på plats. Den blåa tonen kan lätt tolkas som "blåstick" i fotot. Men det är faktiskt den blåa lättviktspressenningen som åstadkommer det. Mycket obehagligt att arbeta i! Välj hellre gröna eller vita.

Slutligen vill jag komma till en poäng. Skall man köpa en träbåt är det här en typ av skada som säljare tenderar att förminska. Men jag kan försäkra att planering, lagning, tätning, skrapning, slipning, betsning, oljning, lack och målning tar rejält med tid. Det är ett arbete som inte skall underskattas, och bör därför absolut tas upp i förhandlingen om priset. Dessutom är en läckande ruff eller ett läckande däck oändligt mycket svårare att stå ut med än ett läckande skrov!