fredag 13 april 2012

Cirkeln är sluten

Härmed kan jag glatt konstatera att jag numer renoverar grejer på Grisslan som jag redan tidigare renoverat. Med ens är man tillbaka i 2007 och undertecknad står och svär över det urtrista jobbet att snygga till avbärarlisten. Även däcket får sig en dust, och slipas och ges ny färg.

Stilleben av tapetborste och den älskade parkettsickeln. Sistnämnda pjäs är egentligen ovärdigt ful om man betänker att ägaren (jag) säljer betydligt snyggare varianter i parti och minut. Den är en prototyp i asp som i skönhet på inget sätt kan mäta sig mot de granna pjäser i ek, mahogny och teak som kommit till senare. Men lika bra? Ja för fan!

Avbärarlisten är värd en närmare beskrivning. Den är synnerligt smart konstruerad och utgör ett idiotsäkert skydd mot fukt, blåträ och röta i det översta bordvarvet. Den gamla konstruktionen, med klassisk skruvad avbärarlist över skarven mellan däck och översta bord och med fotlist på däcket, kasserades i samband med däcksbytet som gjordes någon gång på 80-talet av en för mig okänd ägare.

Det nya däcket är konstruerat av plywood som klätts med väv och epoxi. I mina ögon är denna däcksvariant överlägsen dukdäcket. Helt tätt och minst lika snyggt. Dessutom urstarkt och slittåligt till tusen.

Innan väven och epoxin lades på så hyvlades däckskanten och övre bordet ned till en vinkel på omkring 45 grader. Denna hyvlade yta har sedan försetts med åtta tunna mahognylameller från för till akter. Dessa har "limskjutits" fast, alltså bestrukits med epoxi och sedan skjutits fast med rostfria klammer. När denna lamellimmade avbärarlist har härdat så har den hyvlats till en snygg form och försetts med försänkningar för avrinning av vatten från däcket. Efter hyvling har däcksväven lagts och epoxilimmats några millimeter upp på avbärarlisten. Genialt i mitt tycke.

Fördelarna är uppenbara: tät anslutning mellan bord och däck, oslagbar förstyvning av skrovet och eliminering av risk för fuktvandring under fotlist och avbärare med röta som följd. Enda verkliga kruxet består i att en avbärarlist i någon mån (se tidigare inlägg i ämnet) är att betrakta som en slitdel på en båt. Den har en begränsad livslängd och måste kunna bytas ut. Och denna konstruktion byter man av förklarliga skäl inte utan vidare. Vatten, sol, nötning mot fendrar och även enstaka hugg emot kajkanter tär hårt på ytbehandlingen (fernissan), och en lamellimning är känslig mot sådant. Upprepad uppfuktning och uttorkning ger med tiden garanterat delamineringar. Veckans renovering av denna vackra list är alltså inte enbart kosmetisk; den görs även för att förlänga dess livslängd. Att skrapa, slipa, epoxibehandla, betsa och fernissa den är ett styvt jobb med ett evinnerligt flyttande av stegen och lampan. Skall jag vara ärlig, och det skall jag ju vara, så är det ett riktigt urtrist jobb som tar ett par veckor i anspråk. Men satan i gatan vad snyggt det blir!

Ett enklare och mer belönande jobb är att måla om däcket. Slipningen går snabbt med en bra excenterslip (Metabo) och målningen görs mestadels med roller. Ett skinande vitt däck är måhända en smula opraktiskt eftersom det bländar rorsman, men jösses vad det är intagande och grant! Särskilt i kombination med årets nymålade skrov, nyfernissade avbärarlist och en i övrigt mycket välhållen mahognyöverbyggnad!

Vad själva däcksfärgen beträffar så tycker jag att min egen variant är en perfekt kompromiss mellan halkfrihet, utseende och tvättbarhet. Jag använder helt vanlig högblank vit Interlux Super i vilken jag blandar Halkanix. Det är viktigt att blanda färgen och halkskyddsmedlet väl, annars blir resultatet ojämnt. Halkanixen fungerar utmärkt även i blank färg, och den blanka ytan är lätt att skura ren. Matta färger, eller t ex Interdeck, blir för smutsiga i mitt tycke.