Från furuplanka till bord

Här följer en bildserie med text, som beskriver arbetet med översta bordgången på en klinkbyggd snipa.


Innan mallningen kan göras så måste man hyvla landningen. Landning, eller lanning, är namnet på själva överlappet mellan borden på en klinkbyggd båt (båtar med borden sida vid sida kallas kravellbyggen). I detta fall är landningen 22 mm, och den måste bli helt tät. Den hyvlas i detta fall i överkanten på bordet under. I kölslaget, där bordläggningen utifrån sett är konkav, hyvlas underkanten på det övre bordet. Hyvlingen görs med stöthyvel och som du ser på bilden är det bra att gå efter med en sickel för att se att ytan inte blivit rundad. Detta är lätt hänt och ger i slutändan en otät båt.

För att se vilken vinkel landningen skall ha använder man en s k "katt" (kan också kallas guide). Mallen, på bilden mall nr 5, motsvarar ett tvärsnitt av båten som man hämtar ur ritningen. På dessa mallar märks bordsindelningen ut, och som du ser på bilden så utgörs markeringen av ett kulspetsstreck. Det tjocka svarta tuschstrecket markerar originalritningens relingslinje. Denna övergavs till förmån för ett djärvare språng och något högre fribord.

Katten har längst ned ett uttag, vars höjd motsvarar landningens önskade bredd (alltså 22 mm). Katten hålls mot bordets kant och siktas mot det nämnda kulspetsstrecket. Sedan ritas ett märke enligt bilden. Denna procedur upprepas vid varje mall (i vårt fall sju stycken) och märkena förbindes med hjälp av ri och penna (ett ri är en böjlig list som används när man vill rita kurvaturer). Slutligen hyvlar man bordet in till den erhållna linjen.

Nästa steg är att hålla en ca 7 mm tjock mallbräda mot det undre bordet. Det är viktigt att den får rätt vinkel, d v s ligger tätt emot den hyvlade landningen. Sedan drar man ett streck enligt bilden. Sagda streck motsvarar  alltså kurvan på det nya bordets undersida. Innan man avlägsnar mallbrädan drar man även streck längs mallarna.


Kurvan överförs från mallbrädan till bordsämnet med hjälp av en pennpassare. Välj bordsämnet med omsorg! Bästa plankan har hög andel kärnved och stående årsringar. Undvik kvistar, särskilt "död" kvist (svarta knaggar som kan trilla ur).

Strecken från mallarna överförs även de till ämnet.

Formen på bordhalsen tas grovt med en smygvinkel och överförs till ämnet. Nu har du alltså bordets underkant och ett antal streck som representerar mallarnas placering.

För att få fram kurvan på bordets överkant så mäter man vid varje mall avståndet mellan det tidigare nämnda kulspetsstrecket och det undre bordets överkant. Till detta mått lägger man till 1) landningens bredd (här 22 mm) och 2) ett övermått att jobba med (här ca 15 mm). 


Detta sammanlagda mått förs över till "mallstrecken" på bordsämnet.


Punkterna som här erfås sammanbinds med ett ri, och bordet är redo att sågas ut.

Bordet sågas med fördel ut på bandsåg, men det går förstås också bra med sticksåg. Sedan det är utsågat planhyvlas bordet till önskad tjocklek. I detta fall 12 mm.

Eftersom man gör styrbords och babords bord exakt lika så är det tidsbesparande att göra båda samtidigt. För att de skall bli exakt lika lägger man dem sida vid sida och hyvlar dem någorlunda jämna innan basningen. Översidan är det inte så noggrannt med, men undersidan bör man göra helt färdig innan basningen. Ovansidan kommer ändå att jobbas ned under inpassningen, så där är det bortkastat att vara för noggrann på detta stadium.

För att kunna böjas måste borden basas. Ånga leds in i en baslåda där virket stoppas in. Tiden som åtgår för ämnena som s a s håller samman träfibrerna att mjukna är omkring en timme per tums tjocklek när det gäller ek. För furu gäller något mer, och dessa 12mm furubord basas i ca 45  minuter. Man tar ut dem och känner på dem. Är de mjuka och "sladdriga" så är de redo.

Så snart bordet tagits ur baslådan tvingas det på plats. Man har inte många minuter på sig innan det kallnar, så det gäller att vara förberedd: tvingar, klotsar, kilar och reglar på plats. Ju snabbare det är på plats, desto permanentare blir böjningen. Bordet behöver sedan sitta på plats i tre-fyra timmar innan man tar loss det och påbörjar inpassningen.

Inpassningen har fem moment. 1) Sluthyvling av landningen så bordet ligger an mot både undre bord och mall. 2) Sluthyvling av bordets överkant. 3) huggning av en fals i underliggande bord (som syns på bilden) 4) uthuggning av spunningen i stäven (bilden) och 5) hyvling och inpassning av bordänden i spunningen. Dessa moment påverkar varandra i högsta grad, och en justering i landningen kan påverka passformen i spunningen högst avsevärt.


Detta är den mest tidskrävande och den svåraste delen i bordläggandet. Tips:

1 Hugg spunningen så den är perfekt och anpassa sedan bordsänden efter den. Inte tvärtom.

2 Bearbeta bordändarna med såg och stöthyvel. Inte med rasp eller fil som rycker flisor ur träet och ofta ger konvexa ytor med dålig passning som följ.
3 Sitt inte och smågnag i evigheter. Lita på måtten och hugg, såga eller hyvla till strecken. Att t ex spara höjd på bordet "för säkerhets skull" resulterar bara i att du får hyvla landningen en gång till när du omsider ändå tagit ned bordet till sin rätta höjd och därmed fastställt dess slutliga vinkel mot underliggande bord.
4 Ett basat bord kan vara svårt att såga i bandsågen. Använd då hellre yxa och hyvel. Grovhugg till 1-2 mm till strecket och hyvla resten med putshyvel. Finhyvla med stötyvel.
5 Var försiktig då du pressar in bordändarna mot stäven. Är falsen i underliggande bord inte tillräckligt djup så är det lätt hänt att trycket får det att spricka.


Då bordet är slutligt inpassat smörjer man landet och spunningen med Ettan eller liknande som skydd och tätning. Innan man borrar och skruvar så bör man tvinga bordet ordentligt på plats. Man kan inte dra in bordet med hjälp av skruv -då spricker det garanterat. Det måste sitta tight från början. Dra heller inte för hårt, det slutar oftast också med en spricka.

Snabbast går arbetet om man har tre skruvdragare. En med borr för gängorna, en med borr för skruvhalsen och en för försänkaren. Doppa skruven i Ettan eller fett innan den dras i. Det förhindrar fuktinträngning och gör det lättare att dra i skruven. Använd aldrig skruvdragare, du riskerar bara att spräcka bordändarna. En rejäl skruvmejsel med perfekt passform i spåret är det enda rätta. Vill man snabba upp arbetet kan man dra den första biten med en gammaldags borrsväng som man sätter en skruvmejsel i.

Tänk på att skruvarna sitter mycket nära bordsplankans ände. Dra inte för hårt, och var försiktig med bordet tills spant, stävkraft, avbärarlist och essing är på plats.

Efter att bordet skruvats i spunningen så nitas det. Till nitningen behövs: kopparspik och bricka, brickpåslagare, andragare, avbitare (helst ändavbitare), drivdorn, kulhammare, mothåll och borrmaskin. En person håller emot, den andre nitar.

 Har man ingen medhjälpare så kan man tillverka ett skruvbart mothåll enligt bilden.

Så ser det ut från insidan.

Ett vanligt mothåll kan se ut såhär.

Det förliga och akterliga bordet fogas samman med en lask. Vanligast är stumlasken, där bordändarna ligger ändträ mot ändträ och förbinds med en laskbricka. Passningen mellan borden fås genom att det ena bordet tvingas över det nadra, och de båda sågas samtidigt i en liten släppvinkel. När tvingarna och de avsågade ändarna tas bort så lägger sig ändarna perfekt mot varandra. Laskbrickan nitas sedan fast, och dess fiberriktning skall naturligtvis vara i båtens längsled.

Så snart båten är bordlagd avlägsnas mallarna allteftersom bottenstockar och spant passats in. Just denna snipa har sju bord. Det understa, sambordet, är av ek och är inte laskat. Att göra bord utan laskar, i hela längder, är mycket svårt eftersom de måste passas in både fram och bak samtidigt. Blir det fel så blir det ohjälpligt för kort. Sambordet på denna snipa tog för två "avancerade nybörjare" ca två veckor att passa in. Det är omkring dubbla tiden mot övriga bordvarv. En hygglig byggare skall kunna sätta ett bordvarv på 4-5 dagar. Men då får man ligga i!