torsdag 27 september 2012

Ytterligare snitz på basningen!

Ett styck hus för att skydda den kära baspannan. Omisskänligt svensk stil med falu rödfärg och vita knutbräder. Och det gäller att passa på! Rödmullen, råvaran till äkta falu rödfärg, beräknas med dagens konsumtionstakt räcka i 80 år till.

Ibland kommer det lite emellan, som det heter när man vill skylla ifrån sig, men till slut kom väderskyddet på plats. Baspannan stod naken ute hela föregående vintern, men från och med i förrgår har den kära ångproducenten emellertid ett stiligt litet hus att kura i. Konstruktionen är anpassad så att man vid användandet lyfter av taket och sätter på skorstenen. Att göra ett permanent tak med skorstensgenomföring är sannolikt inte värt ansträngningen, och skulle kräva en rejäl isolering av röret då det blir förskräckligt varmt då man eldar.

Hus av 45x45-reglar och 22x95-råspont. Virket hade vid byggandet legat i tiotals år på en torr vind, och trots ca 6 mm svällmån så fick dörren hyvlas efter bara ett dygn ute i höstfukten.


Huset står på fyra cementplattor. Detta visade sig vara perfekt storlek för att medge plats för inte bara pannan utan även skorsten och ångslangar. Gummislangarna tål fukt, men UV-strålning går hårt åt dem. De spricker snart, och är dyra att byta.

Arméns lågtryckspanna 101B är av riktigt hög kvalitet, men tids nog rostar den ändå sönder. De tillverkas inte längre, och blir snart riktigt svåra att få tag i. Och hittills har jag inte sett en billigare, snabbare eller effektivare panna till detta ändamål. Värd att vara rädd om, alltså!


Kruttorr panna trots dagar med ösregn och fukt. Sannolikt kommer detta lilla hus att ge pannan många extra år.

Från kall panna till fullt ångtryck tar det ca 30-40 minuter. Någon halvannan timmes drift äter dock en hel del ved. 1-2 skottkärror av kort och klen ved får man räkna med. För verkstäder med mycket spill är detta inget problem, och spillbitar är perfekta för ändamålet (brinner snabbt och hett). Inte heller är det problematiskt för den som värmer huset med ved. Som synes på bilderna är vår panna strategiskt placerad intill vedskjulet. Det blir dock en hel del sågande och klyvande, eftersom grov ved inte brinner tillräckligt häftigt för att få det rätta öset!

För den som vill ha en basningsanläggning rekommenderas denna modell varmt! Pannan kostar mellan tre- och  fyratusen. Virke till bastrumma och hus, samt skruv och gångjärn osv till desamma går loss på ett par papp om man har hyfsade kontakter. Något dyrare annars.


Senaste alstret

Så kraftigt böjd att även dessa 3.5 mm lameller måste basas innan limning.

En av de senaste veckornas nya rorkultar kan förtjäna lite utrymme på Grisslanbloggen. Det rör sig om en relativt kort (ca 700 mm) s-formig lamellimmad pjäs i mahogny och ask. Det som gör den en smula speciell är den stora stigningen. Mellan fästet och handtaget så skiljer det 330 mm i höjd, och kurvorna blir därmed mycket branta och lamellerna måste basas för att inte spricka.

Lamellerna sätts i jiggen efter basning.

För att klara av de skarpa kurvorna måste jiggen delas i två delar. Delarna sätts sedan på var sin sida om rorkulten (enligt bilden). Detta för att det är lättare att böja lamellerna mot en ytterkurva än att trycka in dem i en innerkurva. På detta sätt får bägge böjarna varsin ytterkurva.

Två helt olika träslag: mahogny och ask. Mahognyn är ökänt svårbasad, och asken raka motsatsen. Genom att placera två asklameller på varsin sida om en mahognylamell i mitten så får man dels två snofsiga ränder, och dels en mycket stark konstruktion. Både ask och mahogny är mycket lämpliga att limma, till skillnad från t ex ek som kräver mycket förarbete för att svara bra på limning.

Skulle du av en händelse behöva en stilig styrpinne, av vilket slag som helst, så kolla "Beställ en ny rorkult" till höger på sidan.