söndag 19 december 2010

...och ännu mera däck!

Därmed är däcksribben inpassad och klar, och väntar på att skruvas fast. Innan detta görs skall emellertid sargarna fås på plats. Med däcksribben på plats saknas lämpligt tag för tvingar, så det får vänta även om det är frestande att få dem på plats! Aktersargen är i skrivande stund fastspänd i limjigg och väntar på att härda. Epoxi och trettio tvingar skall förhoppningsvis visa sig effektiva!


Helt plötsligt upphör bygget att vara ett skrov och blir... en båt. Mycket tillfredsställande! Sammanfattningsvis hittills så kan jag och kollegan Johan Nilsson konstatera att av alla momenten i båtbyggandet så är faktiskt bordläggandet det mest tidskonsumerande och det svåraste. Däcket hör till det enklaste, tillsammans med spanten.

tisdag 14 december 2010

Mer däck och sarg!

Kallt i verkstan, ja för fan! Men det går ändå framåt. Den svårbasade mahognyn till sargen fick istället lamellimmas, och första steget i denna process var att göra jiggar, klyva bräder, hyvla lameller och slutligen basa dem för fixering i jiggarna. Trots intensiv basning och föregående blötning av lamellerna så visade de sig vara ganska svårböjda. Ingen brast, men morgondagen lär visa om de stannat i formen någorlunda. Jag har onekligen mina tvivel... Men det lär åtminstone gå att pressa ihop dem igen för epoxilimning.

Två jiggar på varsin lastpall, en för vardera akter- och försarg. För att utjämna trycket och för att inte få fula märken i träet försågs de med filt som häftades fast. Sanning att säga luktade filten inget vidare, då min skeppshund Maja haft den stora artigheten att skita på den.

Så snart de fördömda lamellerna kommit på plats i jiggarna -klyva breda bräder i bandsåg rekommenderas inte eftersom det är skitjobbigt- så påbörjade undertecknad och kollegan Johan arbetet med däcksribben. Detta är ett arbete vi sett framåt emot med viss bävan. Vi trodde det skulle vara svårt... ha ha ha! Kanonenkelt. Grovsågning i bandsåg och finpassning med rasp (Johans tool of choice) och Lie Nielsen-hyvel (den högfärdige Niklas tool of choice), och varje ribb tar omkring femton minuter att färdigställa helt.

De fyra första däcksribben på plats. Innan man börjar lägga skall man se till att ytan man skall fylla verkligen fylls av hela ribb. Det är inte önskvärt att få en liten smal skitbit i slutet. Med viss beräkning blev våra ribb 34 mm breda för att den sista biten skulle bli ca 33 mm.


I övrigt går det särskilt bra att notera att fotografierna är tagna av Johan, medelst Iphone. Den egna kameran saknar laddare, och undertecknad saknar medel till att skaffa ny. Lärdom: bli inte båtbyggare om du vill tjäna massor av klöver!

fredag 10 december 2010

Däck

Skarndäck och mittfiskar sitter nu på plats. Nästa steg är att få dit sargen. Ursprungsplanen var att basa sagda tingest, men efter ett test med en bit av virket så fick detta förfarande slås ur hågen. Mahogny är erkänt svårbasat, och just vårt träd verkar vara omöjligt. Provbiten gick tvärt av, och böjarna i för och akter får istället lamellimmas.

Skarndäck och mittfisk på det lilla akterdäcket. Däcksribben (som ligger och väntar på inpassning) är i kärnfuru, 34x12.5 mm med 3,2 mm nåt.

Detalj av skarndäcket i fören. Det ligger skruvat direkt mot däcksbalkarna, balkvägaren och knäet. Som rötskydd och tätning ligger ett lager Ettan (tjära och bivax) emellan ytorna.

Bottenstockar galore. De två mittersta kommer att tjäna som motorbädd och är därför 10 mm tjockare än de andra som är 30 mm. Ytterligare två syns inte i bild, och så snart hålet för propellerhylsan är borrat tillkommer ytterligare en i aktern (som hylsan skruvas emot).

onsdag 1 december 2010

Bråda dagar!

Katla är numer försedd med bottenstockar, spant, balkvägare och däcksbalkar. Och sedan i eftermiddags även med skarndäck på bägge sidor. Det skall vara klart om tre veckor, så det är bra fart på bygget just nu!

Dyrt, men värt priset -syrafast rostfri träskruv. Alla som brottats med gamla kassa mässingsskruvar skriver under på att de extra hundralapparna de rostfria kostar är väl använda. Mässingen går åt skogen snabbt i ekens garvsyror.

Underlaget till däcket, alltså balkvägare, knän, stävkrafter och däcksbalkar färdigställdes nyligen. Som en extra, men aningen tung, lyx byggdes dessa delar helt i prima ek. Furu är annars det vanliga här. Den lilla snipan börjar alltmer framstå som en stridsvagn. Hon är redan oerhört stum, och ännu styvare blir hon när däck och sarg kommer på.

Underlaget till fördäcket. Lägg märke till att balkvägarna är infällda och skruvade i stävkraften. Originalritningens balkvägare slutade innan fördäcket. Denna konstruktion gör fören betydligt styvare. På förlagan (byggd på Mårtenssons, Hästholmen, 1982) saknades även de på bilden synliga två förligaste spantparen.

Katlas förlaga var betydligt klenare byggd. Det rörde sig om en enklare fiskebåt med sump. Däcket var av gråmålade granbräder, utan mittfiskar och utan skarndäck i för och akter. Min och Johans ambition har aldrig varit att bygga en kopia av denna lite simplare bruksbåt, utan att göra en liten snipa såsom vi vill ha den. En liten vacker leksak med både motor, segel och åror. Katlas däck blir i mahogny, med ribb av kärnfuru; samma som i skrovet.

Underlaget till Katlas akterdäck. Knäna är tidsödande arbeten. De skall passas in mot ytor som är allt annat än raka. Tålamod är dock nybörjarens dygd, och efter en dags hyvlande och penslande med linolja så sitter de på plats.

Uppmätningen av förlagan är dock gjord av en man av andra åsikter. Bertil Andersson, en av Sveriges mesta dokumenterare av traditionella träbåtar, har gjort ritningen. Låt mig säga att han är en man med öga för, och vurm för, det autentiska i dessa allmogebåtar. Då han av en kollega ombads avge ett utlåtande på Katla så blev svaret artigt men undvikande: "det är fint virke i den". Vi har, som sagts, inte varit särskilt trogna mot ritningen, och detta undgick inte denne mans falköga.

Undertecknad i färd med att skruva fast Katlas styrbords skarndäck. Det skruvas i karveln, i översta bordet och i balkvägaren. Lägg märke till de gräsliga kläderna: ett tecken på att vintern är här. I Slup & Barkasskjulet finns ingen värme. Sakta men säkert kyls kåken ned, för att snart vara helt utkyld. En gissning är att det är minusgrader inomhus om några veckor.