Grisslans linoljeskola

Kallpressad svensk rå linolja av standardkvalitet från Claessons i Göteborg. De säljer även "prima" som är ännu ljusare.

En träbåt mår bäst av en konstant, låg fukthalt. Stora fuktrörelser gör att båten "glappar upp". När träet sväller i fukten trycks fogytorna mellan borden hårt mot varandra. Detta orsakar på sikt en permanent komprimering av träet. När båten torkar kommer denna komprimering att ge sig till känna i form av springor mellan borden. Dessutom uppkommer risk för frostsprängning om kylan kommit innan den hunnit torka ur. Detta motverkas genom impregnering, ytbehandling, vältajmad sjö- och torrsättning och bra båthus.

Innan du läser detta så nödgas jag lägga in en brasklapp. Det som står här bygger på egna och andras erfarenheter, och följer du dessa råd så kommer du att lyckas med din impregnering. Men undertecknad är ingen kemist, och en sådan skulle förmodligen le en smula både en och två gånger då han läser detta. Dock kan jag lova att du får bättre råd här än hos målaren. Färgtillverkarna har järntvättat dessa stackars yrkesmän till den milda grad att de verkar tro att linolja är direkt livsfarlig, och kan få ett hus eller en båt att mögla bort på en kvart.

Impregnering

Traditionellt används linolja till impregneringen, och det är vad jag själv föredrar. Det är utprovat under lång tid och man råkar inte ut för obehagliga överraskningar så länge man vet ungefär vad man pysslar med. Man skiljer här framförallt mellan två olika linoljor, den råa och den "kokta".

Rå linolja
Svensk kallpressad rå linolja är ljus och lättflytande och tillåter djup penetrering i träet pga låg viskositet, små molekyler och lång härdningstid (veckor-månader beroende på temperatur). Används till impregnering, mättning av trä, och till framställning av blymönjefärg. Den är helt ogiftig och säljs som livsmedel under namnet Linfröolja.

Kokt linolja
Kokt linolja är polymeriserad genom upphettning till ca 200 grader och ger sämre penetrering i träet och betydligt kortare härdningstid. Den är tjockare och ofta lite mörkare än den råa oljan. Används till tillverkning av oljefernissa och linoljefärg, samt till "spärrskikt", ett sista lager på trä som mättats med rå linolja. Detta sägs låsa den råa, ohärdade oljan inne i träet och förhindrar att den tränger ut, "kokar", och spränger fernissan eller färgen vid stark solvärme osv. Detta tar jag med en rejäl nypa salt och låter den råa linoljan härda ut helt innan vidare ytbehandling. Jag vill hävda att ett skikt kokt linolja inte står emot frostlyft eller nämnd kokning bättre än tio lager fernissa. Fernissa är ju just härdade oljor.

Utöver kokt och rå olja finns standolja, som är ytterligare upphettad till ca 300 grader. Den är mycket tjock och används inte till impregnering, utan mest som ytskiktsbildande ingrediens i fernissor och linoljefärger.

Kvalitet
Det är mycket viktigt att oljan är fri från föroreningar. En vanlig uppfattning är att linolja orsakar mögel. Det är dock inte oljan i sig, utan proteiner och andra föroreningar i den som utgör grogrund för möglet. Bra linolja är mycket ljus och saknar bottensats. Är den mörkt gulbrun eller grön så skall den undvikas. Vill man vara noggrann så köper man oljan ett par månader i föväg och lagrar den mörkt. Innan användning tappar man försiktigt upp den i ett nytt kärl och lämnar eventuella fällningar i det gamla. Vill man ytterligare skydda sig mot mögel så kan man slå i lite boracol eller intertox i oljan. Mögelrisken uppstår egentligen bara om den oljade ytan lämnas obehandlad i fuktiga miljöer såsom i kölsvin eller rufftak, under däck osv. Jag tycker själv att man skall ytbehandla allt trä i fuktiga miljöer, medan andra föredrar trärent oljat. En linoljad yta i friska luften blir med tiden mattsvart, något man ofta ser i öppna snipor och i sittbrunnar på en del segelbåtar.


Balsamterpentin är det bästa lösningsmedlet. Men låt dig inte luras av den trevliga doften -det är giftigt. Köp inte produkter som går under namnet "målarterpentin". De är inte äkta terpentin utan en petroleumprodukt.

Spädning
En populär uppfattning är att oljans inträngningsförmåga utökas om man späder den med terpentin. Det är dock inte sant. Oljans molekyler är mycket mindre än lösningsmedlets.-och för den delen är håligheterna inne i träet så stora att molekylstorlekar inte spelar någon roll i sammanhanget. Det som spelar större roll är viskositeten, alltså hur tjockflytande oljan är.

Terpentinet dunstar ut i luften och försvinner, liksom vanlig xylen eller lacknafta, och har ingen dokumenterad rötskyddande effekt. Terpentin är dessutom miljöfarligt och cancerframkallande (trots den behagliga doften).

En annan spridd uppfattning är att terpentinet skulle påskynda oxidationsprocessen. Jag har dock aldrig sett eller upplevt belägg för detta.

Kort sagt är det billigare och mer miljövänligt att skippa terpentinet. Undantagsfallen, då man kan späda oljan är:

1 Om man oljar i låg temperatur. Då späder man för att få oljan mer lättarbetad/tunnflytande. Ett bättre knep är dock att hålla oljan varm på en liten kokplatta, såsom man gör med tjära och beck. Då blir oljan mer lättflytande och penetrerar bättre.

2 Till första lagret olja på bart trä. Terpentinet löser då upp föroreningar (terpener, olika oxider osv) på träets yta och tillåter oljan att tränga in snabbare. Detta är viktigt på feta träslag som teak. Ett alternativ är att tvätta ytan med aceton eller t-röd innan oljningen.

Om man önskar påskynda härdningsprocessen så kan man tillsätta upp till tre procent Xerotin. En kokt linolja härdar då på ungefär 1-2 dygn.

Oljning
Man kan olja en båtbotten både från in- och utsidan, och helst både och. Hur mycket den suger in och hur djupt är beroende av träslag, tidigare oljning och skicket på träet. En ny ekbåt kan vara ovillig att suga i sig olja, medan en gammal av samma träslag kan vara som en svamp. En torr furubåt är också riktigt törstig. Målet är att uppnå mättnad i träet, så att inget vatten kan sugas in.

Ytan skall vara trären. Är ytan nyligen skrapad så har inte så mycket oxider och hartser bildats på ytan, men har den varit exponerad för luft ett tag så kan det vara bra att tvätta den med sprit eller späda oljan med terpentin som nämnts ovan. Man kan olja närsomhelst på året, t o m när båten är nyupptagen och fuktig. Oljan kapillerar in i träets celler och tränger ut vattnet. På vintern värmer man oljan eller späder den för att den skall flyta lättare. Det går också utmärkt att blanda i intertox i oljan om man vill röt- eller mögelskydda träet. Dock förekommer inte röta under vattenlinjen (rötsvamparna behöver luft), så det skall normalt inte behövas utvändigt. Dessutom är rötsvamparna beroende av konstant hög fukthalt, och det är ju just det man undviker genom att impregnera båten.

Oljan skall strykas eller sprutas (helst så "vått i vått" som det är möjligt) tills träet inte suger längre. Första lagret brukar inte tränga in omedelbart, men snart kommer processen igång och då kan det gå fort. Det är inte helt ovanligt att en gammal torr båt på 7-8 meter suger i sig mellan 50 och 100 liter olja. När mättnaden uppnåtts ligger oljan blank kvar på ytan, och får tvättas bort med t-sprit.

När impregneringen är klar lämnar man oljan att härda. På vintern - våren så tar det mellan två och fyra veckor. Är det varmt och ljust går det fortare. Påbörjar man ytbehandlingen innan oljan är genomhärdad, så finns en viss risk för "kokning", d v s att solvärmen får ohärdad olja att tränga ut ur träet och bilda blåsor i fernissan/färgen. Som nämnts ovan anser somliga att man kan "låsa" oljan med några lager kokt linolja. Jag har dock inte funnit belägg för att detta skulle fungera.

Innan du börjar ytbehandla det oljade träet så bör du tvätta med sprit. Härdade linoljade ytor är utmärkt grund för att fernissa och måla på. Helst då med linoljefärger och riktiga oljefernissor. Oljan i färgen och fernissan binder med oljan i underlaget.

Linolja är som sagt inte miljö- eller hälsoskadligt. Men var försiktig med indränkta trasor, som kan självantända. Anledningen till att de tar eld är att oxidationsprocessen (härdningen, reaktionen med syre) alstrar värme. Och eftersom oljan i en trasa får stor yta, så blir den exponerad för mycket syre = snabb oxidation och mycket värme. Bäst är att elda upp trasorna eller att lägga dem i en hink med vatten.