lördag 23 januari 2010

Fjortonfots motorsnipa

Parallellt med det vanliga folkbåtsbloggandet kommer undertecknad under följande halvår att blogga om byggandet av en fjortonfots riggad motorsnipa. Själva bygget äger rum på Båtbyggarlinjen på Stumholmen, Karlskrona. Båten byggs till mig själv, men vi är två om själva byggandet; jag och min kollega Johan Nilsson.

Förlagan är byggd på Bröderna Mårtenssons Båtbyggeri, Östra Hästholmen, och uppmätningen och ritningen är gjord av nestorn och träbåtslegendaren Bertil Andersson. Förlagan är en utpräglad bruksbåt, men vi kommer att göra den betydligt lyxigare vad träslag, komfort och finish angår. Bl a så flyttas motorn fram en halvmeter, båten riggas och förses med mahogny- och oregon pinedäck. Tanken är inte att göra en allmogebåt utan en trevlig, vacker och praktisk skärgårdsleksak.

Konstruktionsritning (bilden), linjeritning och spantruta behövs för att kunna bygga. Ett rutnät med 10 mm rutor ritas på ritningen, och gör att man kan föra över ritningen till ett tio ggr större på masonit eller papp.

Först förs ritningen (i skala 1:10) över till en fullskaleritning på styvt papper. Detta kanske kan synas vara ett onödigt arbete, men tro mig -det lönar sig. Att hela tiden kunna lägga ut mallar, köl och stävar på ritningen för att se att de stämmer är mycket tidsbesparande, och gör att man undviker fel innan de ens hinner göras.

Krokvuxen ek växer inte på träd. Eller jo. Det är just vad den gör. Och de krokiga träden får tydligen stå kvar och växa i fridens liljor, för hos virkesleverantörerna dyker de inte upp. För en båtbyggare innebär det en hel del merjobb, eftersom stävar måste laskas ihop för att uppnå önskvärd fiberriktning och styrka i konstruktionen. Och jag kan lova er att en haklask inte är något man snyter ur sig på en kafferast.

Fullskaleritning på golvet och en oerhört tung ekplanka på vagnen. Så grovt virke går inte att köra i bandsåg (p g a vikten) utan måste grovsågas med cirkelsåg eller motorsåg innan man kan få in det i planhyveln. I bakgrunden från vänster till höger: en nybyggd flateka, en Törnkvistare från 50-talet under däcksbyte, en 17 fots däckad blekingseka och en 16 fots motorsnipa (som f ö är till salu. Jättefin! Köp den!)

En vanlig haklask består av fem ytor som måste passa perfekt för att uppnå rätt styrka. Och liksom med bottenstockar så är det väldigt viktigt att man gör grovsågningen bra från början. Gör man inte det så får man stå och hyvla, raspa och sickla tills fan löser av en, helvetet fryser till och asfalten blommar. Personligen föredra jag att köra i bandsågen, eftersom den garanterar de eftersträvansvärda nittiogradersvinklarna. Blir ytorna sneda så får man problem. Den hackiga ytan som bandsågen ger, tas ned med hyvel där man kommer åt, sickel där hyveln inte når och stämjärn i hörnen.

Haklask färdig för limning och bultning. Haken i mitten bör inte göras vinkelrätt. Gör man det så är risken att man får en springa just där mycket stor. Görs den med lite lutning så kan man "flytta med" hela alltet om man, vilket gud förbjude, råkar ta lite för mycket på ett av haken vid inpassningen. Finpassningen görs enkelt med att "såga på plats", vilket innebär att man sticker in en tunn japansåg eller ett bågfilsblad i springorna och jämnar ut ytorna. Det sista finliret görs med sickel och liten putshyvel. Ofta penslar man ena ytan med linolja för att se var den väter på motstående yta. Det blöta hyvlas bort ända tills inga torra fläckar finns kvar. Man kan också, som på bilden, ställa en lampa på baksidan och se var det lyser igenom.

Ek är ett krångligt träslag p g a sina mycket stora fuktrörelser. Utan att häva ur mig alla de saftiga svordomar som jag egentligen vill dela med mig av, så kan jag säga att ek gärna spricker och lika gärna slår sig. Nu hade vi emellertid turen att komma över lagom torrt virke med stående årsringar. Detta i kombination med låg temperatur inne i Slup och Barkasskjulet eliminerar problemet till viss del. Däremot råkade vi ut för en annan vanlig ek-åkomma, nämligen osynliga sprickor inne iträet som inte ger sig till känna förrän man hyvlat ned det. Sålunda uppenbarade sig en stor spricka mitt i akterstäven och tvingade oss att göra ytterligare en lask. Men vafan, man kommer onekligen att bli bättre på just den saken!

Putshyvling med Stanleys stöthyvel no 220. Utmärkt för småjobb, ändträ och hårda träslag. I bakgrunden står två av de mallar som ställs upp på kölen och ger rätta formen på borden. Lägg gärna märke till den rejält överdrivna dimensionen på köl och stäv. 50 mm ek på en 14' snipa är kanske i kraftigaste laget, men kommer att ge stadga och god tyngd när hon skall seglas.

Medborgare! Det finns många båtbyggarskolor i vårt fjällhöga land, och livet är alldeles för dyrbart för att inte lära sig att bygga båtar. Gör det!