tisdag 10 februari 2015

Ibland blir man uppriktigt förvånad...

...när man tittar ut genom dörren. När undertecknad skulle klättra ned från Vindö 32:an Anna för att hämta ett verktyg så råkade en 80-talstavla lysa in genom dörren.

Vissa dagar är mer magiska än andra på Saxemara båtvarv.

"Anna" är under renovering på varvet. Vindö 32:or är mycket solida flytetyg av tjock plast, försedda med mycket flotta mahognyöverbyggen och teakdäck/teakinredning i sittbrunn. Men sådana konstruktioner har flera svagheter, varav den största torde vara -något oväntat- psykologisk. Köparen tror sig ofta äga en plastbåt med träruff. Detta är dock fel. Det rör sig snarast om en träbåt med plastbotten.

Resultatet av detta feltänk blir ibland (men inte alltid) ett eftersatt underhåll. Man behandlar den helt enkelt som en plastbåt, och det tål de inte. Detta är den andra Vindö 32:an jag och Micke byter sarg på, och de bägge ägarna till dessa respektive båtar, har fått betala ett tämligen högt pris för sina företrädares bristande underhåll.

En vanlig plastbåt med teakdäck klarar sig ofta galant även om nåtmassan släpper lite här och var. Vindö 32:an är betydligt känsligare, i alla fall längs ruffen och sittbrunnssargen. Om nåten spricker upp här, så rinner det in vatten och stannar mellan plasten och den känsliga mahognyn. Särskilt känslig är sittbrunnssargen, där läckande nåt kan ställa till det från bägge sidor. Då delaminerar den och ruttnar snabbt.

För den som äger en båt med liknande konstruktion (t ex Mistral, P28 eller Vindö) är rådet: sköt noga om nåtmassan och fernissan. Annars blir det svindyrt.

Micke kämpar med trilskande elastiskt lim av okänd sort.

Rivningen av däcksribb, sargar och liknande som ligger limmade mot plast är i princip alltid mycket jävligare än man tror. Det är helt fantastiskt hur hårt det kan sitta. Skall sedan delar av den sitta kvar, så är avlägsnandet av kringliggande bitar en delikat uppgift. Avlägsnandet av, den förvisso ganska stora, sargen på ovanstående bild tog hela dagen för mig och Micke. Men bra som tusan blev det till slut!

Sålunda såg det ut när vi släckte lyset i Lilleverkstan.

En lång och slitsam dag avslutas gärna med en grann vy över viken. Och dagens utsikt fick oss verkligen att tappa andan.

måndag 9 februari 2015

Spunning?

En lite udda detalj på en traditionell blekingseka, utöver den femkantiga akterspegeln, är frånvaron av spunning. För den som inte vet vad en spunning är så förklaras det enkelt sålunda: ett i stäv och köl hugget spår vari borden fästs med skruv eller spik.

Detta saknar alltså blekingskan, och dess bordändar snedhyvlas och skråspikas eller-skruvas direkt mot den släta stäven. Dessutom så "fälls" inte landningen, och därför ser bordändarna ut att vara "staplade" på varann. Eller lite som en trappa.

Lägg märke till vattenlinjen. Framifrån och ifrån sidan ser den rak ut, men tittar man underifrån så ser man att den har ett mycket markant zig-zag-mönster. Så blir det på klinkbyggda flytetyg.

En spunning kombinerat med fällda bord ger en elegantare linje längs stäven. Men i styrka så skiljer det nog inte så värst mycket. Man skulle ju kunna tänka sig att en snedhyvlad bordände skulle vara mindre hållbar än en dito som skruvas in i en djup spunning. Men... blekingsekor kan bevisligen bli förbaskat gamla. Så håller gör det uppenbarligen!

Här syns hur bordändarna slutar tvärt emot stäven. På traditionellt byggda ekor är det såhär det skall se ut, men många nybyggen är ändå försedda med spunning. Oftast för att man skall slippa ifrån det aningen grovhuggna utseendet som "trappstegen" ger.

Personligen föredrar jag en jämn och snygg spunningslinje på en nybyggd båt, men det skall tilläggas att det är betydligt svårare att passa in bordändarna snyggt på det sättet. Det gamla traditionella sättet är mer förlåtande och snabbare.

Så här ser det ut på, den i år 112 år gamla, Navicula vars bordändar går in i en huggen spunning och bildar en jämn linje. Lägg märke också till den ovannämnda "fällningen", som innebär att undervarande bord förses med en fals. I denna fals kläms nästa bord in, och "försvinner in" i stäven.