fredag 17 februari 2017

Lärling av den bättre sorten

Hidde Voskamp är namnet på min nya lärljunge. Bra påg den, från Amsterdam. Efter två veckor kan jag bara konstatera att jag spår honom en ljus framtid i båtbyggeriets sköna konst. Läraktig, med en hel del förkunskaper och med huvudet på rätt plats. Likaså hjärtat. Blott aderton år är han, ynglingen.

Lägg gärna märke till att snipan, 14 fot, bakom oss ser löjligt liten ut. Det kan bero på att holländare är ovanligt långa och på att svenskar (särskilt jag) är tämligen feta.


tisdag 14 februari 2017

I vinterskrud samt något om rävars ilfärder över frusna vatten

Den förbannade vintern kom lika förbannat i år, trots att det varit så milt och fint ända fram till nu. Isen ligger och så gör ock snön. För första gången har jag sett mig nödsakad att skotta på min fiskebåt Dyning.

Mastbryggan som sommartid går under namnet Klassikerbryggan. Till våren river vi mastskjulet och byter däck på bryggan. Det kommer att bli fint värre, kan jag lova!

Intressant nog valde den gamla vedpannan här på varvet att ge upp precis innan kylan kom, så du må tro att här är en smula ruggigt och rått. Ny panna -eller nja, begagnad- är inköpt och hämtad på Öland, i Husvalla. Förhoppningsvis skall denna nya kamrat ge fan i att ryka in så som föregångaren gjorde. Den gode kollegan Michael Okmark blev av sagda rök akut kolmonoxidförgiftad och fick föras till sjukhus. Han överlevde dock både den akuta fasen och den påföljande lunginflammationen.


Kjells lilla Askeladden som han fär länge sedan köpt av Truedssons Båtbyggeri i Kuggeboda.

Kommande helg ger jag fan i både vinter och trilskande vedpannor och far söderut till Corralejo på Fuerteventura. Jag kan knappt bärga mig, har redan packat, och sitter i princip vid dörren och väntar på avfärd iförd simfötter, hawaiiskjorta och snorkel och cyklop.

Suget efter ljummet, blått vatten är mycket stort efter denna mycket jobbiga höst och vinter. Okmark är sjukskriven sedan incidenten med pannan. Lider av en mycket djup depression. Ronny är uppsagd och går och väntar på en ny knäprotes. Själv har jag därför haft trippel arbetsbörda alltsedan november. Till glädjeämnena hör att den hjärtegode Kjell Andersson varit mig behjälplig i alla lägen. Och så att jag fått en livs levande lärling, Hidde Voskamp från Amsterdam. Bra påg den! Mer om detta senare.

Kylslagen bild från ett ombonat kontor. Där ute, strax bredvid toppen på Jarramasflaskan synes det stolta djuret skyndsamt bege sig över isen. Liten på bilden, stor på jorden, mycket väl synlig från fönstret.

Så till något helt annat. En vinterbild som målades upp för min syn igår. Låt mig beskriva den genom att inleda historien på en annan plats, en annan tid.

En mycket tidig morgon mitt ute på Nordsjön såg jag en gång, till min oförställda glädje, en mås som satt på en drivande planka. Stämde naturligtvis omedelbart upp i den gamla fina visan "På en planka uti Nordsjön satt en liten, liten mås". Och igår så raskade en räv förbi på isen utanför mitt kontorsfönster. Jag fullkomligen älskar när låttitlar materialiserar sig i verkligheten!

Den (mycket) skarpsynte ser det arma kräket som en liten prick på den bifogade mobilbilden. Den skumögde kan i alla fall njuta av den trevliga utsikten.


tisdag 7 februari 2017

Tvenne annonser på lika många språk

 För hela baletten.


För utländska hyresgäster.

fredag 3 februari 2017

Det kom lite i mellan

När Eilert Forssell fick frågan hur det kunde ta 43 år att bygga en folkbåt blev svaret som rubriken ovan. Han hade skaffat fru, familj, hus. Lite i mellan. Jag skrattade gott åt det där när jag läste det 2007. Nu är jag mer benägen att förstå honom.

Näst sista lagret Toplac på fribordet. Denna djävulens uppfinning till färg är rent hopplös att måla med i kyla. Flyter inte godvilligt ut, och efter en sisådär 20 minuter börjar den ofelbart rinna. Men när man lyckas så blir den snygg. Därmed värd besväret.

Båten på bilden började jag bygga 2009 på båtbyggarskolan i Karlskrona. Den blev nästan klar till skolslutet. Nästan. Sedan kom lite i mellan. Och det som egentligen stått mest i vägen för dess färdigställande har varit helt och hållet positivt. Nämligen att den inslagna banan, båtbyggandet, faktiskt har genererat så mycket jobb att jag absolut inte har hunnit med denna egna lilla båt. Kunder har så klart gått före.

Här samsas en hel hoper träslag. Furuskrov, resning i ek, däcksribb i fururibb och fiskar av sapelimahogny. Motorhuv i teakply, lock i fururibb och ram av särdeles mörk och hård afrikansk mahogny av lika okänt slag som den betydligt ljusare varianten som blev till tofter. Masten såklart i gran, och runt hålet i durken klämde jag tammejfan in en liten bit lärk.

Jag har egentligen inte tid nu heller, men jag har fått ta mig den ändå. I Lilleverkstan måste det bli tomt omgående, eftersom där skall sättas upp en ny båt. Mer om den när den byggs.


Undertecknad är verkligen ingen svetsare. Dock fann jag mig nödd och tvungen att göra stävbeslaget i rostfritt. Inte det vackraste man sett, men helt ok.

Nåväl! Därför har jag nu installerat motorn, smackat på beslag, byggt en ovanligt snitsig motorhuv vars lock är ett utmärkt groggbord, snickrat ihop durkar och tofter, hängt på rodret, dragit vattenlinje, installerat bränsletanken under fördäcket, lackat, målat mm den senaste veckan. Med hjälp från den gode Kjell som stått och svetsat roderbeslag och mastfot mm. Innan sjösättningen och försäljningen så återstår bara att passa in riggen.