tisdag 24 februari 2009

Ståhöjd är för veklingar!

Till den som tror att båtliv går ut på att ha med sig halva bohaget till sjöss säger jag: det går nog, men det blir inte nämnvärt roligare av det. Jag tror helt enkelt inte sjölivet går ut på att ha det bekvämt. I alla fall inte bekvämt som i kylskåp/toalett/dusch/dvd.

Allt som oftast hör man hur folk som skaffat småbarn gör sig av med båten i tron att dessa två äro oförenliga. Fel. Fel! Själv uppvuxen i småbåtar och gamla tält är jag ett lefvande bevis på motsatsen. Dessutom tillhör jag dem som anser att barn mår bra av lite äventyr. Tänker jag tillbaka på min barndom, så är det knappast timmarna framför en Commodore 64 som dyker upp först. Snarast läckande tältduk, gäddor och små snurrebåtar med ett litet kapell.

En liten båt som kommer in i grunda vikar, ett par fiskespön, ett groggbord, en skeppsklocka och en god kamrat. Vad mer kan en människa begära?

Fördelarna med folkbåten haglar såklart tätt! Vana seglare som aldrig förut seglat en båt med låga fribord blir ofta lyriska av seglingsupplevelsen och närheten till havet. Man blir helt enkelt ett med omgivningen, och man färdas i naturen, inte på den.

Själv har jag ännu inte sett att maten skulle smaka bättre i en femtiofotare än i en folkbåt. Dessutom kan väl inte femtiofotaren ens lägga till där kantarellerna växer... Nå, det kan väl vara osagt, och det kanske inte är jämförbart. Men jag vill lova att det smäller högt att krypa in i en mysig folkbåtsruff en sen sommarnatt och höra näktergalen sjunga strupen ur sig och krusningarna klucka mot klinken.

Kanske aningen krum i ryggen efter en månad, men sin egen herre och sunt väderbiten.

tisdag 3 februari 2009

Ekblad slaktar gamla ärevördiga heliga kor

Jag hade det stora nöjet att lyssna till Jonas Ekblad* på Båtmässan i Göteborg. Han föreläste bl a om vissa teser rörande sjösäkerhet. Han gav sig i kast med en hoper vedertagna sanningar, riktigt ärevördiga gamla heliga kor som han slaktade utan att blinka och på ett mycket underhållande sätt.

En av båtlivets absolut farligaste platser -bryggan. Det är här man drunknar, inte i rasande stormar långt ute till havs.

Gammal sanning nr 1:
Den viktigaste egenskapen hos en flytväst är att kunna vända en medvetslös människa på rygg.

Ytbärgare och sjöräddare är eniga -blir man medvetslös i vattnet, med eller utan flytväst, så dör man. Man får vatten i munnen och drunknar.

Dessutom vet ju varenda kotte att en medvetslös människa kvävs om hon ligger på rygg. (Tyvärr är det ju också rätt dåligt med framstupa sidoläge i vattnet...)

I tester med vågmaskin och fläktar i särskilda bassänger framgår att räddningsvästar, och särskilt uppblåsbara sådana, är extremt svåra att simma och klättra med. Statistiken pekar på att personer som hamnat i vattnet sällan blir räddade av en extern räddare, utan räddar sig själva eller får hjälp av någon som finns på platsen. Alltså är det viktigt att kunna klättra och att kunna simma.

Dessutom visar det sig i vind/vågtester att de uppblåsbara västarna då man inte orkar simma längre fungerar som segel. Då vinden tar tag i kragen agerar personens underkropp drivankare, och ansiktet vänds mot vågorna, med vatten i munnen och drunkning som följd. Av denna anledning får ytbärgarna inte använda sin uppblåsbara säkerhetsväst om det blåser mer än 10m/s.

Slutsatsen blev den, att det är mest fördelaktigt för en vuxen person att bära seglarväst, flytjacka eller flytoverall. I dessa plagg kan man simma, klättra och hålla sig varm. Det skall också sägas att chefen för Baltic (europas största flytvästtillverkare) var på plats, och han hade inga invändningar.

Vhf-radion är mest ett komplement till mobilen, inte tvärtom. Den är dock utmärkt till att lyssna på kustväderrapporten 0633 UTC.

Gammal sanning nr 2:

Vhf-radion är den viktigaste livlinan till land då man är i nöd.

Med vhf-radion når man alltid sjöräddningen, och mobilen är att betrakta som ett komplement -det har man ju alltid hört. Nu är det bara det att olyckorna så gott som aldrig sker till havs, utan inne i skärgårdarna eller i hamn. Ytterst få nödanrop sker via vhf. Därför anser ssrs att det viktigaste att ha ombord är en laddad telefon i en vattentät påse.

Betänk att detta är en generell sanning, som bygger på statistik; den gäller alltså inte om du befinner dig till havs, utan i normalfallet. Och normalfallet för svenska båtägare är att befinna sig inom mobilnätets gränser. På dessa grunder är det alltså riktigare att hävda att vhf'en snarast är ett komplement till en mobil i plastpåse.

Viktigast med flytvästen är att flyta, kunna simma med, hålla sig varm i och att kunna klättra med. Inte att ligga avtuppad i och vänta passivt på hjälp. 10% av de automatiska uppblåsbara fallerar i skarpt läge -de blåses inte upp.

Gammal sanning nr 3
Nödraketer är en viktig del av säkerhetsutrustningen.

Ser man till hur få nödanrop som utgörs av nödraketer (d v s nästan inga alls) så kan man lägga sina slantar på något annat. T ex en ny flytoverall vartannat år (kostar ungefär lika mycket som en uppdaterad arsenal raketer och bloss).

Festligast i sammanhanget var att se hur upprörda alla blev då dessa fakta presenterades, och hur provocerade de blev. Båtfolk -särskilt branschfolk- är otroligt traditionella.


*Författare av nautiska läromedel och skribent i På Kryss mm.