onsdag 18 oktober 2017

Saxemara Classic 2017

Jo, nu var det visst inte precis igår detta evenemang gick av stapeln. Undertecknad kan endast skylla sin långa frånvaro från bloggandet på att han har haft lite grann att stå i. Och om sanningen skall fram så har jag haft en smärre semester också. Närmare bestämt tre och en halv vecka till sjöss. Först med Lars Werners havskryssare Salamis, sist som besättningsman på transportseglingen Gålö-Saxemara med motorseglaren Fröken Delfin, en Fänö 36:a. Mer om dessa äventyr senare. Nu lite om Classic 2017!

Brygga smockfull med folk som intensivt riktar sin uppmärksamhet mot dramatiken i Allmoge-klassens tävling. Undertecknad står uppflugen på backen på SSRS räddningsbåt. Tanken var att de skulle göra en uppvisning efter tävlingarna, men det behövdes liksom inte eftersom de fick rycka ut skarpt och rädda två av de tävlande.

Förra årets succé kunde eventuellt ha tillskrivits vädret som då var mer än utmärkt. Därför var jag en smula orolig inför årets upplaga som tilldrog sig under en av de sämsta somrarna jag upplevt, vädermässigt. Detta stämde inte alls, och vi drog ungefär lika mycket folk i år som under 2016 års festival. Publiktillströmningen från landsidan var alltså tillfredsställande, och ännu bättre från sjösidan. Varje dag tänkte jag klättra upp på taket och plåta hamnen, men hann aldrig med detta. Det var i vår lilla hamn icke mindre än 67 båtar förtöjda. Att de fick plats tillskrives Pelle Nolborn och hans hamn-crew som såg till att alla placerades strategiskt.

Grannen Richard lånar årligen ut sin salutkanon. Satan vad det är roligt med grejer som smäller! Perfekt för startskott, för det är omöjligt att missa knallen.

Årets tävlingar fick ny bana. 2016 så gick de delvis utom synhåll för publiken. I år så seglade vi enbart inne i Saxemaraviken. Mycket bättre. Tävlingarna blev betydligt mer dramatiska med kortare ben och fler varv.

Allmogeklassen bjöd på flest deltagare, tretton ekipage, och på mest dramatik. Redan innan start så fick team Lestrup & Nolborn roderhaveri. Nolborn kastade sig i havet efter rodret, den roderlöse Lestrup fick inte stopp på båten och badaren fick räddas av domar- och journalistbåten "Kiorren", framförd av Anders Rådström. Detta resulterade naturligtvis i en förstasida i Blekinge Läns Tidning. De fick dock fast rodret igen, seglade ikapp klungan och lyckades mot förmodan avsluta med en 10:e plats. Strax efter start så var det team Langner & Nyström i sin jaktkanot "Tage" som havererade rodret. Mycket synd eftersom de ledde solklart, och detta haveri slutade i dagens första räddningsaktion från den närvarande Sjöräddningen. Dagens andra räddning var den av soloseglaren Mats Hjalmarsson, som började dejsa upp på land bortom första rundningsmärket. Han fick dras bort från lovartslandet på Danaholmen och spänningen var olidlig tills publiken fick se att båt och karl var oskadda och därmed kunde andas ut. Team Roland & Martin Olsson knep segern med bravur ombord på sin snabba Blekingseka.

Folkbåtsklassen hade denna julidag endast tre deltagande båtar, men var icke desto mindre spännande. Ett mycket jämnt startfält gick efter första rundningsmärket in i första kryssbenet. Där bevisades omgående att gammal är äldst när skepparen Curt Gelin mycket elegant drog ifrån de övriga två. Har man seglat SM en massa gånger så har man. Bakomvarande båtar började genast strida om andraplatsen, och liksom förra året så blev det en strid på kniven. Bara någon meter mellan de båda när de passerade mållinjen. Ställningen:
1 Curt Gelin, Lars Nolborn, Peter Andersson ombord på F-612 Pierina
2 Björn Walter, Lars Buhr, Lars Karlsson ombord på F-1329 Evelina
3 Lars Göra Nilsson & son, Lars Nilsson ombord på F-1252 Josefin

I Showklassen med sina större båtar fick besättningarna jobba ordentligt för att genomföra tre varv på den trånga banan. En mycket ståtlig syn utgjorde fältet med sina fem ekipage. Redan inledningsvis gjorde skepparen Lars Werner klart vem som skulle bestämma och höll ledningen ända till mållinjen och knep segern i andra upplagan av Showklassen, och blev förste prenumerant på det nya vandringspriset "Kompassen". Ombord på båten befann sig även Per Nolborn som här inte behövde kasta sig i havet efter någon enda tappad del av båten.

Eminent domare för hela tävlingen var den omåttligt jovialiske Patrik Lindqvist, som med mycket fast hand tog sig an dömandet ute på banan och den härliga ström av protester som inkom efteråt.

Om du som läser detta råkar ha en Folkbåt i närheten, så ställ upp nästa år! Två veckor före Classic 2018 så seglas dessutom SM nere i Simrishamn, så juli blir en härlig månad för folkbåtsentusiaster i södra Sverige.


Lasse steker sill. Denna karl är en anledning i sig att besöka vilket event han än är med på. Han kan förbanne mig steka sill!

Varvskrogen uppgraderades rejält 2017 och drevs av Villa Vassen, Svante Rasmark och Lotta Emanuelsson. Med den äran! Ordentligt tält, sittplatser även inne i "Skjulet" och pilsner på fat. Fredagkvällens underhållning stod Ur Spår för och levererade klockren irländsk folkmusik. Lördagens kväll förgylldes av Marcus Schönbeck och ett par sköna inhopp av Janne "Plast" Olsson.

Myndigheterna är, som alltid, mycket intresserade av allt som har med folksamlingar och alkoholförtäring att göra. Och precis som förra året så fick vi anställa tvenne ordningsvakter för att hålla ordning på de förvildade massorna av råbarkade seglingshuliganer. Både vakter och seglare skötte sig dock utmärkt och inte ett enda slagsmål rapporterades detta år heller.

Showklassens överlägsne segrare Lars Werner tar emot "Luftkompassen" inför en begeistrad publik. Den kepsprydde mannen till vänster är ingen mindre än domaren, Patrik Lindqvist.

Planen för nästa år är att flytta Varvskrogen till varvsplanen mellan bryggorna för att kunna utöka storleken på evenemanget betydligt. Med devisen "mer, bättre, roligare och större" stuvar vi också om i programmet. Tävlingarna blir kvar på samma tid och ungefär samma utformning. Utgår gör dock söndagens veteranbåtsparad och får ge plats åt uppvisningar med Sjöräddningen, evenemang för barn och familjer och för hantverks- och båtmarknad. Tanken är också att göra mer av fredagen. I vilket fall som helst så kommer vi att öppna Varvskrogen tidigare, ungefär kl 11. En annan riktigt kul detalj är att vi tillsammans med Samhällsföreningen har blivit med flytande bastu. En stor, härlig, badvänlig grej som nästa år kommer att utgöra ett störtskönt inslag i hamnen samt en perfekt plattform för speaker, måldomare och fotografer.

Varvskrogen börjar fyllas upp inför den stundande kvällsunderhållningen.

En ytterligare detalj som förhoppningsvis kommer att förgylla nästa år, är att själva hamnen då äntligen är klar. Häromdagen blev bägge våra bryggor äntligen helt ombyggda och ser nu riktigt prydliga ut! Uppsnyggande av hamnplanen är inne i sin sista fas och snart återstår bara sista grusningen av densamma. Idag, uppe från mitt kontorsfönster, så kan jag blicka ut över en hamn som knappt är går att känna igen om man jämför med hur den såg ut då jag tog över arrendet år 2014. Mycket nöjd!

Vid utdelandet av "Saxen", alltså vandringspriset för seger i Folkbåtsklassen, så håller Janne Plast tal och sjunger den lokala sjömanspsalmen "O mästare bevara". Priset delas ut till minne av Jannes far, legendaren och varvets förre ägare Tage Olsson. Undertecknad kompar på pianot.

Våran "Klassikerbrygga" har kontinuerligt uppdaterats och i år bestod den flytande båtsamlingen av 22 fina träbåtar. Nästa år tillkommer ytterligare flytetyg. Men jag måste tillstå att det börjar bli förbannat trångt! Om tid finnes och plånboken så tillåter så är det kanske dags att bygga ytterligare en flytbrygga. Det är bara så attans dyrt! Rörpontonerna går på dryga 20 000 för en sexmetersbrygga som den vi redan har. Virket ca 10 000, och sedan tillkommer beslag, bojstenar, kättingar, bojar och gud vet vad mer. Och en massa arbetstid. Vi får se!

Janne in action. "O Mästare bevara" är inget mindre än ett mästerverk som får ögonen att tåras på varje sann sjöman. Och ingen sjunger den som Janne.

Ett evenemang av Classic's kaliber och särart går inte att genomföra utan en sabla massa hjälp. Låt mig bara rikta ett djupt känt tack till alla inblandade!