onsdag 27 mars 2013

Tvenne fina hyvlar

För den som vill göra hyvling till ett rent nöje skall här ges ett råd: skaffa inte en dyr och komplicerad bukthyvel. Dessa granna pjäser med ställbar sula kan användas både för konkava och konvexa ytor, och ser allmänt lockande ut. Jag skulle vilja påstå att de är klumpiga, svåra att använda och ger dålig kontroll över slutresultatet. Satsa hellre på billigare -och i mitt tycke bättre- alternativ.

Ja för fan, nu gör jag återigen reklam för Lie Nielsen 102. Men den är värd att framhållas! Om jag bara fick ha en hyvel, så bleve det denna. Den är såpass liten att den, snedställd, utan vidare kan användas även för måttliga innerkurvor.

För att göra snygga ytterkurvor skaffar man sig en liten stöthyvel. En sådan ligger lätt i handen och är likaså lätt att styra jämnt och fint över en positiv kurvatur. En större tvåhandshyvel är svårare att manöverera och går därför brutalare framåt, med ojämnt resultat som följd.

När man väl blir kompis med spånhyvlarna så är de oumbärliga. Att lära sig använda dem är egentligen inte så värst svårt -däremot att slipa dem. Stålen är i allmänhet för korta för att passa ordentligt i alla förekommande jiggar för slipstenar och slipmaskiner. En festlig detalj är att det gamla svenska ordet för spånhyveln, "spockskiva", egentligen är en försvenskning av dess engelska namn "spokeshave".

För att bearbeta de förfärligt besvärliga innerkurvorna så behöver man en eller två spånhyvlar. För måttliga kurvor använder man helst en kraftig sådan med platt sula. För trängre kurvor kan det vara nödvändigt att välja en spånhyvel med rund sula. Bägge dessa små finurliga verktyg är lite krångliga att lära sig att bli vän med. Men inte alls om man jämför med att lära sig att på en bukthyvel ställa in hyveldjup och bukt. Eller för den delen att överhuvudtaget få densamma att röra sig framåt utan att hugga sönder halva verkstan -sulan på en ställbar bukthyvel är tunn och saknar stadga, och börjar lätt att vibrera. Det finns ju en anledning till att bra hyvlar har tjockt och tungt gods i sula och kropp...

Ett typexempel på arbete där man är betjänt av både stöthyvel och spånhyvel: rorkult med både inner- och ytterkurvor.

Bukthyvlar brukar införskaffas av entusiastiska båtsnickare för att sedan bara bli stående. De är helt enkelt inte praktiska. Detsamma gäller för s k "chisel planes" ("stämjärnshyvlar"). Snygga grejer med en lockande idé. Dock opraktiska och onödiga. Sistnämnda hyvel används mycket sällan och kan i princip alltid ersättas av ett vanligt stämjärn.

söndag 24 mars 2013

Träbåtsakuten back in business!

Efter år av totalt mörker så har Träbåtsakuten rest sig från dödsbädden och är äntligen up and running. Alltså: en uppmaning till gamla "akutare" att återvända för att ge detta eminenta forum sin forna vitalitet åter!

Stämjärnen på bilden har ingenting som helst att göra med inlägget. De är bara skitsnygga.