Först upp, först i?

Träbåtar skall hålla jämn och ganska låg fukthalt året om. Därför impregnerar man dem med olja och målar botten med tät färg. Och därför sjösätter man tidigt, innan vår- och sommarvärmen torkar ur dem så de spricker upp. Och så måste man ta upp dem tidigt, så virket kan torka ur så pass att sönderfrysning inte riskeras när kylan kommer.

Ernemar, Oskarshamn i november.

Säga vad man vill, men jag har varit konsekvent de senaste åren... och gjort precis tvärtom. 2006 var det 20 cm snö på däcket då jag tog upp henne. Förra året sjösattes hon siste maj.

Försommar-sjösättning 2006 vid Vasakajen, Figeholm.

En torr båt är detsamma som en läckande båt. Och en läckande båt är detsamma som panik vid sjösättningen. Det enda som verkligen hjälper är att täta den ordentligt tills den svällt ihop (tar några dagar-en vecka för en furubåt, det dubbla för ekbåtar). Metoderna är många. Vanligast är att fylla långsprickor med traditionella tätningsmedel som Ettan (vax och tjära) eller bitumen (asfalt, samma typ som i underredsmassor och taktätning) som inte stelnar, utan sakta men säkert trycks ut i takt med att sprickorna sväller ihop. Somliga tycker dock detta är för dyrt, och använder istället margarin. Det låter inte klokt, jag vet, men det fungerar väldigt bra. Ett annat sätt att täta sprickor eller glipor på kravellbyggda båtar är att helt enkelt tejpa över dem med papperstejp. Jag prövade detta förra sommaren, och den satt kvar vid torrsättningen!

För-sent-sjösättarens bästa vänner: en burk Ettan och en "myrstång".

Myrning är den lite lustiga tätningsmetoden som går ut på att få in sågspån (förr myrstackar, därav namnet) i springorna. Fäst en flaska på en stång, fyll med sågspån, tryck ned den under vattnet och ruska den rejält i närheten av läckan. Tätt inom loppet av sekunder. Vissa ser till att fukta båten innan sjösättning. Det görs med hjälp av blöta mattor eller filtar som läggs invändigt mot skrovet och som vattnas varje dag.