måndag 26 maj 2008

Båthus, trailers och faluröda staket

Vissa saker, som egentligen skall göra livet bekvämt och lätt, tenderar att göra just tvärtom. Tag t ex ett båthus. Då slipper man stå i snålblåsten och frysa, och man kan måla även när det regnar. Och båten håller sig ren och fin, och man själv håller sig torr. Men då har man kanske inte räknat in att skitet skall byggas och rivas en gång om året? Det är besvärligt nog att få upp en 70kg's lastbilspressenning över nockarna, och särskilt om hela alltet frusit till i höstfrosten.

Men det kanske värsta med att ha ett båthus är nog ändå stormarna. Pressenningskjul är liksom inte gjorda för 25 m/s, och de flyttar sig gärna. (D v s om man inte binder fast dem i traktorn...) Det är olidligt att behöva vara med om en enda nervslitande storm, men nuförtiden är de ju tydligen tre-fyra till antalet varje vinter.

Nå, men så kommer äntligen den dagen man så länge emotsett -sjösättningen! Vilket för min del innebär att få ned pressenningarna, att riva stommen, riva två sektioner av staketet för att komma ut från tomten (och därmed också tvingas koppla ur gatubelysningen vars ledningar löper längs staketet), att montera fast traktordraget som är för stort att ha på inne i båthuset för att sedan påbörja en resa på ca 2,5 mil till närmsta hamn. Detta i ca 15 km/h. Sedan hem igen och koppla in elen och bygga upp staketet igen, samt börja så i nytt gräs där huset stått.

Ett båthus måste vara oerhört mycket värt, eftersom man frivilligt utsätter sig för detta, varenda år.

1 kommentar:

Ylva sa...

Hej.
Måste bara tillägga att det där båthuset inte bara är stort, tungt, sönderblåst, ombyggt (tråkigt), alldeles för högt, och faktiskt rejält fult (för att citera favoritsläkting - "hur vågar du bygga ett sånt fult båthus på din mors tomt?!!")
Det är ju också min absoluta favoritklätterställning vilket väger upp. :)