söndag 2 september 2018

Våra båtar 2: Spättan

Vissa båtar är mindre intressanta än andra och Spättan ser verkligen inte mycket ut för världen. Men. Men! Förutom att vara en utomordentligt praktisk liten farkost på 16 fot så är hon både känd och ökänd.

Spättan 2017, tidig vår. Hon är i allmänhet den första båten att sjösättas varje år. Därför blir hon fiskebåt när torsken går in för att jaga sillen.

Första gången jag såg henne var vid sjösättningen en tidig vårdag 2014. Saxemara Båtvarvs förre ägare och båtbyggarmästare Tage Olsson trailade vant i henne i vasskanten på grannen Södergrens vatten. Sedan drog han lika vant igång hennes lilla Albin O11 och puttrade bort till varvets lilla brygga.

Tryggheten själv är denna utlagda och lite märkliga båt med ekbord på krokväxta ekspant. Att sätta sig på relingen gör man utan att hon lutar nämnvärt. Även i havssjö är hon stabil och säker. Ful men bra är ordet!

Mycket snart fick jag veta att Spättan byggdes av Tages brorsa Olle till tullaren Ernst Södergren. Han brukade henne tills han dog. Näste ägare (minns ej vem) dog även han innan båten hann säljas. SÅ även näste. Och 2016 dog Tage innan han hunnit avyttra båten. Och därmed fick den rykte och namn som "Dödsbåten". Båten som ingen överlevt. När Per Andersson, som jobbat på varvet förr, hörde att Tage dött så rådde han mig att inte ta emot båten ens om den gavs till mig. Lyckligtvis så behöver jag inte tänka på det eftersom den ärvdes av Tages son Janne. Och han bor i Rydebäck och lånar glatt ut den till oss här på varvet mot att vi sköter den.

Ett varv behöver en oöm båt med ett minimum av underhåll, och som dessutom är pålitlig i alla lägen. På bilden styr undertecknad Spättan hem till Saxemaraviken efter att ha vittjat garn med Tomas Lestrup.

Det är en utsökt liten ekbåt med akterspegel och mycket utlagt, fylligt skrov. Klarar mycket sjö trots sin blygsamma storlek. Fördäck och akterdäck ger stuvutrymme. Hon är numer vitmålad i fribordet och gråmålad på däck. Allt annat är smort med linolja och tjära. Därmed är hon lätt att underhålla, oöm och väldoftande och charmig.

En underbar vårdag 2017 i Spättan, då min egen M/S Dyning kör ifatt oss med holländaren Hidde Voeskamp vid rodret.

Albin O11 är en förbaskat bra motor, och Motorreparationer AB i Kristinehamn har fortfarande alla delar till den. Lätt att meka dessutom. Det som i slutändan tar död på dessa slitvargar är sjövattenkylningen som rostar sönder både cylinder och topp. En nyrenoverad i toppskick kostar omkring 30 000. Spättans O11 är måhända närmare slutet än början, men går fortfarande mycket bra och startas med Dynastart och har magnettändning.


Inga kommentarer: