torsdag 29 maj 2008

Byt ut dina gamla sketna mässingsskruvar!

Gamla nitar och skruvar påväg ut ur Grisslans skrov

Gamla folkbåtar läcker. Anledningarna kan förstås vara flera, t ex dåliga laskar/laskbrickor eller att fuktrörelser (båten tillåts torka ut för mycket) gör att skrovet "glappar upp". Vanligast är nog ändå kassa bottenstockar och kassa skruvar.
Särskilt det sistnämnda är ett ofta uppträdande problem på gamla folkbåtar. De är nämligen oftast byggda med mässingsskruvar i spunning och bottenstockar. Och mässingen blir verkligen inte bättre med åren... zinket i mässingen lakas ur och lämnar kvar en porös och pulvrig skruv med låg hållfasthet. Ofta kan en läckande folkbåt bli som ny bara man byter ut dessa skruvar!
Det finns dock ett par svårigheter man måste forcera. Den första är faktiskt materialval och pris. Det absolut bästa är bronsskruv, men det är svårt att få tag i på hemmaplan och måste importeras från t ex England. Alternativet -som lär vara ganska likvärdigt- är rostfri, syrafast skruv (betecknas a4 eller aisi 316). Dyrt som guld, och priser på 8-10 kr per skruv är inte ovanligt.
Den riktiga svårigheten ligger dock i att få ut de gamla skruvarna. Det är mer regel än undantag att skruvskallen smulas sönder när man sätter mejseln i den. Håller den så går skruven av strax ovanför gängorna när man dragit ett par varv. Och knepet för att få ut dem är pilligt men fungerande -man knallar iväg till Classe O och inhandlar en sats "grispittar", en vänstergängad tapp som gängas in motsols i den gamla skruven och tvingar ut den.
Vidare: tryck in lite linolja i hålet, doppa den nya skruven i fernissa och skruva i den med skruvmejsel (inte med dragare, du riskerar att dra alldeles för hårt och även att slinta och förstöra skruven). Pensla sedan i lite linolja i försänkningshålet innan du kittar igen det med linoljekitt (vanligt fönsterkitt alltså). Linoljar man inte hålet finns det en risk att oljan i kittet sugs in i trät och kittningen blir torr och pulvrig.
Nya skruvar och ev några bytta bottenstockar gör verkligen underverk, och din båt tål återigen hårda kryssar utan att läcka i spunningen.

onsdag 28 maj 2008

Livet på en pinne

Min första sommar med Grisslan, 2006, hade jag ingen digitalkamera. Vilket medför att jag inte har en enda ordentlig bild på skrället innan renoveringarna. Ett av de få fotografier som ändå blev den sommaren, visar inte ett smack av båten utan bara mig själv glatt expedierande en iskall på morgonkvisten. Men det kan jag lova att...
...en morgonpilsner i soluppgången går inte av för hackor!

tisdag 27 maj 2008

Skaffa en träbåt!

Gängse uppfattning bland båtägare är att en träbåt är så hemskt tidsödande, att det därför helt enkelt är otänkbart att skaffa en. Och för all del -jag måste medge att just min båt krävt oerhört mycket arbete, och jag vet inte hur många hundra timmar jag lagt. Vågar knappt räkna. Men då får man betänka att jag köpte den mycket billigt, som ett renoveringsobjekt (av otroligt trevliga Simrishamns Segelsällskap). Jag ville alltså ha ett hobbyprojekt, och jag ville lägga tiden.


En träbåt i bra skick däremot kräver bara marginellt mycket mer jobb än en modern plastbåt. Om den dessutom har målat skrov, som min folkbåt, istället för fernissat så är det inte så stor skillnad. Det som snarast skiljer en gammal träbåt från en modernare skapelse är komforten. När folkbåten kom till på 40-talet ansågs den vara en perfekt båt för en familj att semestra i. Idag anses den för trång för en liten karl med en tax, och få skulle ens drömma om två veckors semester med äkta hälft och barn i en folkbåt.

Personligen tycker jag inte att det roliga med sjöliv och segling består i kylskåp, dusch och gigantiska batteribankar. Jag gillar verkligen det lite campingbetonade med folkan och att man kommer så nära vattnet under seglingen. Det är förjävla gött att krypa in i den lilla ruffen och tända fotogenlampan! Inget man åker jorden runt med, förstås, men i våra hemmavatten är det perfekt. När man bara sticker 1,20 djupt så kommer man verkligen till varsomhelst, och det finns alltid en plats över i naturhamnarna.

Om man gillar att hantverka en smula, så är folkbåtsrenovering ett riktigt lagom projekt. Särskilt som den har en enkel grundkonstruktion och att storleken på båten gör projektet överskådligt. Jag läste en gång att någon skrev "Oroa dig inte, skaffa en träbåt. Är du inte händig så blir du." Och det stämmer verkligen! Renovering av en träbåt innehåller en helt otrolig mängd olika moment, av vilka inga i sig är särskilt svåra. Men att behärska alla tar tid. Därför är det gängse rådet: gör det! Men ta dig inte an för stora saker på en gång, för då ledsnar du och den blir stående på land.



Vissa framhäver "kulturgärningen" i att vidmakthålla en gammal båt. Men jag bryr mig inte så mycket om det. Jag gillar sjöliv och segling, och jag gillar att arbeta med händerna. Och viktigast: jag gillar att se resultatet av arbetet! Det går knappt att beskriva hur belönande det känns att se ett utdömt, läckande skrälle som när presenningen faller en vinter senare har blivit en pärla!

måndag 26 maj 2008

Bilden av en fördömd jolle

För tre år sedan inköptes för löjligt lite pengar gummibåten "Navigator III". En utsökt liten sak med uppblåsbar durk för endast 1100 kr. Avnjut denna sista bild av den stackars jollen. Som dessvärre pyste ut sin sista suck några dagar senare.


Någon trevlig typ i Grindas gästhamn valde att slänga ut en fimp ur sin sittbrunn. Sagda rökverk hamnade såklart mitt i "Navigator III" som därmed hastigt navigerade sig till gummibåtarnas sälla jaktmarker. Detta är troligen den enda förlisningen som orsakats av tobaksrökning.

Jo-jo-väder?

Förra årets sommarväder gjorde väl ingen glad. Inte ett enda av de trevliga välparkerade högtrycken behagade infinna sig, vilket innebär rena jo-jo-vädret till sjöss. Hela sommaren klagade jag över kyla och alldeles för mycket vind. Och när detta äntligen gav med sig förbyttes det i...






...stiltje, dimma och regn. Som här vid Gustaf Dahlén efter en överfart från Landsort för motor (just den bullriga gamla yamahan som syns i aktern). I näven på den drömmande folkbåtsseglaren återfinns sir Francis Chichesters "Jorden runt med Gypsy Moth IV". Väl inslagen i en genomskinlig plastpåse, för vätans skull.

Båthus, trailers och faluröda staket

Vissa saker, som egentligen skall göra livet bekvämt och lätt, tenderar att göra just tvärtom. Tag t ex ett båthus. Då slipper man stå i snålblåsten och frysa, och man kan måla även när det regnar. Och båten håller sig ren och fin, och man själv håller sig torr. Men då har man kanske inte räknat in att skitet skall byggas och rivas en gång om året? Det är besvärligt nog att få upp en 70kg's lastbilspressenning över nockarna, och särskilt om hela alltet frusit till i höstfrosten.

Men det kanske värsta med att ha ett båthus är nog ändå stormarna. Pressenningskjul är liksom inte gjorda för 25 m/s, och de flyttar sig gärna. (D v s om man inte binder fast dem i traktorn...) Det är olidligt att behöva vara med om en enda nervslitande storm, men nuförtiden är de ju tydligen tre-fyra till antalet varje vinter.

Nå, men så kommer äntligen den dagen man så länge emotsett -sjösättningen! Vilket för min del innebär att få ned pressenningarna, att riva stommen, riva två sektioner av staketet för att komma ut från tomten (och därmed också tvingas koppla ur gatubelysningen vars ledningar löper längs staketet), att montera fast traktordraget som är för stort att ha på inne i båthuset för att sedan påbörja en resa på ca 2,5 mil till närmsta hamn. Detta i ca 15 km/h. Sedan hem igen och koppla in elen och bygga upp staketet igen, samt börja så i nytt gräs där huset stått.

Ett båthus måste vara oerhört mycket värt, eftersom man frivilligt utsätter sig för detta, varenda år.

Bygg edert eget groggbord

En trevlig nyhet i år är det nya groggbordet. Ett litet behändigt sådant som får plats även när man har seglen uppe, och med högar sargar för att klara lite lutning utan att varenda pryl far av. Blir alltså lite av ett kombinerat grogg- och navbord.


Stavlimmat i björk och mahogny, sedan oljat och fernissat.


Både jag och farsgubben blev rejält packade då vi invigde det...

söndag 25 maj 2008

En gudibehaglig toft att gnida sin röf emot

En sittvänlig toft är guld värt, särskilt om man skall sitta och styra länge. Själv har jag alltid lidit av en nästintill ofattbart potent träsmak. Brist på sittfläsk, skulle jag tro.


Nå! I vilket fall kan jag verkligen rekommendera denna ass-friendly rorsmanstoft!


Den är lamelllimmad i hondurasmahogny och furu. Stark som bara den och med riktigt bra svikt. Här just nylackad med ett par lager Epifanes (bra men svindyr fernissa).

Ny skotpåle på plats

I samband med renoveringen av sittbrunnen under durkarna har jag passat på att tälja till en ny skotpåle. Den gamle var helt i amerikansk ek, helt utan krusiduller. Jag vill pimpa den nya lite mer. Att göra den i mahogny är inte aktuellt, eftersom det är lite väl kortfibrigt och går av relativt lätt. Den skall ju klara av en rejäl ofrivillig gipp.


Jag valde därför att göra den i svensk ek med lister av mahogny som både limmades och skruvades fast. Ek är svårt att limma, och epoxi fäster dåligt om ytan på eken är för välhyvlad. Det fäster bättre om man ruggar upp den med 60-papper och tvättar av den med aceton eller t-sprit. Helst skall ytan vara nysågad också, gamla ytor blir fulla med ämnen som inte funkar bra ihop med limmet.


Epoxilim fäster inte på plastfolie, så för att slippa bända loss grejerna från tvingar och knektar så är det en bra idé att först slå in dem. Ett tips vid slipningen är att skydda sig mot epoxidammet. Det är inte farligt när det är helt genomhärdat, men det tar flera veckor. Ohärdad epoxi är allergiframkallande och jag har haft ett par riktigt jävla dåliga nätter... det kliar som du aldrig trott att det kan klia.



De gamla bultarna var av vanligt bonnjärn, och följaktligen var de rejält nedrostade. Den nya pålen sitter med a4-bultar, och mellan bottenstocken och pålen är ett rejält lager smörjfett. Sitter som en smäck!

Vem fan körde över min mast!?

Skulle i helgen se till min (trä)mast så här strax innan sjösättningen. Kom glatt visslande ned till uppställningsplatsen där jag lagt masten på bockar, ordentligt inplastad med pressenning. Men lyss till mina svordomstirader då jag ser att 1: någon har vält omkull hela alltet och 2: någon har behagat köra över masttoppen med bil och krossat densamma inkl fästet till min vhf-antenn. Lagade under oupphörligt svärjande eländet med epoxilim och skruv. Nästa år blir det till att byta ut masttoppen och renovera ordentligt. Förutsatt att jag inte sitter inlåst i Kumlabunkern för mordet på den förgrämliga idiot som körde över masten.