söndag 9 februari 2014

Håll grejerna vassa!

En härligt mörk bild av en klassisk slipsten i mitt nya varv, Saxemara. Stenen kyls av droppande vatten från en gammal bränsletank. Vattnet samlas sedan i en hink på golvet.

Det kan inte nog tjatas om nyttan av vassa verktyg. Slöa grejer ger dåligt resultat och irritation, och ökar dessutom risken för att slinta och skära sig.

Många äro de hobbysnickare som gjort sin första bekantskap med hyveln då de hittat morfars gamla rostiga Stanley nr 3. Då de försökt använda denna ovassa tingest, så har de fullständigt massakrerat träytan och av detta dragit slutsatsen att handhyvlar är rena smörjan. Sedan går de och köper sig en elhyvel. Sagda rostiga verktyg hade dock på nolltid kunnat bli rena drömmen. Ett sandpapper för rosten och en ordentlig slipning är allt som krävs. Och, som vi skall se, så är slipningen inte alls så komplicerad som många tycks tro. Båtsnickarens/renoverarens arsenal av eggverktyg består mest av hyvlar och stämjärn med raka eggar. Och för att få till dessa så finns det suveräna hjälpmedel både till det enkla brynet och till den dyrare våtslipmaskinen.

Brynstenar finns i alla prisklasser, från den enklaste standardstenen till riktigt dyrbara japanska vattenstenar med högt grit-tal. Grit anger stenens kornstorlek, och ju högre tal dess finkornigare bryne. Att på ett sådant för hand försöka få till en rak egg med rätt eggvinkel är inte lätt, och därför finns det så kallade slipguider (honing guides på engelska). I dessa genialiskt enkla uppfinningar spänner man fast stålet på så sätt att den önskade eggvinkeln ges av avståndet från jigg till sten (se bild). Sedan rullar man den med sitt hjul fram och åter längs brynet tills man uppnår skärpa. Dessa jiggar är förvånansvärt effektiva!

 "Honing guide" i aktion. Perfekt för hobbysnickaren och när man jobbar borta ifrån verkstan och slipmaskinen.

Vilken eggvinkel ("spetsighet") man skall ge respektive verktyg finns att läsa i tabeller på nätet. Men enkelt uttryckt så kan man säga att verktyf som används med stor kraft, som t ex lockbettlar som skall tåla tunga slag, behöver större eggvinkel än ett stöthyvelstål. Principen är naturligtvis att en egg blir vassare ju spetsigare den är. Men å andra sidan blir den ju då också känsligare och därmed fortare slö, så vinkeln får alltid bli en kompromiss mellan skärpa och hållbarhet.

Om man besitter en stor samling eggverktyg som man använder frekvent, så är våtslipmaskinen att föredra framför det enkla brynet. Det går betydligt snabbare att slipa och bryna på en sådan och det är lättare att få perfekt resultat.

Svenska Tormek är kung bland dessa slipsystem. Två modeller finns; T3 för hobbybruk och T7 för proffs. Eller nja... Bägge ger lika bra resultat. Den sistnämnda kan dock ges namnet "proffsmaskin" för det att den, till skillnad från T3:an, tål att köras längre än 30 minuter utan paus. Alltså: om du är proffsslipare som står hela dagar i sträck och slipar så är det den dyra T7:an som gäller. För alla andra -yrkesfolk som amatörer- så duger lillebror T3 gott.

Principen är enkel. Maskinen har en roterande sten som står i ett bad av kylvatten. Denna stens grovlek konfigureras med en så kallad "stenjusterare", som är en brynsten med en grov och en fin sida. Den grova sidan hålls längs den roterande slipstenen innan man grovslipar ett stål. När grundslipningen är klar så använder man på samma sätt stenjusterarens finkorniga sida för att göra slipstenen redo för första bryning. Denna bryning avlägsnar de grövsta "slipfårorna" som grundslipningen ger.

Maskinen har också en roterande brynskiva av läder. Denna smörjs med slippasta eller autosol innan man bryner bort råegg och små slipfåror. Att bryna eggen ger den längre livslängd, och om ett verktyg bara måttligt tappat sin skärpa så hoppar man över slipningen och nöjer sig med en bryning.

Till våtslipmaskinen har man en motsvarighet till brynets slipguide i form av en så kallad "square edge jig" eller "jig för raka eggar". Det är ett fäste i vilket man fäster stålet vinkelrätt, och på ett sådant avstånd från stenen att man får rätt eggvinkel. För att det skall bli exakt så använder man en vinkelmätare, på vilkens ena ratt man ställer in önskad eggvinkel och på vars andra man ställer in slipstenens diameter.

Maskinen har ett universalstöd (fäste för jiggar mm) som kan placeras för antingen slipning mot eller med eggen. Vilket man väljer är faktiskt lite av en smaksak, men man kan konstatera att slipning mot eggen ger större kraft och därmed kortare tid för grundslipning. Bryning på läderskivan kan dock bara göras med eggen. Att bryna mot, skulle bara resultera i en sönderskuren brynskiva.


Här syns principen för vinkelmätaren: vänster vred ställs in på stenens diameter, och det högra på önskad eggvinkel. Sedan hålls den enligt bilden, och när stålets (i detta fall stämjärnets) ovansida ligger jäms med vinkelmätarens högra vreds platta yta så är det bara att köra!

Själva slipstenen blir, hur noggrann man än är, till slut sned eller konkav. För att göra den vinkelrät igen så behöver man då "stensvarven", som är en liten diamantspets som fästs på universalstödet och svarvar bort ojämnheterna. Utan detta enkla tillbehör så blir stenen snabbt värdelös eftersom den då ej längre kan producera de raka eggar som behövs i hyvlar och stämjärn.

Nåväl! Väljer man att satsa på en dyr våtslipmaskin så får man större möjligheter att slipa olika sorters eggar, eftersom det finns en hel uppsjö av mer eller mindre avancerade jiggar. T ex yxjigg, skölpjigg, långknivsjigg och jigg för små verktyg. För mig som har massor av eggverktyg så är den en självklarhet. Men jag rekommenderar den även för den måttlige användaren med några extra riksdaler på fickan. Vassa verktyg ger fröjd i arbetet, och med en våtslipmaskin så är rakbladsskärpa fixad på under fem minuter!

Inga kommentarer: