Lågtryckspanna 101B

Direktimporterad ifrån Pixbo, Västergötland, är denna nyinförskaffade och aldrig använda lågtryckspanna 101B MT. Modellen är ursprungligen tillverkad (i Arvika) för att användas i arméns fältkök men har nu blivit populär bland båtbyggare som baspanna. Förra ägaren till just detta exemplar hade köpt den för att använda den vid ölbryggning, men projektet hade avstannat. Nu står den hos oss i Fliseryd, Småland!

Pannan är sannolikt konstruerad för att kunna eldas av en komplett idiot som aldrig ens sett en eld förut. Det är så bra drag i den att det knappt går att misslyckas med att tända. Diverse tillbehör som raka, bila och viska medföljer i original.

Basningsanläggningar kan tillverkas på många sätt, och man behöver nog inte lägga ut en förmögenhet på en riktig ångpanna som denna. Det kan räcka med ett kärl, en slang och en eld. Dock kan jag säga att just denna panna är såpass effektiv, lätteldad och pålitlig att om man väl vant sig vid den så nöjer man sig inte med något annat.

De tre kranarna till vänster är för utgående ånga. Via slangarna fördelas ångan jämnt ut till baslådans hela längd. Ventilen till höger är till för vattenpåfyllningen. Manometern visar som synes fel (2,1 bar fast pannan inte ens är igång), och enligt militärens instruktionsbok är medicinen att ta isär den och tvätta den i avfettning. Om inte det funkar: släng och skaffa ny.

Principen för basningsanläggningen är enkel; ånga leds in i en lång "baslåda" i vilken man stoppar ämnena som skall basas. Bindeämnena (t ex lignin) i träet mjukas upp av värmen och tillåter brädorna att böjas. När de svalnar bibehåller de i huvudsak sin nya form. Vill man återge brädan sin ursprungliga form så basar man den igen. Då återgår den automatiskt.

Längst ned på pannan sitter en avtappningskran. Det är en synnerligt dålig ide att låta vattnet stå kvar om det sedan blir minusgrader. Det första som går åt skogen är sannolikt glasröret för vattenståndsavläsningen. En lika dålig idé är att koka pannan torr och sedan i panik fylla på nytt vatten. Krrrraaack!

Det är alltså inte i första hand vattnet i ångan som mjukar upp träet utan värmen (men torrt virke går lättare av vid böjning, varför det är en fördel att blötlägga virket inför basningen). Förr i tiden basade man ofta borden över öppen eld. Att ytan blev förkolnad gjorde ingenting, det bidrog till rötmotståndet (liksom brända spetsar på pålar och stolpar). Jag föredrar dock ångbasning. Idag är det nog inte lätt att sälja en kolsvart båt under förevändningen att den "...är väldigt motståndskraftig mot röta". I alla fall inte till en kille i vit kostym.