tisdag 8 mars 2011

Plugg!

När en människa tillfrågas om vem den umgås med eller vad den gör, så svarar hon oftast på en helt annan fråga, nämligen på vem hon tycker mest om och vad hon helst gör. Likaså säger träbåtsrenoveraren säkert att han mest sysslar med avancerat finsnickeri medelst dyrbara hyvlar, när denne snarast står och skrapar färg eller sliter med tiotals skruvtvingar. Detta inlägg ägnas helt åt det aningen enformiga, och föga glamourösa, arbetet med att plugga skruv- och nithål.

Här fräser jag 10 mm pluggar till däcksribb. Kan man, som på bilden, använda samma virke som det som skall pluggas så är det fördelaktigt för utseendet. Och naturligtvis så skall ådringen ha samma riktning som ämnet som pluggas -med ett undantag: om man lagar en spricka m h a ett "pärlband" av pluggar och lim, så skall ådringen ligga på tvärsan. Annars spricker pluggarna också.

Om man renoverar eller bygger träbåtar så blir det väldigt mycket plugg. Somliga väljer att köpa dem, men jag tycker det lönar sig att göra dem själv. Och verktygen behöver inte vara oöverkomligt dyra! Det räcker utmärkt med en pelarborr av bänkmodell och en enkel pluggfräs.

Själva plugghålet görs allra bäst med ett vasst och stabilt forstnerborr. Djupet bör vara tillräckligt för att pluggen och limmet skall få fäste, d v s omkring fem-sex mm. Om möjlighet finns så är det bäst att borra även detta med pelarborr, eftersom det är lätt hänt att hålet blir ovalt med en handmaskin.

Pluggen, däremot, skall man aldrig göra med handmaskin. Då blir de garanterat sämre. T ex kan de bli aningen ovala, så att förargliga glipor uppstår i pluggningen.

Borrar och fräsar av tvenne slag: dyra resp billiga. De vänstra är proffsgrejer som är mycket stabila, men de högra duger gott för de flesta. Den billiga fräsens nackdel är att den inte kan göra särskilt långa plugg. På den dyrare fräsens minussida står att den, p g a sin bredd, gör av med mycket mer virke per fräst plugg, samt att den kräver en stark pelarborrmaskin. Små bänkmodeller med drivremmar stannar.

Förr limmade man inte pluggen så ofta, utan nöjde sig med god passform och ett dopp i gammal, geléad, fernissa. Numer är limning vanligast. Epoxilim är klart bäst, men är olämpligt för att det blir kladdigt och för att det har kort "pot life", d v s kort tid innan det stelnar i burken sedan det blandats med härdaren. Även PU-lim är olämpligt eftersom det skummar under härdningen och tenderar att skjuta ur pluggen. Själv har jag fastnat för aerolite. Man fyller hålet med härdare (myrsyra) med en liten konstnärspensel och doppar pluggen i själva limmet och tryker ner den i hålet. Dock skall man ha skyddsglasögon på sig när man knackar i den, eftersom myrsyran kan stänka. Om pluggen kantrar eller börjar gå snett då du slår i den: försök inte knacka den tillrätta. Då förstörs hålet. Ta bort den och sätt i en ny istället.

När limmet stelnat någorlunda kan man knacka bort överskottet med riktigt vasst stämjärn. Hugg inte ända ner på en gång eftersom du då riskerar att slå ur för mycket av pluggen. Sista biten kan man med fördel ta med en snålt inställd och mycket vass stöthyvel, helst en med lågvinkel på stålet. Se till att även få bort alla limrester; särskilt om du skall betsa träytan. Limrester framträder som tydliga mörkröda prickar och är synnerligen vanprydande. Och ett litet slutligt tips! Om du ser att du siktat lite snett med forstnerborren: korrigera det inte! Den lilla ring som då sitter intill det korrigerade hålet skämmer utseendet värre än om pluggen sitter lite snett, särskilt då det gäller mörkare träslag som mahogny.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej,

Om jag har en Mahogny-sarg(ca. 17-20mm bredd.) i snipan där skruvhålen för kapellfästet har slitits ut och inte kommer åt med borrmaskinen från utsidan. Tycker du då att jag ska borra igenom hela sargen från insidan och fylla hålet med flera pluggar??