lördag 12 mars 2016

Däckad blekingseka - årets första sjösättning

Denna eka byggdes av Marita Svensson på Båtbyggarskolan, Karlskrona, 2010. Hemmahamnen har sedan varit Näset på Hasslö. För ett par år sedan gnagdes styrbordssidan sönder av en intilliggande aluminiumbåt under ett oväder. Vår uppgift blev att laga den och sedan mäkla försäljningen av henne.

Lägg märke till nagelbänken med sina svarvade naglar. Den ger henne ett oemotståndligt, genuint, utseende som jag faller pladask för.

Under en veckas tid så har vi bytt ut skarndäck och avbärarlist, och vi har i samband med detta lackat om henne. För två dagar sedan sjösattes hon, för att vi skulle kunna kontrollera riggen och för att fotografera henne till försäljningen.

Under denna seglats satt en karl på land och studerade oss med en kikare, och tänkte -en sån vill jag ha!

Den höga kaltoppen bara bönar och ber om att få prydas med en toppstång och ett stiligt toppsegel. Det är betydligt bättre att överrigga en båt. Den kan man alltid reva. En underriggad båt blir hopplöst trist i lätt vind.

Dagen efter träffades vi i kyrkan på en begravning och han slog till och köpte henne innan vi ens hann redigera bilderna till annonsen. I kyrkbänken! En legendarisk affär! Båtplats får han hos oss på varvet, och denna oerhört söta 17-foting blir till vår glädje kvar i viken.

Kolla bilden: storskotet på ett bomlöst segel sitter oftast bakom rorsman. Här på hanfot, i andra fall ofta på levang. Personligen ogillar jag detta, och föredrar bom, eftersom man då kan ha storskotet framför sig. Detta är verkligen att föredra på en liten eka med stort segelplan. Varför? Jo. I en vindby måste man kunna släcka på skotet snabbt, och det gör man inte enkelt om man måste vända sig om. För några år sedan slog just denna eka runt utanför Aspö, och de båda ägarna fick spendera tjugo minuter i vattnet innan sjöräddningen räddade både dem och ekan. Detta hade inte hänt om rorsman suttit med storskotet i handen.

Översta bordet är fernissat, men resten av fribordet är vitmålat. Medge att det är grant! Hela språnget kommer till sin rätt. Vad som yttermera gör henne så vacker är den tjusiga gaffelriggen och masten med sin långa kaltopp. Ett ytterligare plus är nagelbänken som ger henne utseende av en liten skuta.

Hamel Sails i Karlshamn har massor av erfarenhet av att sy segel till blekingsekor, jaktkanoter och andra allmogebåtar. Bara kolla hur vackert hon bär sin gaffelrigg med dessa välsydda segel!

Blekingsekor som denna, med en riktigt djup och slank ekköl, ett skarpt slag som medger platt botten och stor bärighet, de seglar förvånansvärt kvickt. Aktern har spegel, men bordläggningen i vattenlinjen och under, slutar i akterstäven. Det ger ett överhäng och ett släpp i häcken som tillåter blekingsekan att gå genom vatten nästan helt utan turbulens. Det kan vara väl värt att tänka på att Folkbåten är byggd på samma princip! Folkan kallades faktiskt för "modifierad Blekingseka" i början av sin karriär.

Skönheten i en gaffelrigg kan aldrig underskattas. Den är dessutom effektiv, och på en liten båt som denna, så är det oproblematiskt att hissa upp gaffelbommen i luften. På stora båtar och skutor så är det ett riktigt tungt jobb att hissa upp en gaffelbom i storlek av ett helt träd 15 meter upp i luften!

Detta är dock icke bara en segelbåt, den är också ganska lättrodd. Undertecknad var för sex år sedan med och seglade henne i Blekinges Östra Skärgård. Vinden tog tvärt slut på eftermiddagen och förbyttes i duggregn och bleke. Roddturen hem var sex sjömil lång, och tro mig när jag säger att jag hade blåsor i näven och rejält ont i arslet vid hemkomsten till Stumholmen!

Hon har numer även en liten motor, närmare bestämt en Göta 2,5 hk 2-takts bensinare. En av de där riktigt gamla med rund cylinder och snarkförgasare. Backslag finns inte, och inte heller elstart. Starten görs alltså med stort besvär. Svänghjulet har ett rycksnöre. Eftersom motorn måste driva propellern direkt så är det förbaskat viktigt att ventilkranarna för bränsle och luft står exakt. Med en startmotor så kanske man kan köra runt motorn samtidigt som man rattar en smula på ventilerna, men så är det inte med rycksnöre! Nya ägaren till båten är dock hejdlöst förälskad i allehanda gamla tjuriga, uråldriga bensinslukare, och jag spår honom ett varmt -men frustrerat- förhållande till denna söta lilla Götamotor med magnetapparat. Må den sistnämnda aldrig hamna under vatten! Få är de som ännu känner konsten att renovera en dylik tingest.

Inga kommentarer: