Skönheten, den skönheten!

Saxemara Båtvarv har lagt ett riktigt ögongodis till sin redan digra samling av vackra flytetyg. Det rör sig om Micke Okmarks (anställd på varvet) nya båt Navicula som sedan ett par veckor pryder sin plats invid mastkransbryggan.

Navicula för storsegel, fock och klyvare i Saxemaraviken. Det ganska stora segelplanet knuffar på rätt bra trots måttliga vindar. Och visst är hon oändligt vacker med sitt linjespel, låga fribord och sitt modigt pekande bogspröt som nästan tycks vilja slita sig ur vaterstagets grepp!

Hela etthundraelva år gammal är hon i år, denna gamla gaffelriggade öresundskoster. Jag kan knappt se mig mätt på hennes djärva språng och klassiskt låga fribord som vittnar om en tidigare karriär som fiskebåt. Gamla världens fiskebåtar känns igen just på detta; att de var låga midskepps var nödvändigt. Fisket skedde för hand och garnen och revarna lades i och togs upp mitt i båten, vid relingens lägsta punkt. Under durk sitter en MD1:a som tryggt och med ett i det närmaste lugnande dieseldunkande puttar fram den tunga damen.

I vinter skall hon in i varvshallen för att, på Mickes och mina lediga stunder, rustas till det skick hon förtjänar.

Varje sann sjöfarare som ser en klassisk skönhet som Navicula slås av de väldiga skillnaderna mellan gårdagens och nutidens designideal. Visst är det nog så att hon aldrig kommer att kunna mäta sig med de moderna, nutida segelbåtarnas komfort och höga standard. Kanske inte heller med deras användbarhet. Men jag är säker på, att om etthundraelva år så kommer ingen att skriva sig varm om Bavaria 30:ans tidlösa skrovform eller om Jeanneau 40:ans harmoniska linjespel.