torsdag 14 februari 2013

Milsvida nejder utbreder sig för min syn!

Ett satans knogande, ett förbannat dammande och ett evinnerligt bortforslande av skräp och bråte -men nu är den klar, den nya verkstan. Eller ja, den utökade verkstan. Nio meter längre, och kapabel att inhysa åtminstone normalstora träbåtar för renovering. Eller nybyggen för den delen.

En nöjd och lycklig båtbyggare och verkstadsinnehavare kan utan vidare tillåta sig ett stillsamt skämt. Ta en närmare titt på bocken om det skulle vara så att skojet undgick dig vid första anblick.

Arbeten som hittills har fått försiggå i halvdunkla presenningshus och i carportar och i andra kylslagna eländen kan nu företas i behagligt inomhusklimat. Dessutom i rimlig närhet till alla möjliga bekvämligheter. Som t ex elektricitet och vatten. Och en förbannats massa förnämliga maskiner. Borta är de eviga turerna mellan båthus och verkstad. Borta är också de femtielva meter långa förlängningskablarna som trasslar sig mellan enbuskar och grindstolpar. Glömda (men inte förlåtna) är även de sabla vattenslangarna som ofelbart kilar in sig under närmaste bildäck.

Så ser den ut, den nya bänken. Nummer tre i raden. Sist att bli byggd men först i verkstan med att vara tillräckligt lång för att göra skäl för namnet hyvelbänk.

Bönder och annat bortskämt folk, som alltid har tillgång till en halv fotbollsplan under tak (alltså till ladugårdar och andra på befolkningen orättvist fördelade byggnader) kanske inte inser hur road en trångbodd stackare blir, när denne helt plötsligt kan hantera en planka i verkstan utan att slå ut tre rutor, välta hyvelbänken och skrämma bort katten. Undertecknad formligen badar i oceaner av nyvunnet utrymme. Med ett fånigt leende spelande på läpparna.

Prydligt värre. När vårvärmen drar upp över vår snorkalla nord så skall golvet få sig en smörjning av ny, fin, grå färg. Ärligt talat (ursäkta det oförblommerade skrytet) så är det svårt att tänka sig att det för inte mer än två månader sedan stod två bortskämda hästar och sket och pissade på just denna plats.

Ja du söte Jesus. Jag rent av grips av lust att duka upp långbord, pynta hyvlarna med fanor och björkris, korka upp sillburkar och champagnebuteljer och utbrista i ett fyrfaldigt leve för konungen, fosterlandet och min nya verkstad.

Inga kommentarer: