Hindret forcerat med viss bravur

...och det åsyftade hindret är naturligtvis omborrningen av hålet för propelleraxeln, som tidigare pekat i... well... oönskad riktning. Det gamla hålet var, på krystat militärspråk, rätt i sida - fel höjd. Alldeles för lågt. Motorn och reduktionsväxeln hade hamnat farligt nära kölen och det slagvatten som säkerligen kommer att stå där.

Propeller på plats.

Att plugga och borra om hålet är i sig ingen jättegrej. Det är bara att plugga igen det gamla ordentligt och göra om. Det svåra ligger i att sikta rätt, så att propelleraxeln når önskad höjd vid kopplingen till motorn. Med bordläggningen på plats är det inte helt enkelt, och kräver en god stunds filurande.

Borrjigg för hål genom akterstäv. Klotsen ges exakt samma tjocklek som akterstäven, och förses med stabila bräder längs "siktstrecket". Dessa bräder fästs sedan längs borrets önskade bana, som först markeras med ett styrstreck. Det är viktigt att jiggen monteras stabilt. Rejäla skruvtvingar och ett par småspik behövs för att det hela skall sitta. Ett sista tips: använd mjukt virke som gran eller furu till jiggar -hårda träslag halkar omkring.

Först måste man ha en nollpunkt, och den räknas fram genom att mäta det gamla hålets totala längd, och se vilken stigning hålet har i förhållande till kölens plan. I detta fall var hålet 215 mm långt och hade en stigning på ca 2 mm / 100 mm. Genom att sedan mäta höjden från ett "förlängt kölplan" och upp till hålets aktre mynning och höjden från kölplanet till axelns önskade höjd där den ansluter till motoraxeln så får man en differens. Med hjälp av denna kan man se hur många millimeter per decimeter stigningen behöver vara. I detta fall blev det ca 4 mm / 100 mm. Med detta mått kan jag sikta borret i förhållande till kölplanet.

Ett första test ger vid handen att uträkningarna stämde. Nästa steg blir att korta av propelleraxelhylsan, smacka fast en liten minibottenstock mellan aktersta spantparet, och fästa smörjkoppen i densamma. En synnerligen pillig sak att pyssla med i dennna trånga region!

Siktet, alltså borrjiggen, görs enligt bilden ovan (se bildtext). Sedan får man hälla ner ett par liter is i magen och borra jämnt men bestämt med ett vasst och stabilt borr. Som inläggsrubriker antyder så kom borret ut där det skulle, och uträkningen av stigningen stämde perfekt. Längden på axeln stämmer likaså, och den enda korrigeringen som denna manöver krävde var att utvidga urtaget för propellern i akterstäven. Japansåg, skölpjärn, spånhyvel och sickel -och det var klart på en kvart.

Roder och kult. Färdiglackade och klara att förses med beslag och därefter monteras. Lägg görna märke till eken i roderbladet; dess ljusa flammor, "speglar", skvallrar om att det rör sig om kvarterssågat virke. Det är att föredra till roder, eftersom trä med liggande årsringar gärna slår sig. Att det är en dålig egenskap hos ett roder inser man lätt.

Nåväl! Med detta ångestladdade moment forcerat så vidtager betydligt roligare grejer. Motorbädd, huv, durkar osv. Men även rodermonteringen, som är lite av outforskad mark för en fullständig svets-novis som jag. Men vad fan, man måste ju lära sig någon gång, så varför inte nu!