onsdag 9 november 2011

Kladda loss med aerolite och epoxi!

Trots att vi träbåtstokiga oftast tjatar oss blå om träets förträfflighet så måste vi medge att vi har plastindustrin att tacka för en jävla massa! Utan dessa polymerer vore vi tillbaka i 1800-talet, och en massa moment i byggandet och renoverandet vi idag tar för givna skulle vara helt omöjliga. Så vad snackar jag om? Jo, lim.

Gamla tiders lim bestod av diverse mer eller mindre oätliga delar från våra kära husdjur, såsom t ex hovar, hud, ben och horn. Kort sagt: de bitarna som luktar illa. Förutom att vara ganska opålitliga limmer så stinker de något förfärligt -särskilt hornlim. Dessa lim köps oftast numer i form av torkade granulat ("pärllim", ser ut som små bärnstenar) på byggvårdsbutiker som Gysinge, Byggfabriken och Qvarnarp. Jag glömmer aldrig då jag målade pappspända timmerväggar med hemmagjord limfärg. Den görs just på pärllim som värms, blandas ut med vatten och tillsätts pigment. Efter färdigt värv så hade jag omkring fem liter över. "Det sparar jag" tänkte smålänningen Nyström och gav sig ut på sjön en vecka. Vid hemkomsten undrade jag vem fan som hade gått och dött inne på utedasset. Där inne stod hinken med ett plastlock över. "Kan det vara färgen som luktar lik?" tänkte jag, öppnade locket och svimmade. Ja ja, nästan i alla fall. Men spydde gjorde jag. Färgen hade ruttnat och jäst och jag fick en olfaktorisk chock. Gör inte så, käre läsare. Släng skiten.

Aerolite och tillbehör. Bas, härdare pensel och små kärl. Myrsyran är farlig för ögonen, så man måste ha skyddsglas. Fingrarna, däremot, rår den inte på. Så handskar behövs bara om man skall fläska på rejält, eller om man har småsår. Svider!

Idag finns en hel hoper riktigt dundersäkra lim att välja mellan, och jag tänkte beskriva ett par av dem. Först ut är karbamidlimmet "Aerolite". Det uppfanns av flygindustrin på 40-talet och används alltjämt av diverse båt- och modellbyggare. Det är vattensäkert -men bara i kallt vatten! Och inte helt hundraprocentigt heller. Men över vattenlinjen är det alldeles utmärkt. Otaliga äro de master som limmades på femtiotalet med detta lim och håller ännu. För att säkra Aeroliten mot vatteninträngning så bör man måla eller fernissa de limmade delarna. Det gör man ju ändå med de flesta detaljerna på en båt, så det är ju inget konstigt.

En av de verkliga fördelarna med Aerolite är dess användarvänlighet. Det köps i pulverform och blandas ut i vanligt vatten till önskad konsistens. Efter att det göttat till sig i burken några timmar är det klart för användning. Då stryks ena fogytan med lim och den andra med härdare. Härdaren är myrsyra. Skitkonstigt, men kul, Det luktar myrstack i hela verkstaden.

Ett utmärkt användningsområde för detta lim är pluggning av skruvhål. Mysryran pensla med liten pensel i hålet, och pluggen doppas i limmet och knackas fast. Torktiden är ca fyra timmar. Aerolite har fallit i vanrykte sedan några limmade plan för evigheter sedan såldes till Norrland, flögs i fukt och kyla och ramlade isär. Nu är det ju inga flygplan utan båtar vi bygger, och där har det bevisat sig om och om igen. Men! Som sagt, bara ovan vattenlinjen. Förresten är det inte rekommenderat att limma under vattenlinjen överhuvudtaget. Sådana fogar ger sig tids nog, oavsett limtyp.

Epoxi och den skog av grejer som behövs. Vinylhandskarna är viktiga. Likaså skyddsplast (ej i bild) för att inte få lim i hela verkstaden -och för att inte de limmade träbitarna skall limmas fast mot arbetsbänkar och tvingar och gud vet allt. Underskatta aldrig kladdigheten hos epoxi eller dess förmåga att sprida sig över hela kroppen, verkstan och mammas finfåtölj o s v!

Epoxi är det enda raka nu för tiden. Jag skulle använda det till allt om det inte vore så förbannat omständigt att handskas med!

Till fördelarna hör att det verkligen är helt vattenfast. Även att det är högst förlåtande: det är fogfyllande och glipor fylls upp med full styrka. Således kan en halvtaskig båtsnickare få ihop grejerna ordentligt och slippa behöva skrika på hjälp när vågorna river båten i bitar.

Nackdelen är hanteringen: det är rent helvetiskt kladdigt, och i ohärdad form giftigt och allergiframkallande. Härdaren är svagt frätande. Så snart det härdat igenom fullständigt så är det ofarligt och kräver ingen skyddsutrustning vid slipning. Men slipar man för tidigt åker man på sitt livs överraskning. Dammet letar sig på det mest oblyga sätt in emellan  kroppens alla valkar och håligheter och orsakar klådor av helvetiska mått. Gärna mellan skinkorna. Jag har provat detta och mitt råd är: fall inte för nyfiken frestelse att pröva om jag talar sanning. Bara låt bli.

Förtjockad epoxi sklall vara trög! Den skall stanna i penseln som på bilden. Gör den inte det så stannar den inte heller i fogen, och då är dess "gap-filling"-effekt förlorad.

Epoxilim läggs på i två steg. Det första går ut på att man mättar ytorna med oförtjockat lim. Epoxi är mycket lättflytande och suger in i träet som tusan. Mättar man inte, så är risken att fogen blir torr och därmed sämre! Nästa steg är att lägga ett förtjockat lager. Detta är själva "limmet" och dessutom det som skall fylla upp eventuella glipor. När man sedan lägger ihop fogen så är det viktigt att tänka på att inte pressa för hårt. Ju mer lim som stannar i fogen, dess bättre. Typ.

Ytterligare en gångbar produkt är polyurethanlimmet (PU-lim). Det är vattenfast och lättjobbat. Det är tvåkomponents men de båda finns i samma flaska och reagerar inte tillsammans förrän de tillförs fukt. Mycket smidigt alltså! Dock ställer det höga krav på fogytornas passform eftersom det inte är sant fogfyllande (gap filling). Skummet som bildas vid härdningen fyller visserligen upp, men ger ingen styrka. Varning för att använda PU-lim vid pluggning! Det händer att skummet som bildas i hålet helt sonika skjuter upp pluggen. Dessutom är detta lim ett rent helvete att få bort från trä och fingrar.

5 kommentarer:

Martin J. sa...

Du skriver på ett sätt som gör det till en fröjd att läsa. Att det dessutom handlar om båtar och det som hör dem till gör din blogg riktigt intressant.

Jag skulle dock vilja kväda luften en aning genom att att strikt åberopa gedigna andningsskydd med riktiga fileter då man hanterar expoxi.

Man får kanske ej huvudvärk eller några direkta åkommor, men kan leda till allergier vilket vi klarar oss gott utan.

Andningsskydd, handskar och skyddskläder när vi jobbar med kemi. Då kliar det inte mellan skinkorna och vi trivs ända ner på cellnivå!

Tack för en bra blogg

Niklas Nyström sa...

Tack själv!

Magnus Juvén sa...

Utmärkt Skrivet! Fantastiskt klargörande kring alla lim.
Antar att detta inlägg kommer att vara en del i din limskola jämte lackskolan etc. En online uppslagsbok!

Ett tips när man skall limma i trånga skarvar etc är att använda sprutor (vanliga för saltlösning etc med stort hål, ca 1-2mm, finns på apotek) för att kunna pressa in lim i små skarvar. Smidigt, då epoxy som sakt har en tendens att kleta precis överallt...
// Magnus S210 Rödnäbba

Niklas Nyström sa...

Tack Magnus! Det var snällt skrivet. Bra idé att lägga upp en "limsida" det hade jag inte tänkt på. Skall bara utöka den lite först, sedan lägger jag upp den!

Niklas Nyström sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.