onsdag 20 maj 2009

Den nalkas ljuva sommar

Som den inbitna båtfanatiker man är så finns det knappt något mer frustrerande i denna här världen än att ha båten sjösatt trettiofem mil härifrån, och inte ha tid att åka dit. Sjöturerna hittills i år inskränker sig till: färden från mastkranen till gästbryggan i Ernemar, och ett tretimmars praktikpass med mina skepparelever i ett blåsigt Öresund.

Fridfullt guppande folkbåt i Ernemar, Oskarshamn. Utom räckhåll för er käre bloggare. Alas! Alas!

Låt mig säga att jag knappt förmår hejda mig från att överge mitt arbete och bara kasta loss. Dessbättre så är vårens uppsättning (jag är i skojeribranschen, kolla länken till höger "Sjutton Kyssar") färdig den 25 maj och jag kan äntligen slita mig ur mina urbana fjättrar och släppa loss sjöbusen i mig själv.

För mig, som är född och uppvuxen i ett skärgårdssamhälle, är det nästintill olidligt att vara stadsbo. Och till på köpet i Lund som ligger mitt i den skånska åkern, och har Lomma som närmsta hamn åtta kilometer bort. Inte precis strandtomt.

Är man uppväxt i naturen -i bergen, skärgården, skogen eller i jordbruksbygd- så är det nästintill omöjligt att riktigt passa in i stan. De ränderna går liksom aldrig ur. Och under de mörka månaderna tänker jag att jag aldrig mer skall utsätta mig för ännu en vinter i stan. Och så blir det sommar, båten far i sjön, underhållningssäsongen tar slut och sinnet blir lätt. Och så har man glömt gråvintern och dimman, och plötsligt är det november och där står man igen och undrar hur fan man kunde glömma.

6 kommentarer:

Ebba sa...

Haha, jag känner igen mig i stadsdilemmat. Jag tänkte nog smeta ettan i nåten, och sedan tejpa över, allt för att undvika den lite lätt kaotiska sjösättningen förra våren.

LesPaul sa...

Hej! Trevlig blogg du har! Själv är jag mycket stolt ägare till F S-42 Tarantella, sjösatt 17 april -09. Även den med vitmålat skrov och mahognyöverbyggnad! I vinter har det blivit ny mahognydurk i ruffen, rep av två trasiga spant, rep av mast, renskrapning av ruffsarg mm. Fridens! /Tom Hemréus, Uddevalla

kantorn sa...

Jag inser att jag röjjer mitt alias nu, men skit i det. Jag tror inte att det är så många kyrkomusiker som också följer folkbåtsbloggar. Å andra sidan vet alla vem jag är ändå..

Jag följer din blogg och gillar skarpt ditt sätt att se på det hela. Ville bara ge dig lite input för att fortsätta ge oss glimtar i folkbåtsseglandets ljuva stunder. Min hustru bloggar vidare och jag svarar då jag har nått att säga. Annars är jag bara fördäcksgast och te-kokare.

allt gott!

Maken till F-224 Fie

(måla botten är också mitt ansvar på våren :)

kantorn sa...

F:Ö kul att båten intill heter Lowrider och folkan ligger lägre än texten...

Niklas Nyström sa...

Ha ha, har du orgeln med dig på båten? Jag brukar nöja mig med munspel och dragspel. Det finns inga gränser för hur hatad man kan bli med ett dragspel och en flaska Gammeldansk i naturhamnarna.

kantorn sa...

Nja, jag lämnar musiken i land :) Folkbåten är min frizon vad gäller musik. Musiken där är klucken under klinken och seglens ljud då man slarvar i att skota. Underbart!