Durkar i parti och minut

De senaste två åren har jag passat på att bygga nya durkar och renovera de gamla som inte varit helt slut. Det är något som verkligen gör skillnad på båtens utseende. Dels durkar i sittbrunn och ruff, men även bakom inredningen. Att öppna upp till en garderob eller till pentryt och se att det är välskött även bakom luckorna, det känns bra tycker jag.


Under pentryt. Tidigare ägare hade lagt in en gammal bit formply och det var rejält fult.

Inne i garderoben.

Lackning av renoverade sittbrunnsdurkar. Under rejält slitna ytor dolde sig a: riktigt fin mahogny och b: mässingsskruvar som var i det närmaste helt urlakade på zink. Numer utbytta.

En av alla de giganstiska mahognyplank som gått åt... Plankan på bilden är numer 1: en förlucka 2: en durk och 3: ribb till garnering.

Betsade och linoljade durkar och hyllplan som står för härdning. Några veckor räcker oftast för att rå linolja skall ha härdat igenom. Väntar man för kort tid och fernissar för tidigt, så finns det en viss risk för att den ohärdade oljan "kokar" under fernissan vid stark solstrålning med lacksläpp som resultat.

Vänster: Gammal, möglig och murken av furu, numer uppeldad. Höger: ny snygg och frisk av mahogny, numer i babords kistbänk.

Nyrenoverad durk. Nylimmad, nya skruvar och plugg. Nararna på undersidan utbytta. Nytt durkbeslag. Ovansidan lackad med åtta lager schooner, undersidan med fyra lager zinkvit linoljefärg från utmärkta Ottossons färg i Genarp. Zinkoxiden håller möglet borta och blir med tiden stark och slittålig. Första tiden är linoljefärg ganska mjuk och känslig.