söndag 20 april 2014

18:e maj kör vi öppet varv: Saxemara Båtvarvsdag!

Här klampar man omkring i sitt eget lilla paradis och trivs utav attans jävlar. Den som vill smaka lite på atmosfären är hjärtligt välkommen den 18:e maj. Då har vi nämligen öppet varv.

Kopparspik med bricka, alltså kopparnit, är hittills oöverträffat till sammanfogning av bordläggningsvirket och till fästning av svepsant (basade spant). Dessvärre är de numer en s k smal produkt, och kostar därefter. En vanlig nit på 3,4 x50 med bricka kostar över tio kronor. Styck. Men visst ser de granna ut!

Nu är det ju så att vi dagligen har öppna dörrar för allmänheten. Men eftersom vi ju onekligen måste jobba också, så är den dagliga möjligheten till guidning lite begränsad. Så dock inte den 18:e maj!

Pilsnerbackar var onekligen rejält mycket snyggare förr!

Förutom allmän trivsel så bjuds då på födoämnen. Om fiskelyckan står mig bi så består de av stekt sill på mackor. Kanske också ett par korvar och en balja kaffe.

En av många sköna reklambilder som pryder väggarna i stora varvshallen.

För den hågade så står även varvsekan "Smack" till förfogande denna dag. Undertecknad rodde just denna farkost tur och retur till Busskär och kan intyga att trots sitt bräckliga yttre så är hon en synnerligt kapabel liten båt. Och kolsvart. Med ett, låt säga, arkaiskt utseende. I sagda eka syns undertecknad stundom ro med vegamössan nerdragen i pannan och skepparkavajens krage högt uppdragen. Gärna i ett kraftigt dis.

Inte mycket har ändrats i verktygsuppsättningen till båtbyggeri. Ett skruvstäd, en klubba, en rasp, en sockel och en hoper stämjärn är vad som behövs för att passa in en bottenstock.

Om man gillar gammaldags, lite sliten och välanvänd, miljö så är Saxemara Båtvarv något av ett eldorado. Ur högarna med bråte och damm så börjar det gamla varvet att visa upp sina rätta konturer. Efter ett par rejäla tag med dammvippan så ser man plötsligt vilka balla grejer som dolts under lager på lager med mög.

International hade tydligen ballare namn på sina produkter förr i tiden. Lago-Tät är som namn betraktat ett mästerverk! Däremot ser produkten inte ut att ha hållit vad förpackningen lovar. På denna hävdas att innehållet aldrig stelnar. Det stämmer bevisligen inte, och Lago-Tätet är numer hårdare än emalj. Dock må väl detta vara förlåtet då förpackningen sannolikt är från före syndafloden (antediluviansk med ett flottare ord).

Det finns en skönhet i tingens sakta förfall, inte tu tal om den saken. Men då förfallet övergår i förgängelse så upphör det att vara charmigt och blir bara... sorgligt. Kulturarvet är som bäst när det är levande och brukat. När det är både återblickande och framåtseende. Kom och njut av det, för så är det tammejfan här!

Om man, som jag, sprang omkring i gamla sjöbodar som grabb så är man ohjälpligt förlorad i saker som dessa. Ett bomullsgarn och en hederlig galvad båtshake med täljt skaft i gran. Den lilla röda lanternan lyser gott om kvällen i verkstan, och matchas naturligtvis av en grön på andra sidan rummet.

2 kommentarer:

Mary af Rövarhamn sa...

Fy Fabian va trevligt. Jag kommer nästa år.

Nyström sa...

Jaså, man får storfrämmande! Ni är hjärtligt välkomna!