Vårrustning och osedvanlig panik

Givet mitt märkliga yrke (underhållare, regissör och manusförfattare mm) i en nyckfull bransch med många sena kvällar var fan som helst, så är det ett under att jag hunnit med såpass mycket båtrenoveringar de senaste åren. Det blir ju inte mindre underligt då man betänker att båten befinner sig mer än trettio mil ifrån mitt hem. Men i år brinner det tammejfan i knutarna! Skutan måste ovillkorligen gå i sjön innan tredje maj, då repetitionerna inför vårens teatersatsning drar igång.

Den inte längre helt nya luckan, som visade sig hålla vattnet ute på ett föredömligt sätt. Här strax innan nedmattning av fernissan.

Så nu är det vårrustning i en hast som gäller. Till min förnöjelse kan jag konstatera att årets båthus slog alla kända rekord vad gäller stabilitet och motstånd mot stormvindar och liknande. Det har inte rört sig en centimeter, och inte en minut av dyrbar renoveringstid har gått åt till reparationer av det.

En av alla dessa tusen saker som ingår i vårrustningen: pyssla om batteriet (sedan kan man ju undra vilken helidiot som tar bilder på ett batteri).

Vinterns större projekt -som denna vinter inte var så stora som eljest- är klara, och jag är i besittning av en nybyggd bom, en dito bomstötta, en stilig reservrorkult och nya granna halkipar i aktern. Enda återstående är att smida nya rorkultsinfästningar, då de gamla var sönderkorroderade och kasserades.

En vårvinterkväll inne i det välsignade båthuset, som så snällt behagade hålla stormarna stången denna vinter. Lättviktspressen (den gröna i taket) ligger under den tunga lastbilspressen och förhindrar kondensdroppar. Lägg märke till ventilationshålet i nocken. Utan sådana blir det för fuktigt.

Återstår så endast gängse vårrustning med bottenmålning, nedmattning och fernissning av lackytor, tätning, översyn av motor och elsystem, diverse reparationer av tusen smågrejer osv. Och -inte att förglömma-rivning av båthuset och en rejält skakig traktortur på 2 mil med Grisslan på släp till hamnen. För många låter detta inte klokt. Men för oss sanna träbåtsentusiaster är doften av fernissa, lackfärg och bitumen lika sanna vårtecken som tussilagon i vägkanten.

Så var man med ny bom!

I full färd med att plocka över beslagen från gamle till nye bommen.

Så var äntligen olja och fernissa härdade och bommen kunde färdigställas. Alltså överfördes beslagen från den gamla till den nya. Tyvärr så kommer masten att se oerhört ful ut mot sin glänsande unga släkting. Det blir väl så att man får tillverka en ny vad det lider. Carporten är faktiskt tillräckligt lång för ändamålet, så omöjligt är det ingalunda! Försåvitt jag inte stöter på en bättre begagnad som är värd att renoveras upp. Hur som helst tänker jag under inga som helst omständigheter betala Folkbåtscentralens rövarpriser för en ny. I det närmaste omöjligt att lösa med frakt och nya beslag m m.


Under de större beslagen tätar jag med kitt (linolja och krita), och under småsakerna har jag Casco Marin & Teknik Clear. Skruvarna doppas i gammal fernissa innan de skruvas i.

Beslaget på bakstycket är till för dirken. Tidigare satt sagda beslag på bommens styrbordssida, men det konkurrerade då om platsen med liksträckningen.

Kicken får två fästpunkter med en vajer emellan istället för, som tidigare, bara en fästpunkt.

Så hänger den i verkstadstaket i väntan på sjösättning och ett segel i sin likränna.