Första brudparet med PAX

Denna sommar börjar vi köra bröllopsgrejer med den förtjusande C G Pettersson-båten PAX från 1928. Första turen gick utmärkt! Här följer några bilder.

Bryggan vid torget visade sig vara försedd med ett instick som gjort för PAX! Och som gjord för brudpar som vill till Karön, eftersom den ligger ett stenkast från Heliga Kors Kyrka.

Pax bär fortfarande sitt KSSS-emblem, och sin dito gös. För dagen även en lövad kapellbåge.

Mot Karön!

Så nöjda ser Andersson och Nyström ut efter att motor och båt gått snällt hela dagen!

Tjugo kronor tur och retur Ekenäs-Karön

Det lilla flytetyget som ännu skyfflar folk mellan Ekenäs och Karörestaurangen byggdes för femtio år sedan. Hon heter Karö-Line, men kallas i folkmun för Kallebåten, efter sin mångårige skeppare. Ända sedan hon sjösattes så har hon trafikerat samma, omkring 300 meter långa, sträcka, sommar efter sommar.

Nysjösatt och tät. Några års konsekvent skötsel har minskat fuktarbetet i skrovet, och de vårliga läckorna (enligt uppgift hiskeliga, och som vi varnats för) har upphört. Där ser man fördelarna med tidig sjösättning! Vi har varje år sjösatt henne några dagar i mars, innan vi tagit in henne i varvshallen för arbeten. Det gör att vi i slute av april eller början av maj kan sjösätta henne utan minsta bekymmer.

Ålder och understundom bristande underhåll har tagit ut sin rätt, och hon är allt bra sleten, den gamla damen. Den gångna våren var hennes tredje i raden i vård hos oss på Saxemara Båtvarv. Vi kan utan vidare säga att vi numer känner henne ganska väl. Hon har ett enormt årligt behov av lappande och lagande, och i år beslutade vi oss, tillsammans med förvaltningen på kommunen, att inleda ett projekt för att rädda henne för framtiden. Karö-Line tillhör landskapsbilden. Alla har åkt med henne sedan barnsben. Och i vår påbörjade vi ett långsiktigt förbättringsarbete genom att bl a byta ut taket över styrhytten.

Nya taket breder ut sig en bra bit över framrutorna för att skydda dessa från regnvatten. Namnskylten av oljad teak och den stiliga gösstaken i mahogny ståtar på och intill.

När vi tog över skötseln så hade styrhyttstaket för länge sedan gett upp. Vid kraftigt regn var det som att öppna en vattenkran rätt ned i nacken på skepparn och lika rätt ned i hyllan med skeppsdokument. Efter några säsonger med ett hopplöst lappande så byttes det hela. Och det blev ett plastat trätak. Underlag av spontad gran. Tre lager glasfiber, 20 kg polyesterplast, ett lager gelcoat och ett dito topcoat. Vi konstaterar glatt att det ser riktigt fint ut samt att det naturligtvis är 100% tätt.

Utöver detta så har hon fått ett rejält ansiktslyft över lag. En massa urtrista nödvändiga åtgärder som utbytta överliggare på stävar/fotlist och nydragen el. Inga direkt luxuösa grejer, men nyttiga. Som kronor på verket så blidde det dock nyrenoverad namnskylt och dito gösstake.

Sistnämnda är inga svåra grejer, inget avancerat eller för driften viktigt, men sådant som syns. Det är en viktig princip i båtrenoverandet: ingen ser en ny bottenstock och arbetet med bytet är föga glamoröst. Men en blänkande gös, den röner beundran! Därför skall man alltid se till att göra en rolig, synlig och vacker sak för varje tråkig men nyttig sådan. Glöm inte detta, för det är ett bra råd.

Planen är att lilla Karö-Line under en kommande treårsperiod skall få tillbaka den skönhet och kvalitet som byggaren, den legendariska Edvin Henriksson i Angelskog, ursprungligen gav henne. Hon är en del av kulturarvet i kommunen, och om hon förloras till förgängelsen så kommer sträckan Ekenäs-Karön med stor sannolikhet aldrig mer att trafikeras av en passagerarbåt av ek och mahogny. Sådana är numer alldeles för dyra att tillverka.

För övrigt såg jag att någon politiker föreslagit att man skulle bygga en bro till Karön. Denne har uppenbarligen inte begripit tjusningen med att åka båt till en ö och en restaurang. Det är ju däri romantiken ligger! Folk gillar att åka båt! Förbannade landkrabba. Och har dessutom inte heller någon som helst förståelse för att denna bro helt skulle klippa av möjligheterna för sjötrafik i sundet. Där Ronnebys enda gästhamn ligger... Dåligt tänkt som vanligt.

Ytterligare ett litet försynt jubileum

Träbåtsbloggar är inga publikmagneter. Det är en synnerligen liten skara som läser sådant som Grisslan erbjuder. Dock är denna skara mycket trogen och betydligt seriösare än t ex de ytliga modebloggarnas miljonpublik. För några år sedan passerade vi hundratusen besökare och det firade vi  utförligt i den lilla verkstaden i Fliseryd. Idag passerade vi det dubbla och det firar vi just nu med bokföring och en pilsner i vårt betydligt större båtbyggeri i Saxemara.

Så skojigt hade vi den gången! Tack till alla som tagit sig tid att läsa mitt evinnerliga, outtröttliga pladder om träbåtar, folkbåtsrenoveringar, lackytor och leveransseglingar. Tack, tack, tack!

Den festliga bilden ovan kanske kommer att följas av en ny, efter den kommande lördagens kombinerade "jubilee 200 000" och valborgsmässofirande. Den hugade kan då förresten passa på att åka till badplatsen i Saxemara, där undertecknad, Anders Carlsson och Per Dunsö underhåller med flammande vårtal och stämningsskapande musik vid den förhoppningsvis lika flammande och stämningsskapande majbrasan. Som förresten skall brinna på en flotte i havet i år.

En attans tjusig båt söker ny ägare

Annons! En tämligen fantastiskt trevlig ruffad snipa till salu via oss på varvet.

Klicka på bilden och läs hela alltet.

Sicklar - nu ger vi fan i detta!

Under sex år så har jag krängt parkettsicklar via bloggen. Nu får det tammejfan vara nog!

Jag vete fan hur många hundra sådana här underbara verktyg jag svarvat genom åren. Det är mig en sorg att jag måste sluta, men så är det. För egen del känns det som om en epok går i graven!

Dessa oumbärliga verktyg - som jag och Michael använder varje dag och omöjligen kan vara utan- kommer fortsättningsvis endast att säljas i Varvsaffären på Saxemara Båtvarv.

Varför?

Jo, därför att vi inte har råd att fortsätta med att tillverka dem för hand, à la minute. De är tidsödande och därför dyra att hantverka! Om vi skulle sälja dem för vad de faktiskt kostar att tillverka, så skulle de gå lös på omkring 790 kronor, och jag misstänker att få är intresserade att betala så mycket för en sickel. För de som ändå är det, så kommer vi att fortsätta att tillverka ett knippe då och då, för att sälja i vår affär och vid diverse evenemang.

Den som hädanefter snabbt behöver en parkettsickel hänvisar vi till Raines Trägolv. Han har finfina stål.

Däckad blekingseka - årets första sjösättning

Denna eka byggdes av Marita Svensson på Båtbyggarskolan, Karlskrona, 2010. Hemmahamnen har sedan varit Näset på Hasslö. För ett par år sedan gnagdes styrbordssidan sönder av en intilliggande aluminiumbåt under ett oväder. Vår uppgift blev att laga den och sedan mäkla försäljningen av henne.

Lägg märke till nagelbänken med sina svarvade naglar. Den ger henne ett oemotståndligt, genuint, utseende som jag faller pladask för.

Under en veckas tid så har vi bytt ut skarndäck och avbärarlist, och vi har i samband med detta lackat om henne. För två dagar sedan sjösattes hon, för att vi skulle kunna kontrollera riggen och för att fotografera henne till försäljningen.

Under denna seglats satt en karl på land och studerade oss med en kikare, och tänkte -en sån vill jag ha!

Den höga kaltoppen bara bönar och ber om att få prydas med en toppstång och ett stiligt toppsegel. Det är betydligt bättre att överrigga en båt. Den kan man alltid reva. En underriggad båt blir hopplöst trist i lätt vind.

Dagen efter träffades vi i kyrkan på en begravning och han slog till och köpte henne innan vi ens hann redigera bilderna till annonsen. I kyrkbänken! En legendarisk affär! Båtplats får han hos oss på varvet, och denna oerhört söta 17-foting blir till vår glädje kvar i viken.

Kolla bilden: storskotet på ett bomlöst segel sitter oftast bakom rorsman. Här på hanfot, i andra fall ofta på levang. Personligen ogillar jag detta, och föredrar bom, eftersom man då kan ha storskotet framför sig. Detta är verkligen att föredra på en liten eka med stort segelplan. Varför? Jo. I en vindby måste man kunna släcka på skotet snabbt, och det gör man inte enkelt om man måste vända sig om. För några år sedan slog just denna eka runt utanför Aspö, och de båda ägarna fick spendera tjugo minuter i vattnet innan sjöräddningen räddade både dem och ekan. Detta hade inte hänt om rorsman suttit med storskotet i handen.

Översta bordet är fernissat, men resten av fribordet är vitmålat. Medge att det är grant! Hela språnget kommer till sin rätt. Vad som yttermera gör henne så vacker är den tjusiga gaffelriggen och masten med sin långa kaltopp. Ett ytterligare plus är nagelbänken som ger henne utseende av en liten skuta.

Hamel Sails i Karlshamn har massor av erfarenhet av att sy segel till blekingsekor, jaktkanoter och andra allmogebåtar. Bara kolla hur vackert hon bär sin gaffelrigg med dessa välsydda segel!

Blekingsekor som denna, med en riktigt djup och slank ekköl, ett skarpt slag som medger platt botten och stor bärighet, de seglar förvånansvärt kvickt. Aktern har spegel, men bordläggningen i vattenlinjen och under, slutar i akterstäven. Det ger ett överhäng och ett släpp i häcken som tillåter blekingsekan att gå genom vatten nästan helt utan turbulens. Det kan vara väl värt att tänka på att Folkbåten är byggd på samma princip! Folkan kallades faktiskt för "modifierad Blekingseka" i början av sin karriär.

Skönheten i en gaffelrigg kan aldrig underskattas. Den är dessutom effektiv, och på en liten båt som denna, så är det oproblematiskt att hissa upp gaffelbommen i luften. På stora båtar och skutor så är det ett riktigt tungt jobb att hissa upp en gaffelbom i storlek av ett helt träd 15 meter upp i luften!

Detta är dock icke bara en segelbåt, den är också ganska lättrodd. Undertecknad var för sex år sedan med och seglade henne i Blekinges Östra Skärgård. Vinden tog tvärt slut på eftermiddagen och förbyttes i duggregn och bleke. Roddturen hem var sex sjömil lång, och tro mig när jag säger att jag hade blåsor i näven och rejält ont i arslet vid hemkomsten till Stumholmen!

Hon har numer även en liten motor, närmare bestämt en Göta 2,5 hk 2-takts bensinare. En av de där riktigt gamla med rund cylinder och snarkförgasare. Backslag finns inte, och inte heller elstart. Starten görs alltså med stort besvär. Svänghjulet har ett rycksnöre. Eftersom motorn måste driva propellern direkt så är det förbaskat viktigt att ventilkranarna för bränsle och luft står exakt. Med en startmotor så kanske man kan köra runt motorn samtidigt som man rattar en smula på ventilerna, men så är det inte med rycksnöre! Nya ägaren till båten är dock hejdlöst förälskad i allehanda gamla tjuriga, uråldriga bensinslukare, och jag spår honom ett varmt -men frustrerat- förhållande till denna söta lilla Götamotor med magnetapparat. Må den sistnämnda aldrig hamna under vatten! Få är de som ännu känner konsten att renovera en dylik tingest.

Uthyrningsbåtar på Saxemara

Från sommaren och framgent så kan man hyra båt på Saxemara Båtvarv. Våra två folkbåtar Evelina och Pierina hyr man enklast genom hemsidan www.nyströms.se. Där finns priser och bokningsinfo.

Evelina och Pierina, särskilt den senare, genomgår en rejäl uppsnyggning i vår och kommer att se riktigt fina ut till sommaren. Är du intresserad av att hyra i sommar så finns det fortfarande lediga veckor. KF-yachts heter underavdelningen på arvets hemsida.

För den som vill komma ut i skärgården över dagen på ett fantastiskt trevligt vis så kan man hyra 16-fots blekingsekan Belladonna. Med henne kan man segla med spririgg eller ro. Det är också möjligt att hyra en liten snurra att hänga på henne om man vill det. Du bokar genom att ringa till varvet 0738 10 77 30.

Skärgårdsturer med blekingsk stil! Hyr Belladonna och avnjut landskapets friska kust.

Det hände igen!

Den minnesgode kommer säkert ihåg en mycket rosaskimrande bild som jag lade ut på bloggen förra vårvintern. Och se, nu hände det tammejfan igen!

Däck och skrov slutstrukna, vattenlinje likaså.

Öppnar portarna till Lilleverkstan och en åttiotalstavla kikar in. Som synes står även i år en nybyggd träbåt under dessa magiska, rosalätta skyar.

Sjösättningsklar!

Jag måste medge att jag blev -i det närmaste- överlycklig då jag fick se detta. Det har nämligen stört mig något helt oerhört att jag förra året inte hade sinnesnärvaro nog att ta ett ordentligt fotografi. Kolla nedan! Outsägligt vackert motiv, men ytterst illa taget foto. Årets version blev rätt bra!

Bra motiv och uselt fotografi. Skäms på mig! Tur att jag erbjöds upprättelse idag.

Söndagsjobb och något om fernissa

Som utlovat i förra inlägget så gjorde er käre träbåtsbyggare ett söndagspass i verkstan. Den lilla kanoten har därmed fått ytterligare ett lager väldoftande Schooner-fernissa.

Fribord och roder har nu tre lager lack, däcket två. Åtta lager är målet. Tro mig när jag säger att en stor del av yrket består i att smörja diverse skapelser av trä med fernissa.

Fernissning har gett upphov till ordet "vernissage" (uttalas med fördel "fernissage"). Alltså ordet som brukas för att beskriva tillställningen vid en konstutställnings öppnande. Ordet syftar egentligen på fernissningen av färdiga oljemålningar som gjordes inför publik. Det danska ordet för vernissage är faktiskt "fernissering". Det kanske skulle vara en grej för båtbyggerierna att hålla öppet vernissage, när båten får sin slutstrykning?

Våren närmar sig, och idag var första gången i år då det kändes riktigt behagligt att jobba med öppen port i "Lilleverkstan". Spegelblankt hav och kvällssol. Man kan ha det betydligt sämre!

Den lilla kanoten tronar på sin bädd i februarisolens bleka ljus.

Man bör, då och då, stanna upp och reflektera över hur bra man har det. Och om man inte har det bra så bör man stanna upp och förändra livet till det bättre.

Det är en fantastisk tillvaro vi för på varvet i Saxemara. Visst arbetar vi mer än de flesta ens anar, men det allra mesta som vi gör -det gör vi med passion.

Sessan tog en tur till varvet idag. Måttligt road. Bakom undertecknad ligger Pelle Nolborns Möre 30 (identisk med Ballad). Han tillhör de hårda grabbarnas skara, de som låter båten ligga i året om. För några veckor sedan låg hon bergfast infrusen i två decimeter kärnis.

Sjösättningen är nära!

Lördagsjobb tillhör gebitet för båtbyggare. Söndagsdito likaså. Den som tror annat kan lika gärna lägga ned. Dagens gärning bestod i bl a slipning av nåtat däck, betsning och lackering.

Den lilla kanoten börjar visa sin slutliga apparition. Och den flammiga sapelimahognyn framträder med hela sin lyster efter betsning (International) ett första lager fernissa (Schooner).

Det är en aldrig sinande källa till glädje att se en virkeshög bli till något användbart och vackert. Ur händernas arbete trillar det ut ett litet smycke. En liten tjusig båt som kommer att vara i många år med den rätta skötseln. En smula dyra blir de, dessa traditionellt hantverkade skapelserna, men då man betänker att de kan hålla i bårtemot femtio-sextio år så framstår priset som mindre avskräckande.

I Mickes och min smak så läggs de snyggaste däcken med fiskar och livstycken i mahogny och ribb i kvartersågad, tätvuxen, furu. De annars så omhuldade ribben i oregon pine tycker vi inte riktigt håller måttet. De blir alldeles för rosa, och det är svårt att hitta tätvuxna bräder. Sedan är priset way too high!

Idag, när det mesta vi köper tillverkas i gigantiska kvantiteter, på nolltid och till lågt pris, med maskiner i stora fabriker, så är det få som begriper hur många moment och timmar som ligger bakom en synbart enkel grej som en båt. Nästan allt på en jaktkanot som denna är tillverkat på plats, av oss, av råvaror som trä och stål. Allt ifrån bottenstockar till pluggar kommer ifrån det egna virkeslagret, och roderbeslag och stävbeslag svetsas med rostfritt stål från eget förråd. Det enda som egentligen köps in är nit och skruv, och ett och annat beslag till riggen.

Roder i kexlimmad ek, med beslag av rostfritt stål, TIG-svetsat av Micke.

Det är naturligtvis så att vår träbåtsbransch för en tynande tillvaro. Plastbåtar är helt klart bättre -eller i alla fall billigare att göra och mindre underhållskrävande. En plastbåt kan skötas av vem fan som helst, helt utan de tonvis med färdigheter som träbåtsägaren måste behärska. Vi vill bara framföra vårt stora tack till de skönhetsälskande och penningstarka kunder som ändå väljer att köpa en traditionell och vacker hantverksprodukt av oss. Tack, tack, tack!