Tjugo kronor tur och retur Ekenäs-Karön

Det lilla flytetyget som ännu skyfflar folk mellan Ekenäs och Karörestaurangen byggdes för femtio år sedan. Hon heter Karö-Line, men kallas i folkmun för Kallebåten, efter sin mångårige skeppare. Ända sedan hon sjösattes så har hon trafikerat samma, omkring 300 meter långa, sträcka, sommar efter sommar.

Nysjösatt och tät. Några års konsekvent skötsel har minskat fuktarbetet i skrovet, och de vårliga läckorna (enligt uppgift hiskeliga, och som vi varnats för) har upphört. Där ser man fördelarna med tidig sjösättning! Vi har varje år sjösatt henne några dagar i mars, innan vi tagit in henne i varvshallen för arbeten. Det gör att vi i slute av april eller början av maj kan sjösätta henne utan minsta bekymmer.

Ålder och understundom bristande underhåll har tagit ut sin rätt, och hon är allt bra sleten, den gamla damen. Den gångna våren var hennes tredje i raden i vård hos oss på Saxemara Båtvarv. Vi kan utan vidare säga att vi numer känner henne ganska väl. Hon har ett enormt årligt behov av lappande och lagande, och i år beslutade vi oss, tillsammans med förvaltningen på kommunen, att inleda ett projekt för att rädda henne för framtiden. Karö-Line tillhör landskapsbilden. Alla har åkt med henne sedan barnsben. Och i vår påbörjade vi ett långsiktigt förbättringsarbete genom att bl a byta ut taket över styrhytten.

Nya taket breder ut sig en bra bit över framrutorna för att skydda dessa från regnvatten. Namnskylten av oljad teak och den stiliga gösstaken i mahogny ståtar på och intill.

När vi tog över skötseln så hade styrhyttstaket för länge sedan gett upp. Vid kraftigt regn var det som att öppna en vattenkran rätt ned i nacken på skepparn och lika rätt ned i hyllan med skeppsdokument. Efter några säsonger med ett hopplöst lappande så byttes det hela. Och det blev ett plastat trätak. Underlag av spontad gran. Tre lager glasfiber, 20 kg polyesterplast, ett lager gelcoat och ett dito topcoat. Vi konstaterar glatt att det ser riktigt fint ut samt att det naturligtvis är 100% tätt.

Utöver detta så har hon fått ett rejält ansiktslyft över lag. En massa urtrista nödvändiga åtgärder som utbytta överliggare på stävar/fotlist och nydragen el. Inga direkt luxuösa grejer, men nyttiga. Som kronor på verket så blidde det dock nyrenoverad namnskylt och dito gösstake.

Sistnämnda är inga svåra grejer, inget avancerat eller för driften viktigt, men sådant som syns. Det är en viktig princip i båtrenoverandet: ingen ser en ny bottenstock och arbetet med bytet är föga glamoröst. Men en blänkande gös, den röner beundran! Därför skall man alltid se till att göra en rolig, synlig och vacker sak för varje tråkig men nyttig sådan. Glöm inte detta, för det är ett bra råd.

Planen är att lilla Karö-Line under en kommande treårsperiod skall få tillbaka den skönhet och kvalitet som byggaren, den legendariska Edvin Henriksson i Angelskog, ursprungligen gav henne. Hon är en del av kulturarvet i kommunen, och om hon förloras till förgängelsen så kommer sträckan Ekenäs-Karön med stor sannolikhet aldrig mer att trafikeras av en passagerarbåt av ek och mahogny. Sådana är numer alldeles för dyra att tillverka.

För övrigt såg jag att någon politiker föreslagit att man skulle bygga en bro till Karön. Denne har uppenbarligen inte begripit tjusningen med att åka båt till en ö och en restaurang. Det är ju däri romantiken ligger! Folk gillar att åka båt! Förbannade landkrabba. Och har dessutom inte heller någon som helst förståelse för att denna bro helt skulle klippa av möjligheterna för sjötrafik i sundet. Där Ronnebys enda gästhamn ligger... Dåligt tänkt som vanligt.