Vantnålar

 Om man vill ge en eka eller en koster ett riktigt ålderdomligt utseende så är få knep så bra som:

1: Tjära och olja för att göra hela båten svart. Dessutom ett mycket bra sätt för att göra båten tämligen lättskött. Rekommenderas.

2: Tullapinnar av trä, tvenne för varje åra. Mycket tjusigt, men dessvärre, i mitt tycke, odugligt att ro med. En hel del av energin man lägger in i rodden går åt till att balansera årorna, få dem lagom långt ut. Dessutom far de ju fram och åter och för oväsen.

3: Skrota vantskruvarna och använd vantnålar istället. Det finns fler versioner av denna briljanta och enkla uppfinning, och jag beskriver här den jag känner från Blekinges allmogebåtar.

Förstora bilden så begriper du lätt hur det hela fungerar! Just denna är en enkel täljd variant.

Den fiffiga anordningen består av ett trästycke med en rejäl böj i nederänden. Det kan sågas ut ur en krokvuxen träbit eller helt enkelt, som på bilden, täljas ur en böjd gren. Vantet träs genom ett hål nerom böjen, och fästs med ett enkelt halvslag. Vantnålen träs i sin tur genom en "borstropp", d v s en ögla som är fäst i tullabom, reling, toftknä, upplänga, röstjärn eller liknande. Precis i böjen täljer man en skåra, vari borstroppen hakar fast. Vantnålen viks upp längs vantet och fästs vid detta med en ögla. Oerhört enkelt och effektivt. Och rent häpnadsväckande snabbt justerat: bara lätta på vantnålen, lossa halvslaget, tajta eller släpp på vantet och lägg ett nytt halvslag.

Bye bye, Aerolite!

Aerolite och myrsyra.

För några år sedan fick jag en beställning på Aerolitepulver och myrsyra. Alltså basen och härdaren till det berömda flygplanslimmet Aerolite från 40-talet. Några år senare ringde kunden upp och ojade sig över att det inte fungerade som det skall. Pulvret ville inte lösa sig i vattnet som det skall för att bli ett lagom trögflytande lim som stryks på det ena stycket, och fogas till det andra efter att det strukits med myrsyra.

Jag har min själ aldrig hört att urea-lim skulle kunna bli för gammalt i sin pulverform. Men det kunde det uppenbarligen. Vi prövade på varsitt håll, med lika usla resultat. Limpulvret var vid det här laget en sisådär sju år gammalt, och hade passerat bäst-före-datum. Något som alls inte anges på förpackning eller i tekniska dokument.

För mig var det spiken i kistan för detta gamla lim. Varför? Det är bara nästan vattentåligt, kräver kunnigt handhavande och har en livslängd på max 30 år. Om det dessutom blir sämre med åren även innan man blandat ihop det... Som jag kan se det så finns det icke längre skäl till att använda det.

Ett skäl att bruka Aerolite som har angivits är att det går att använda i köldgrader. Och det är sant. Epoxi kräver åtminstone 15 grader för att verkligen funka. Men idag så har man faktiskt möjlighet att värma upp sina limningar med värmefläktar. Och ett ytterligare alternativ finns: PU-lim. Det kräver visserligen lite värme det också i sin ursprungliga form, men ESSVE saluför en jädrans bra accelerator på aerosolflaska som tillåter härdning ned till några grader minus.

Guckor, tätningsmedel, lim, klister

 det finns en uppsjö av kladdiga grejer för diverse ändamål. Här är några råd.

Tätningsmedel

För att täta en läckande båt, eller för att täta mellan två trästycken eller mellan beslag och underlag så har man att välja mellan t ex:

Ettan, som är en blandning av bivax och tjära. Den har länge varit populär, och är sannolikt rätt så bra, men har den egenheten att vara väldigt dyr; en sisådär 300 kr för en burk. Dessutom är den hård i rumstemperatur, och stenhård under vintersäsongen.

För att mjuka upp den så är knepet att smälta den i en kastrull tillsammans med 1/3 terpentin. Om man sedan låter den svalna och förvarar den i en tät burk, varifrån terpentinet inte kan dunsta, så får den en smörliknande konsistens som passar utmärkt att bre. Detta lämpar sig fantastiskt bra till fogar i landen mellan bord, och i snart sagt vilka fogar som helst där trä skall ligga mot trä, och där vatteninträngning är en risk. Rekommenderas starkt. Däremot är den totalt överflödig som tätning inför sjösättning. Det finns betydligt billigare alternativ, som gör samma jobb.

Asfalt. International har en produkt som heter TÄT, och det är tuber med fiberförstärkt bitumen (uttalas med accent på u'et). En dylik tub går på nära 300 kr. Exakt samma produkt finns i burkar eller tuber med underredsmassa, eller i taktätning. Vanligtvis använder jag tuber från Illbruck som går under namnet OS200. Kostar kring 70 kr, och är exakt samma sak som TÄT, så gå inte på det skojeriet.

Fett av olika slag går utmärkt att trycka i springor och i fogar. För fogning så kan man använda sig av lite allt möjligt i mystiska blandningar. Det gäller att få bra konsistens på sina blandningar, och att det hela helst inte skall kunna härda, eller åtminstone göra det extremt långsamt. Ett exempel är att blanda smörjfett eller talg med tjära, krita, zinkvitt, mönjepulver eller liknande.

Till tätning av läckor så har man använt fårtalg och liknande traditionella grejer, men det får nog anses vara en smula förlegat nu. Däremot så går det alldeles utmärkt att använda margarin och annat billigt. Det skall ju ändå tryckas ur springorna när de går igen, så: ju billigare desto bättre.

Gummimassor eller ms-polymerer som Sika och dylikt är direkt skadliga i en träbåt. I en springa/spricka så härdar de elastiskt och förhindrar att träet får svälla ihop. Med kontustionsskador och spänningar som följd. En annan egenhet är att de har en förmåga att släppa från underlaget, och tillåta vatteninträngning som blir till en permanent fuktfälla med rötskador som följd. Använd inte sådana.

Kladdiga limmer och tätningsmassor

För tätning av fönster, ventiler eller limning av trä mot plast osv så finns det en massa alternativ.

Tec7 är en höjdare som fäster mot det mesta. Dock dyr som attan, och jag vet inte om den är så särskilt mycket mer långlivad än andra grejer.

Sikaflex är såklart klassikern, och jag har mest gott att säga om den. Möjligen är priset högt, och den är otroligt kladdig att jobba med.

Biltemas Marine Sealant är snarlik sika, och hittills har jag inte märkt att den skulle vara klenare heller. Priset är extremt mycket billigare än de fina märkena.

PL200 har jag nyss börjat använda. Den är billig, har hyfsad öppentid och verkar vara ganska stark när man skall limma metall eller trä mot plast. Jag får återkomma när jag vet mer, men den verkar hålla måttet om man ser till det låga priset.

Däckare. Äntligen.

Den minnesgode kommer ihåg att jag år 2019 fick en däckare utan motor till skänks. Allt vändes upp och ned under den förbannade pandemin, och den fick vänta. Nu är hon, Lovisa, emellertid skänkt av mig till Föreningen Allmogebåtar Blekinge, och får sålunda vara kvar på Saxemaravarvet. Med den skillnaden att vi nu är en hel förening som arbetar med henne.

Som nämnts så är skrovet i utmärkt skick, och sedan några år tillbaka renskrapat och redo för vitmålning. Däck och överbygge var delvis traditionellt, med lucka i fördäck för garndragning, och en dito på styrbords skarndäck för gubben med krokalådan. Uppe på den traditionella kappen i aktern stod dock ett gräsligt försök til styrhytt. Mycket vanprydande, yes box. I veckan har vi rivit kapp, styrhytt och däck, och konstaterar attdäcksbalkar, kortbalkar, balkvägare och skarndäck under brädgången måste bytas. Sålunda kommer hela båten att bli i alldeles utmärkt skick när hon är klar.

Vi återbygger henne i originalskick förutom att vi utelämnar luckorna i däcket, och låter kappen vara helt traditionell, med bara en skjutlucka på taket. Från början satt det en Säffle tändkulemotor inunder kappen, men den var sedan länge utbytt mot en Yanmar när jag tog över henne. Den ingick dock inte i överlåtelsen. En kamrat och medlem i klubben skänkte för något år sedan en snipa i halvdant skick till mig, och vi beslutade ihop att snipan fick skatta till förgängligheten, och att dess fullgoda maskin, en MD2B, istället skänks till föreningen och installeras i däckaren. Sagda maskin bortmonterades från den snötäckta snipan för en vecka sedan och står just nu i min verkstad för uppfräschning och lite nya delar.

Kjell river kappen.

Det gistna däcket innan rivning.

MD2:an innan den monterades bort från det blivande skogsvraket.