Januari är ett jävla skit. Julen, med värme och ljus, är slut. Dåligt väder, stormar, mörker. Men inne i varvet fortsätter arbetet som vanligt, och här kommer en liten inblick med en hoper bilder.
"Däkan" är en seglande fiskebåt med tändkulemotor från 50-talet. Hon ägs av Föreningen Allmogebåtar Blekinge (FABB) och ligger sommartid vid vår brygga. Under vintern är föreningen fullt sysselsatt med att renovera henne inne i vår stora varvshall. Intresserad av sådant? Gå med i föreningen och häng på! http://allmogebatarblekinge.se
Den som läste föregående inlägg lade märke till att vi under hösten led av onaturligt lågt vattenstånd, och därmed hade svårt att få de sista båtarna upp på slipen. Efter jul blev läget det rent motsatta, och nu har vi istället irriterande högt vatten. Vissa dagar har vi vatten in i varvshallen. Jodå! Det går t o m lite sjögång längs sliprälsen.
Ett litet sidoprojekt från förra veckan: undertecknad behöver öva på svetsning, och tillverkade denna mastkärra. Masten läggs med sin mitt på denna vagn, och behöver därmed inte lyftas. Själva vagnen är byggd i billackerat stål, med punkteringsfria hjul, och bär utan vidare master med vikter upp till 500 kg. Behöver ni en till er båtklubb? Beställ hos oss!
Idag så gick vi ut för att mäta några av de vinterförvarade båtarna (för att räkna ut hur mycket ägarna ska betala för vinterförvaring). Det lät sig knappt göras, då vinden rev och slet och vattenståndet var så högt att vi inte kom åt båtarna som står närmast havet. Att det sedan ösregnade, det får man bara stå ut med. Mörkret likaså.
De ständigt återkommande stormarna, däremot, börjar slita på nerverna. Och ännu mer på båthusen! Vi fick idag vår femte storm. Båtarna vi täckte med presenningar i höstas får snart täckas om igen.
Micke Okmark avslutar bygget av vår 18 fots blekingseka med att stryka den invändigt med s k "Roslagsmahogny", d v s en blandning av tjära, linolja och terpentin. Luktar fan, men gör gott!
Som väl är, så har vi oändligt (!) många inomhusjobb att hänge oss åt i vinter. I skrivande stund lägger vi all tid på vår snart färdigbyggda blekingseka och på renoveringen av Vindö 32:an "Anna". Dessutom har undertecknad (till skillnad från den, mer lyckosamma, båtbyggaren Micke) en hel del kontorsjobb att göra.
Från kontoret kan man i, den relativa, värmen på c a 10 grader, blicka ut över den iskalla, blåsiga och översvämmade hamnen, och njuta av att inte behöva gå ut alltför ofta. Enda riktiga minuset är att vi just nu håller på att ytbehandla blekingsekan på våningen under. Varför hamnar då detta på minussidan? Jo: under vintertid så härdar färgen långsamt, och lösningsmedlet dunstar lika sakta. Kemikalieångorna tränger därför oförfalskade upp genom verkstadstaket/kontorsgolvet och förgiftar luften vid skrivbordet till den milda grad att jag -efter en dags pappersarbete- är helt jävla hög på dessa hemska ångor. Jag känner mig efter en dag i denna dimma rent trög. Och som om detta nu inte skulle vara illa nog, så avslutade jag och Micke dagen idag med att stryka ekan invändigt med s k "roslagsmahogny", alltså med en blandning av tjära, linolja och balsamterpentin. Oj, oj, oj. Därmed är man proppfull med ohälsosamma dunster. Liggande med pensel under båten kan man så klart ha gasmask. Men sittande med mask på kontoret?! Det hade ju sett snyggt ut... Även om det hade behövts.
Mickes Öresundskoster "Navicula" bredvid, den på Saxemara båtvarv byggda, havskryssande yawlen Salamis. Navicula är faktiskt hela 7 x 2,5 meter, men ser bredvid denna bjässe ändå ut som en fjuttig släpjolle. Man kanske, av bilden att döma, luras att tro att det rör sig om en perspektivförskjutning, men icke! De bägge båtarna ligger precis bredvid varandra. Salamis är... gigantisk! Storleken på denna skönhet av hondurasmahogny (från 1981) tangerar den övre gränsen för vad vi mäktar med att ta in i Varvshallen. Och hennes vikt på ca 9 ton utgör troligen likaså en övre gräns för vad den lilla slipvagnen tål i form av last. När man tar upp båtar på slip, så ger man dem ett bestämt lut mot "skråna", stödbenen på sidan. Salamis är dock så stor att hon måste rullas in rätt uppstående. Ett lut skulle kunna välta hela ekipaget av rälsen.
Under sommaren så har vi ständigt besök av både "hard-core-träbåtsintresserade" och av vanliga, nyfikna, turister. Så här års så är besöken naturligtvis få, men vi har ändå en rejäl hoper underbara vänner och bekanta som regelbundet kollar hur det går för oss. Dagligen dimper det in en sisådär fem-tio tjommar som vi får bjuda på kaffe.
Har
du lust att hälsa på? Tveka inte! Kaffebryggarn puttrar ständigt i köket, och det finns alltid en stund över för en kopp och ett härligt träbåts- eller seglingssnack. Kom! Du är välkommen!
Lars-Åke Broström, som beställt blekingskan vi just färdigställt, vill ha henne så ursprunglig som möjligt. Ingen motor. Bara sprisegel, fock och två par åror. Han vill inte ens ha moderna årklykor, och har istället beställt klassiska "tullaklampar med tullapinnar". Således precis såsom på denna nybyggda båts förlaga: ett uppmätningsritat original (från 1929) från Joggesö, Karlshamns skärgård (sagda original finns faktiskt fortfarande kvar och står till beskådan på Karlshamns Museum). Mycket stiligt och gammaldags arrangemang, om än en smula opraktiskt då man skall ro denna bastanta båt.
Nu, när vintern visar sitt fula anlete, så är det svårt att tro att sjösättningen inte är mer än tre månader borta. Och, ärligt talat, så önskar vi nog att den vore ännu mer avlägsen... Varför? Jo: vi har sjukt mycket jobb att göra i vinter/vår.
Och såhär ligger det till:
Våran anläggning är från 1948. Den har inte underhållits på många år. Och därför så hejdas jag och Micke ständigt i vårt dagliga arbete av varvets utrustning och inventarier helt enkelt... går sönder och behöver lagas. Särskilt gäller detta våra slipar (järnvägsrälsarna/vagnarna som används för upptagning och sjösättning). Sakta men säkert så återställer vi dem till sin forna styrka och glans. Men under hösten så har de onekligen ställt till många problem. Dessa problem har tagit oproportionerligt mycket tid i anspråk, och denna tid har fått tas ifrån de jobben vi egentligen är här för att göra. Så... well... vi ligger en smula efter. Och därmed så får jag och Micke finna oss i, att våren som följer blir oerhört arbetsam. Ja, jösses vad vi kommer att få ta i.
Så! Till frågan.
Är du en duktig båtbyggare? Med ambition att ständigt bli bättre? Gillar du snitsiga smörjobb, men kan också tänka dig att kavla upp ärmarna och göra riktiga grisjobb? Vågar du kasta dig ut i bräckliga farkoster i skitväder? Har du tillräckligt med jävlar anamma för att jobba orimligt mycket övertid? Är du löjligt mångkunnig? Är du helt såld på högkvalitativa verktyg och maskiner? Kan du improvisera? Har du ordningssinne? Har du rimliga förkunskaper för att vara självgående båtbyggare redan nu? Isåfall: börja praktisera hos oss!
Slå en signal eller skicka ett mail och presentera dig. Kraven är höga och vi nöjer oss inte med bara vilja! Du måste ha både förkunskaper och en verklig förmåga att verkligen utveckla dig och dina skills. Men vi kan också erbjuda tonvis med kunskaper. Och en inspirerande miljö.
Det är inte många båtbyggare som får chansen att faktiskt arbeta på ett riktigt varv, och jag och Micke är några av de få lyckliga. Med rätta inställningen och det rätta handlaget så kan det bli du också.
En överblick över ekan och våran "Lilleverkstad". Lägg gärna märke till färgskiftningarna framtill. Dessa är frukten av dagens arbete med att stryka skrället med ovan nämnda "Roslagsmahogny". Det är förvisso snyggt att lacka insidan på en båt, men det är sannolikt bättre att endast stryka den med impregnering av ovan nämnda sort. Färg och lack förhindrar träet från att andas och börjar tids nog flagna. Oljning, tjärning eller smörjning med roslagsmahogny flagnar aldrig och kan enkelt bättras på varje år. Och låter träet andas. Sedan är det ju hejdlöst svårt att mattslipa och lacka om insidan årligen.
På Saxemara Båtvarv så har vi "flera ben" att stå på. Vi bygger nya träbåtar, både allmogebetonade grejer som ekor och snipor och (från nästa vintersäsong) mer moderna grejer. Sedan så sysslar vi också med gängse varvsjobb, som underhåll, vinterförvaring, bryggplatser och renovering. Varvet erbjuder även "helpension" för kunders båtar, där vi gör mindre romantiska grejer som att täta bottnar, slipa/fernissa och byta impellrar och offeranoder. Vinterkonserverar dieselmotorer och vårservar desamma.
Vi bygger också, till alla sorters båtar, utbytesdelar som t ex rorkultar, luckor och master. Och gör alla andra tänkbara båthantverksjobb. Sittbrunnsbord, däcksläggningar, riggarbeten, svetsningar, motorinstallationer, beslag och... you name it.
Till yttermera visso driver vi gästhamn. Och på bryggan erbjuder vi musik- och humorunderhållning med tillhörande festligheter. Och sist, men inte minst, så är det så att vi driver hela varvet som öppet kulturarv för vår ägares räkning: Blekinge Museum. Vi är, förutom båtbyggeri, framför allt ett besöksmål för allmänheten.
Kan du bidraga med något? Ta kontakt med oss!
Ring 0738 10 77 30 eller maila till niklas@nystroems.se
