tisdag 10 februari 2015

Ibland blir man uppriktigt förvånad...

...när man tittar ut genom dörren. När undertecknad skulle klättra ned från Vindö 32:an Anna för att hämta ett verktyg så råkade en 80-talstavla lysa in genom dörren.

Vissa dagar är mer magiska än andra på Saxemara båtvarv.

"Anna" är under renovering på varvet. Vindö 32:or är mycket solida flytetyg av tjock plast, försedda med mycket flotta mahognyöverbyggen och teakdäck/teakinredning i sittbrunn. Men sådana konstruktioner har flera svagheter, varav den största torde vara -något oväntat- psykologisk. Köparen tror sig ofta äga en plastbåt med träruff. Detta är dock fel. Det rör sig snarast om en träbåt med plastbotten.

Resultatet av detta feltänk blir ibland (men inte alltid) ett eftersatt underhåll. Man behandlar den helt enkelt som en plastbåt, och det tål de inte. Detta är den andra Vindö 32:an jag och Micke byter sarg på, och de bägge ägarna till dessa respektive båtar, har fått betala ett tämligen högt pris för sina företrädares bristande underhåll.

En vanlig plastbåt med teakdäck klarar sig ofta galant även om nåtmassan släpper lite här och var. Vindö 32:an är betydligt känsligare, i alla fall längs ruffen och sittbrunnssargen. Om nåten spricker upp här, så rinner det in vatten och stannar mellan plasten och den känsliga mahognyn. Särskilt känslig är sittbrunnssargen, där läckande nåt kan ställa till det från bägge sidor. Då delaminerar den och ruttnar snabbt.

För den som äger en båt med liknande konstruktion (t ex Mistral, P28 eller Vindö) är rådet: sköt noga om nåtmassan och fernissan. Annars blir det svindyrt.

Micke kämpar med trilskande elastiskt lim av okänd sort.

Rivningen av däcksribb, sargar och liknande som ligger limmade mot plast är i princip alltid mycket jävligare än man tror. Det är helt fantastiskt hur hårt det kan sitta. Skall sedan delar av den sitta kvar, så är avlägsnandet av kringliggande bitar en delikat uppgift. Avlägsnandet av, den förvisso ganska stora, sargen på ovanstående bild tog hela dagen för mig och Micke. Men bra som tusan blev det till slut!

Sålunda såg det ut när vi släckte lyset i Lilleverkstan.

En lång och slitsam dag avslutas gärna med en grann vy över viken. Och dagens utsikt fick oss verkligen att tappa andan.

Inga kommentarer: