Ytterligare en förbannad bottenstock

Inte för att denna lilla stridsvagn till båt behöver fler bottenstockar, ånej. Men för att det är omöjligt att få tag i ett passande rör till propelleraxeln. Den diametern finns tydligen inte längre! Det befintliga nådde helt enkelt inte hela vägen fram till den aktersta bottenstocken, så det blev alltså nödvändigt att snida ytterligare en som man kan fästa smörjkoppen i.

En pappersmall, en trämall med masonitlappar och en masonitmall. Lapparna är här satta med pappspik, men häftklammer är att föredra.

Tillverkandet av en bottenstock kan ta två vägar: antingen sitter den på direkten, eller så håller man på och növlar med den en hel dag. Dessvärre tillhör dagens bottenstock den sistnämnda kategorin. Nåväl, sånt är livet.

Mallningen görs, i mitt tycke, bäst i tre steg när det gäller klinkbyggen. Först klipper man till en pappersmall som skall vara mindre än det önskade slutresultatet. Denna pappersmall överförs till en träskiva. Träskivan fixeras sedan där bottenstockens största sida skall vara. Eftersom just denna stock sitter i aktern, så är det alltså försidan som får de största måtten. Därefter sätter man fast små masonitbitar, vars kanter skall ligga an mot bordläggningen. När dessa är på plats så överför man konturerna till en masonitmall, som sedan med kniv eller en putshyvel passas in mot bordläggningen. Denna färdiga mall blir mycket ackurat och överförs slutligen till ämnet som nu kan sågas ut i bandsåg.

Ett vanligt problem när ytorna passas till, är att de blir en smula konvexa. Särskilt när man använder rasp. Ta ned dessa kullar med en sickel eller skrapa väck dem med ett stämjärn. Använd ögonen!

Härefter vidtager det tidsödande pillet med att få till alla vinklar. Enkelt uttryckt kan man säga att: om det finns en springa på bottenstockens framsida, så skall motsvarande tas bort från dess baksida. Ett ytterligare råd är att ta till rejält med trä på höjden. Om man misslyckas, och tar av för mycket, kan man då skjuta ned den undan för undan tills den fyller ut igen. Använd dragpassare och penna för att överföra bordläggningens form till bottenstocken. Sätt småspik i borden längs ämnets sidor, för att den för varje test skall sitta på exakt samma ställe.

En penna som får följa bordläggningen överför rätt form till ämnet.

När den börjar sitta någorlunda, med endast millimeterstora springor kvar, så är det dags för "linoljemetoden". Bordläggningen penslas med linolja och ämnet sätts på plats. När det sedan avlägsnats så får det linoljefläckar på de ytor som ligger emot. Dessa putsas bort och testet görs om. När större delen av bottenstockens ytor blir vätta, så är inpassningen klar!

Man blir alltid lika förvånad när den förbannade skitbiten -mot all förmodan- slutligen faktiskt ser ut som en riktig bottenstock.

Det allra sista man gör är att ge ovansidan sin slutliga form. I detta fall skall bottenstocken inte ligga emot kölplankan, och ges en generös båge undertill, så att slagvatten inte skall bli stående i aktern.

Bottenstock redo för att skruvas fast. Det är mycket viktigt att impregnera ändträet ordentligt och att smörja kontaktytorna rejält med gucka. Dessa områden är klassiska rötfällor.

Ett sista tips är att inte snåla in på de s k våghålen, alltså vattenhålen vid landen. Att göra dem generösa underlättar inpassningen och förebygger framtida problem med skit och stående vatten som på sikt kan orsaka röta!