Det var väl inte så här det skulle bli

Från och med igår är båtbyggarverkstan i Fliseryd bortåt sex meter längre. Räknar man dessutom in utrymmet som öppnas upp, då väggen mellan "lilleverkstan" och den nya delen försvinner, så blir det nya utrymmet drygt nio gånger fyra meter. Dubbeldörrar gör att man äntligen kan få in riktigt stora båtar för renovering.

Det enda som skvallrar om att här tidigare har varit ett stall. En viss pikant doft av ammoniak avklingar sakta men säkert.

Nytt utrymme kommer inte från ingenstans. Det var hästarna, som huserade i byggnadens södra del, som fick stryka på foten. Eller ja, hoven. Máni och Thengil skuttar numer omkring i en flock unga valackar och njuter sin pension. Så snart kräken var utflugna så påbörjades, det aningen dryga, arbetet med att forsla bort gammalt strö och dynga. Och igår var hela rasket rivet. Lokalen ekar tom i väntan på att bli en fullt utrustad båtverkstad.

Dörren på glänt till nya möjligheter!

Ekar tom gör också resten av verkstaden, tom för att en person fattas. Efter en lång höst av sjukdom och elände blev jag ensam kvar bland verktyg och virke.

Min far, kollega och bäste vän Christer Ström, som alltför tidigt gick bort. Oj vad roligt jag har haft ihop med den mannen.