onsdag 14 december 2011

Ri. En förträfflig uppfinning.

Det mänskliga ögat är fenomenalt på att se avvikelser från det väntade. En onaturlig knyck på en kurva skär som knivar i ögonen även på den med måttligt intresse för estetik. Att rita perfekta former på frihand är emellertid mycket svårt. Det bästa hjälpmedlet för att få till fina kurvor är riet.

Här bygger jag en rorkult till lilla Katla. Efter att ha tagit nödvändiga mått så lägger jag ut rorkultens svaga S-form efter eget tycke. Riet böjs till rätt kurvatur och fixeras med småspik, och slutligen dras ett blyertsstreck längs detsamma.

Ett ri är i korthet en rakvuxen trälist. Sagda list används som ett slags böjlig linjal då man vill ha jämna kurvaturer. Kombinationen ri och öga är mycket bra. Ögat väljer formen och riet ser till att den blir jämn. Det gäller att lita på ögonmåttet. Det har sällan fel när det kommer till sådant här.

Om kulten skall vara jämntjock och ha samma kurva på upp- och nedsida så överförs det enklast med en dragpassare. En båtbyggare är f ö rent naken utan en sådan. Dragpassaren är otroligt användbar i otaliga situationer.

Då man t ex skall malla ut formen på ett bord räcker det med lägga ut nederkanten på ämnet (den får man ju given från föregående bordvarv) och sedan sätta ett höjdmått på var 40 cm. Sedan förbinder man dessa höjdmått med ett ri. Det blir jämnt och bra. Vill du läsa mer om detta moment så finns det beskrivet och avbildat under rubriken "Från furuplanka till bord" som du hittar till höger på sidan.

För att vara säker på sin sak så bör man göra ett prov. Här är den tilltänkta formen grovt utsågad på en bit halvtaskig gran. Så får man en säkrare känsla för slutlig form, längd och tjocklek. Det är bara dumt att göra fel på dyrt virke, så det extra arbetet är garanterat värt det. 

Ämnet till riet är oftast en överbliven kant från en planka. Spara på dem! De måste dock vara rakvuxna och kvistfria. Om de är vresiga eller knaggiga så blir kurvorna "knyckiga". Om man vill kosta på lite extra så är plexiglas väldigt bra till rin. Det är mycket böjligt och ger jämnt resultat. En böjlig stålskala är heller inte fel.

När slutlig form är bestämd så sågar man ut ämnet. I detta fall blev det en kärna av ek med sidor av mahogny. Resten av historien är lim, hyvel och slippapper! Kulten hänger i skrivande stund i taket för lackning. Bilder kommer snart!

Inga kommentarer: