måndag 9 maj 2011

Ytterligare en nygammal pryl till Grisslan

Då jag förra året köpte en begagnad mast (se gamla inlägg om renoveringen och monteringen av densamma) till Grisslan så ingick det en rejäl hoper andra prylar från den slaktade folkbåten F-690 "Blå Jungfrun". Förutom en utombordare, två segelställ, en rorkult och diverse inredning så medföljde ett roder av plywood. En närmare titt på det visade att det är i fint grundskick och går att fixa till, och till nästa säsong skall det bepryda Grisslans fagra häck.

Maja poserar bredvid det "nya" rodret, vars undervattensdel är struken med VC Tar (tjärepoxi). Det sitter fortfarande utmärkt, och har endast krävt små bättringar lite här och var.

Plywoodroder är förnämliga så länge ändträet skyddas mot vatteninträngning. Detta görs bäst med epoxi och ett tätskikt av mönja eller modern primer (som t ex Primocon). I skrivande stund är detta gjort, och rodret ligger och torkar i verkstaden.

Nytt roderhuvud hyvlas fram med Stanley's stöthyvel nr 220. Just denna modell måste anses vara den riktiga arbetshästen bland Stanley's stöthyvlar, och det är lätt att förstå varför den var så populär. Den är lätt, enkel att ställa in och mycket oöm. Vill man köpa en bra, begagnad stötis så är detta ett utmärkt val. Några futtiga hundralappar får man ge för ett exemplar i fint skick.

"Blå Jungfrun" var byggd 1961 av Karl Erik Andersson i Töllås (Orust), men rodret är endast omkring 15 år gammalt och byggt på Saltö Varv i Karlskrona. Dock har ett... ska vi säga måttligt underhåll lett till ett visst förfall. Som synes på bilderna så har det yttersta fanérskiktet över vattenlinjen krackelerat och fått fula fläckar av svartträ. Lösningen på detta är att helt sonika hyvla bort detta med en stöthyvel och ersätta det med ett nytt lager ekfanér (jag är sedan gammalt mycket svag för blandningen ek/mahogny). Enklare än man tror, men kräver en vass hyvel och en dito sickel och senare en attans massa tvingar för att få fanéret ordentligt limmat.

Inpassning av roderhuvudet. Enklast är att göra tre sidor helt färdiga innan man monterar det hela, och när den väl sitter på plats hyvla ned den fjärde. Detta tillvägagångssätt eliminerar risken att råka hyvla för mycket.

Fanérandet blir dock ett vinterjobb. Först ut var att byta ena sidan av roderhuvudet, vars mahognyplanka hade spruckit på mitten. För styrkans skull -detta är minst sagt en vital del av en båts styrförmåga- så både skruvas och epoxilimmas den nya biten. Grisslans gamla roder hade huvud av ek, men jag föreställer mig att det nya i mörkbetsad mahogny kommer att ge båten ett aningen elegantare utseende. Och dessutom är roderbytet verkligen nödvändigt. Det gamla är närapå helt slut, och framförallt beslagen är riktigt dassiga. Kort sagt: från och med nästa sommar kan jag styra Grisslan utan ett roderinducerat Damoklessvärd hängande över mitt fagra huvud!

Inga kommentarer: