Sargen byggs, liksom originalet, i tre delar: aktern med böjarna och två långsidor. Långsidorna är lätt böjda i förändarna och går med en mjuk båge in emot ruffsargen. Tjockleken på sargen gör att även långsidorna måste basas och limmas i en noggrann fixtur; den blir alldeles för styv för att kunna spännas in på plats om den inte passar ordentligt.
Fixtur för lånsidorna. Trots den jämna och endast svagt svängda kurvaturen så går det åt många tvingar för att allt skall bli tight. Trycket från tvingarna jämnas ut och fördelas m h a plastklädda träbitar.
Långsidorna är limmade i två 6 mm ytterskikt av mahogny och en kärna av 8 mm ek. Fixturen är enkel att tillverka. Originalen placeras på en stor lastpall eller ett trägolv. Sedan passar man hyfsat noggrannt in kilar under dem och skruvar fast dessa ordentligt. Avslutningsvis klamrar man fast masonit ovanpå dem för att jämna ut trycket och för att jämna ut kurvan.
Eftersom kurvaturen är ganska odramatisk så behöver man inte basa mahognylameller av denna klena dimension. Eken, däremot, behöver basas för att undvika onödiga spänningar i konstruktionen.
Så ser akterbiten ut efter limning, en lätt hyvling av under- och överkant samt en lätt sickling av ytan. Som synes så rinner en del överflödig epoxi ned längs sidorna. Men eftersom trycket blir stort när man limmar runt en fixtur som denna, så trycks även en del lim rakt igenom träet och visar sig som längsgående mörka streck.
Detta är tyyvärr ofrånkomligt och innebär en del slip- och skrapjobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar