Back in business!

Efter ett längre uppehåll så är knoget med däck och sarg återigen igång. Först ut var att slutligt passa in däcksribben och fräsa nåtspåret i den ände med vilken de ligger emot sargarna på för- och akterdäck!

Vid fräsningen av bakkanten av fördäcket krävdes att ribben tvingades ned för att följa språnget (alltså båtens bananform, ha ha). Gör man inte det så blir ribben dels för kort, och får dels fel vinkel när de senare skruvas fast. Lite grubblande resulterade i lösningen på bilden: först frästes de två längsta, sedan övriga. De små spillbitarna är till för att tillse att ribben får rätt avstånd till mittfisken.

Arbetsgången då man lägger däck och bygger sarg är värd en förklaring. Den kräver lite planering! Det kan vara frestande att skruva fast däcksribben så snart de är inpassade och klara, men det är att ge sig själv bekymmer. Det gör det nämligen svårare att passa in sargen; detta eftersom man då inte har några däcksbalkar att fästa tvingarna i. Alltså måste man börja med att 1) passa in ribben, 2) fräsa ändarna med kopierfräs så de följer knäets rundning perfekt, 3) fräsa nåtfalsen och 4) avlägsna ribben. När man sedan passat in och skruvat fast sargarna så är det bara att skruva dit ribben, som då bör passa perfekt.

För att få bakkanten på ribben att helt överensstämma med knäets rundning använder man en kopierfräs, alltså en pinnfräs med ett kullager som rullar längs stycket den skall kopiera. För att inte ribben skall röra sig och förstöras av fräsen så kan man göra som på bilden och spänna en bräda över däcket. Här är även nåtspåret fräst, med en kullagerförsedd falsfräs. Att detta blir jämnt är det viktigaste, eftersom nåten utgör en distinkt och mycket iögonenfallande svart linje. Är nåten illa gjorda så får en i övrigt välbyggd båt ett skabbigt utseende.

Katlas sargar är lamellimmade i för och akter. Detta är också ett förfarande som är värt några kommentarer. Det som utgör den största utmaningen är att föra över båtens form till en limjigg. Hur noggrann man än är så är det praktiskt taget omöjligt att få ett perfekt resultat. Lösningen är att vara så noggrann som möjligt och att göra ämnet med ett rejält övermått både i längd och höjd. Men om virket tillåter (vilket det inte gjorde i detta fall) så är basning att föredra framför limning.

Att mäta ut formen på sargen görs såhär:

1 Placera en käpp i båtens mitt, tvinga fast den mot en bottenstock så att den står rakt upp (helt lodrätt). Käppen måste nå över relingens högsta punkt.

2 Dra ett murarsnöre från för till akter och använd ett lod för att märka ut båtens mitt i för och akter. Från dessa märken sätter man av streck längs skarndäckets insida var 20:e cm. Numrera varje märke.

3 Ta sedan ett långt vattenpass, lägg det från varje märke och håll det vågrätt in mot käppen. Sätt ett streck på käppen och ge det aktuellt nummer (alltså samma nummer som märket på skarndäcket.

4 För att få ut kurvan så gör du ett streck med snörslå på ämnet till sargen och sätter ett märke på var 20:e cm och ge dem samma numrering som på skarndäcket i båten. Använd därefter käppen. Avståndet mellan strecken på käppen förs över till ämnet och sätts av vid respektive nummer.

5 Använd ett ri (en böjlig list) som läggs längs märkena på ämnet, och rita ut kurvan.

Detta blir mycket exakt. Men trä har en osviklig förmåga att leva ett eget liv då det böjs, och ett rejält övermått är att rekommendera för att ha lite att jobba med vid inpassningen.  I Katlas för, där språnget är kraftigare än i hennes akter, var övermåttet ca 70 mm i höjd och det gick åt till sista millimetern!

Här är sargen färdigpassad sånär som på att ändarna skall sågas av och hyvlas för den bladlask som skall förbinda den med långsidorna. För att sargen inte skall glida omkring under passningsarbetet så kan man med tvingar sätta fast stoppklotsar som vilar mot däcket.