Äntligen klar med de förbannade spanten!

Den där Tord Sundén skulle man ju vilja ta ett snack med... Hur tusan dimensionerade han spanten om det är mer regel än undantag att de går av på varenda folkbåt? Om han vetat hur många folkbåtsägare som svettats över helt omöjliga vinklar, fått ryggskott i någon av alla de omöjliga arbetsställningar man tvingas in i, eller som tvingats demontera halva inredningen för att komma åt... då kanske han hade ritat lite grövre grejer.

Själv är jag uppe i tre kontrerade(som det kallas när man nitar fast en ny spantbit bredvid det brustna, som syns på bilden nedan) och fyra utbytta. Och det återstår fortfarande fyra med skador. Dessbättre är samtliga av dessa brott nere i kölslaget, där bottenstockarna ändå står för styrkan.

De nya spanten är lamellimmade på plats. Ett ganska slabbigt arbete som i korthet går ut på att man tar en trälamell i taget, skjuter fast den med rostfri häftklammer, fläskar på med förtjockad epoxi och sedan samma grej igen tills rätt tjocklek uppnåtts.

Sittbrunnens aktersta del, som tidigare varit båtens skamfläck börjar således arta sig! Spanten är alltså lagade, det är linoljeimpregnerat och nymålat, och den gamle fule skotpålen har fått ge vika för en ny, snygg sak i ek och afrikansk mahogny.