torsdag 3 oktober 2013

Vattenlinje

Vattenlinjen kan styra utseendet på en båt. Nu menar jag inte konstruktionsvattenlinjen, eller den riktiga vattenlinjen, utan den ditmålade. En linje som läggs exakt i konstruktionsvattenlinjen, och alltså ligger precis i vattenytan då båten ligger rakt och är utan last, gör att båten kan se överlastad eller allmänt tung ut. Det omvända, alltså att linjen dras upp långt över vattenytan, kan ha rakt motsatt effekt. Det kan ge intryck av att båten flyter som en kork eller en tunna.


Grisslan förifrån strax norr om Harstena. Föregående ägare drog upp vattenlinjen ganska långt. Först till min förtret. Senare har jag omvärderat detta märkliga drag.

I just folkbåtens fall tycker jag att det ser ganska bra ut att dra upp linjen någon decimeter från vattenytan. Den får du ett något smäckrare, snabbare, utseende, särskilt sett från sidan. En ytterligare förbättring skulle kunna göras genom att dra linjen något högre i aktern än i fören. Alltså "sluttande framåt". Varför? Jo, därför att besättningens tyngd i sittbrunnen gör att stäven reser sig något.

Här syns tydligt hur besättningen tynger ned aktern. Trots att Micke och Maria tillhör de spensligare medborgarna.

Drager mig i förbifarten till minnes hur en mansperson i min hembyggd tänkte revolutionera metoderna för att få till en snygg vattenlinje. Han lade båten i sjön, hängde sig över relingen och drog ett tuschstreck längs vattenlinjen. Behöver jag säga att den blev bågformig? Karlen som gjorde sagda blunder vill under inga som helst omständigheter bli påmind om sitt verk.

Hur gör man då? Jo. För använde man två träbockar, en planka och en rulle tejp. Ett annat beprövat knep är att lägga i båten och låta en skitrand sakta bildas. Nu ställer man båten i våg, inväntar skymningen och tager fram sin laser.

onsdag 25 september 2013

Ytterst modernt tips till futuristiska båtbyggare

Inte mycket har ändrats när det gäller metoder för träbåtsbyggeri. Inte på ett bra tag i alla fall. Nu sker det emellertid, med införandet av laser i byggtekniken.

Ungefär såhär har det sett ut sedan toppluvan uppfanns: tvenne tjärdoftande herrar i halvdana kläder monterar med möda ett ovilligt stycke trä i en gammal eka. Men på 2000-talet bygger vi med laser. Oh yeah!

Nu är det inte så drastiskt som det låter. Det handlar om en förenklande apparat som jag varmt rekommenderar till alla som ämna sätta spant eller göra en snygg nitrad i en båt. Nämligen laserpasset. För att verkligen njuta frukterna av det, så skall de vara av den självnivellerande, stativmonterade typen. Det funkar även med ett handhållet med enkel libell, men då måste man dels vara två, dels vara stadig på handen.

Mycket bra modell från Bosch. Krysslaser (eller vad tusan det nu kan kallas) som rätar sig själv, monterad på ett stativ. Naturligtvis helt perfekt även då man skall dra ut snobbrand eller vattenlinje.

Sin främsta fördel har denna metod när det gäller att märka ut och borra hål för basade spant. I båtens ändskepp så är de s-formade i sidled för att peka åt rätt håll, och det är mycket lätt att få till med en garanterat vertikal laserlinje. För att det skall gå smidigt att få dit spanten så börjar man med laserlinjen, och borrar hålen genom bordläggningen längs densamma. Nästa steg är att sätta av streck intill hålen som markerar spantets sidor -gör man inte detta så är det mycket svårt att få de förbannade hålen och nitarna i mitten av spantet. Glöm inte detta, för det är ett ovärderligt tips som sparar både virke och humör.

Laser med vattenpass ljuger icke. Det blir garanterat vertikalt. Men då är det ju såklart viktigt att själva båten står i våg!

Även snygga nitrader är enkla att få till med lasern. Det kanske låter fjolligt att vara så toknoggrann med detta, men snygga nitrader förhöjer båtens utseende rejält! Nitar som sitter huller om buller ser förskräckliga ut. Och även om det inte gör något alls för konstruktionen att de sitter någon cm hit eller dit, så blir intrycket att båten är slarvigt byggd.

torsdag 22 augusti 2013

Det håller nog!

I två år har jag velat byta roder och roderfästen. Och i lika många år har jag konstaterat att jag inte har haft tid att göra detta. Och båda dessa år har jag sagt till mig själv och andra att det "nog håller". Gör aldrig så. Efter en månads segling så gav mina roderfästen upp och lämnade mig och besättningen med en kass båt.

 Oj, vilken stilig båt hon var hela sommaren. Men till slut gav hon upp.

Nåväl! Hon höll hela sommaren, men vid ett hårdhänt vrickande så gav fästena upp. Rodret hängde endast i översta fästet; det som sitter ovan vattenlinjen på akterspegeln. Turligt nog havererade de inne i en naturhamn. Ett par rep och lite undervattensövningar och vi kunde "halta" de sista 40 sjömilen hem.

Ta gärna en chans, men se då till att vara beredd. Då blir livet mer spännande ha ha ha!

onsdag 17 juli 2013

Semester!

Jodå, efter en sabla massa arbete i värmen så är det äntligen dags för segelsemester med gamla kära Grisslan. Undertecknad borstar således av sig det värsta sågspånet och trär på sig hawaiiskjortan. Vilket alltså innebär att Nyströms Båtsnickeri har semesterstängt de nästföljande tre och en halv veckorna. Välkommen åter med beställningar osv i augusti!

Dags för sån här skit igen. Kunde ha varit värre.

lördag 11 maj 2013

Batman

Vid monteringen av en aktertoft så förlimmades två halvor, styrbord och babord, med avsikten att de skulle passas in med hjälp av en kilformig passbit i mitten. På så sätt kan man styra bredden på slutprodukten på ett förnämligt enkelt vis. Då jag lade dit grejerna upptäckte jag emellertid att jag omedvetet hade råkat bygga... Batman. Eller Läderlappen som han hette förr.

 Splirrans ny ek i en hyfsat ny furusnipa.

Naturligtvis försvann denna otippade form i och med att passbiten sågades av och fogades till toften. Men den fastnade i alla fall på bild.

För den nyfikne komnmer även en bild på sittbänkarna i fören. Hålet i mitten täcks av en stilig lucka, dock ej med på bilden.





måndag 15 april 2013

Säljes: ribb till kajakbygge, stripkajak

Finnes: ett parti ribb till kajak- eller kanotbygge. Det rör sig om 5 m långa (merparten, några kortare) 18x4,8mm ribb i kvartersågad (stående årsringar) kvistfri, rakvuxen furu. De är radiefrästa (alltså med "u-spont") och hyvlade på bägge sidor. Det finns drygt 300 st. Toppkvalitet! Säljes för 7 kr/löpmeter.

Nästan samtliga är kring fem meter. De kortare ligger mellan 3,90 och 4,5.


Profilen är radiefräst = de passar som spont i varandra = snyggare resultat än vanliga ribb!


Stående årsringar i hela partiet. Även helt kvistfritt.

fredag 12 april 2013

Virke och skruv


För den som inte får tag i boken, så kommer här ett bra utdrag ur Per Brohälls klassiker "Bygg båten själv". Dessa listor kommer framgent att ligga under fliken "Tekniska dokument". Skulle någon ha invändningar mot detta, av upphovsrättsliga skäl, så maila mig så tar jag bort det. Boken är senast tryckt och utgiven av Museiföreningen Sveriges Fritidsbåtar.



En ännu aktuell lista över över träslagens användningsområden. Siffran anger lämplighet 1 (bäst) till 4 (minst bra).


Lista över lämpliga skruvstorlekar till olika trätjocklekar. Skruvarna anges här dels i tum, dels i de gamla storleksnumren 1-20. Alldeles utmärkt att ha till hands då man köpt skruvar från utlandet, och även då man lätt kan översätta tum till mm.

torsdag 11 april 2013

Angenämt kaos, modell brädgård

Knappt var väl nya verkstaden i ordning förrän jag lyckats vända till'et som bara fan. Det kan bara konstateras att mina närmaste arbetsdagar kommer att fördrivas med idel kånkande och pusslande med plank och bräder.

 Bilden av en belamrad verkstad, helt omöjlig att arbeta i. Brädhögar precis överallt. Tunga as också. 

Vansinniga mängder virke bidde det hemdraget under senaste veckorna, överblivet från ett gammalt båtbyggeri. Prima och sekunda vara om vartannat. Ek, mahogny, teak, furu, abachi och t o m några plank av cederträ. Samt en massa andra godsaker av prima båtbyggarkvalitet!

Ett riktigt kap: en hel hög kvartersågad, kvistfri ek i långa längder och tjocklekar från 18-65 mm.

Med största sannolikhet så behöver jag inte åka till brädgårn på mycket, mycket länge. Så visst är det kul att klaga över överbelamring, ryggont och bärande, men du söte Jesus vad skönt det sedan är att ha allt trä inom armlängds avstånd!

Och som om inte kaoset inne skulle vara nog, så ligger det kubikmeter efter kubikmeter utanför. Alltså: senaste veckornas eviga bärande är långt ifrån över. Allt skall sorteras efter kvalitet och asas in i virkesförrådet.


onsdag 27 mars 2013

Tvenne fina hyvlar

För den som vill göra hyvling till ett rent nöje skall här ges ett råd: skaffa inte en dyr och komplicerad bukthyvel. Dessa granna pjäser med ställbar sula kan användas både för konkava och konvexa ytor, och ser allmänt lockande ut. Jag skulle vilja påstå att de är klumpiga, svåra att använda och ger dålig kontroll över slutresultatet. Satsa hellre på billigare -och i mitt tycke bättre- alternativ.

Ja för fan, nu gör jag återigen reklam för Lie Nielsen 102. Men den är värd att framhållas! Om jag bara fick ha en hyvel, så bleve det denna. Den är såpass liten att den, snedställd, utan vidare kan användas även för måttliga innerkurvor.

För att göra snygga ytterkurvor skaffar man sig en liten stöthyvel. En sådan ligger lätt i handen och är likaså lätt att styra jämnt och fint över en positiv kurvatur. En större tvåhandshyvel är svårare att manöverera och går därför brutalare framåt, med ojämnt resultat som följd.

När man väl blir kompis med spånhyvlarna så är de oumbärliga. Att lära sig använda dem är egentligen inte så värst svårt -däremot att slipa dem. Stålen är i allmänhet för korta för att passa ordentligt i alla förekommande jiggar för slipstenar och slipmaskiner. En festlig detalj är att det gamla svenska ordet för spånhyveln, "spockskiva", egentligen är en försvenskning av dess engelska namn "spokeshave".

För att bearbeta de förfärligt besvärliga innerkurvorna så behöver man en eller två spånhyvlar. För måttliga kurvor använder man helst en kraftig sådan med platt sula. För trängre kurvor kan det vara nödvändigt att välja en spånhyvel med rund sula. Bägge dessa små finurliga verktyg är lite krångliga att lära sig att bli vän med. Men inte alls om man jämför med att lära sig att på en bukthyvel ställa in hyveldjup och bukt. Eller för den delen att överhuvudtaget få densamma att röra sig framåt utan att hugga sönder halva verkstan -sulan på en ställbar bukthyvel är tunn och saknar stadga, och börjar lätt att vibrera. Det finns ju en anledning till att bra hyvlar har tjockt och tungt gods i sula och kropp...

Ett typexempel på arbete där man är betjänt av både stöthyvel och spånhyvel: rorkult med både inner- och ytterkurvor.

Bukthyvlar brukar införskaffas av entusiastiska båtsnickare för att sedan bara bli stående. De är helt enkelt inte praktiska. Detsamma gäller för s k "chisel planes" ("stämjärnshyvlar"). Snygga grejer med en lockande idé. Dock opraktiska och onödiga. Sistnämnda hyvel används mycket sällan och kan i princip alltid ersättas av ett vanligt stämjärn.

söndag 24 mars 2013

Träbåtsakuten back in business!

Efter år av totalt mörker så har Träbåtsakuten rest sig från dödsbädden och är äntligen up and running. Alltså: en uppmaning till gamla "akutare" att återvända för att ge detta eminenta forum sin forna vitalitet åter!

Stämjärnen på bilden har ingenting som helst att göra med inlägget. De är bara skitsnygga.