måndag 22 mars 2010

Sambord på plats

Bygger du någonsin en snipa, så fall inte för frestelsen att tillverka sambord i hela längder, alltså utan laskar.
Ytorna som skall passas ihop blir... komplicerade. För den erfarne båtbyggaren är det säkert inga problem, men för amatören är det en tidskrävande utmaning. Nåväl! Nu är de ändå på plats och två trötta båtbyggarlärlingar kan gå vidare med sin snipa.

Det gäller att hela tiden flytta med sig tvingarna för att inte belasta skruvhålen. Bordet skall sitta tight mot köl och fjäder innan borrning och skruvning; att försöka dra ihop dem med skruv -särskilt i bordändarna- resulterar ofta i sprickor. Dra heller inte skruvarna för hårt, skruvskallen blir då till en effektiv kil som lätt spräcker bordet. Till båtbygge behöver man ett gäng enhandstvingar av bra kvalitet samt ett stort antal riktigt kraftiga och stabila skruvtvingar.

Samborden passas först noggrant in. Då man är nöjd är det dags för att hyvla fällningarna, d v s de falsar i bordändarna som gör att de överlappande (klinkade) borden ändå ser ut att gå kant i kant in i stävarna. För att inte göra ändarna för ömtåliga så hyvlas de inte färdigt förrän de sitter på plats.

Innan monteringen impregneras spunningarna och kölfjädern med linolja och stryks med någon form av tätande gucka, i vårt fall spädd Ettan. Den spädes under uppvärmning med terpentin och blir därigenom mjukare och kan påföras med en spackel eller flat träpinne.

Slutligen skruvas samborden fast med rostfri, syrafast träskruv. Att tänka på då man skruvar i trä, är att inte göra hålet för litet. Det är bara gängorna som skall pressas in i träet, själva skruven skall inte kilas fast. Och biten som skall skruvas fast skall borras så att skruven löper fritt igenom den. Om skruven gängar i båda bitarna så erhålls inte den önskade sammanpressande kraften.

måndag 15 mars 2010

Hafvets skräck

Sailors i alla länder, glöm inte bort att förse er person med den rätta stilen till havs. Havet är snart den sista platsen i vår värld där det faktiskt är helt legitimt att se ut lite hur fan som helst. Men kanske inte länge till, så passa på! Snart kanske det är Sandhamnsfjollorna i sina svindyra outfits som dikterar modet till havs. Redan nu är det en smula suspekt att bemästra vågorna iförd sydväst och sjöskumspipa, och snart är ett hederligt orange regnställ en museal kuriositet som endast den mest vågade sjöbjörn vågar visa sig i. Jag säger: ni befarna sjömän och kvinnor som vet skillnad mellan praktiska sjökläder och löjligt båtmode, stå på er! Gå med högburet huvud iland på bryggorna med gummistövlar, vegamössa och en 12-kilogädda i varje näve. Korka upp bryggsupen, beslå seglen och dra fram gitarren.

På med sydvästen och den skitiga seglarjackan och gjut mod i besättningen med en bister min. Men se för tusan till att sjömansskapet matchar outfiten. Blanka knappar blir maskeraddräkt på en dålig kapten.

lördag 13 mars 2010

Sören Mainz...

...din parkettsickel i björk är klar för leverans. Men ditt mail går inte att svara på. Hör av dig!

/Niklas

tisdag 9 mars 2010

Till yxans lov

Efter en evighet av mallande, mätande och diverse jobb som inte syns så är bordfyllningen äntligen igång. Ämnet för dagen är sambord. Sambord eller kölbord är namnet på bordet närmast kölen, och är också det som är knepigast att få på plats. Sagda bord skruvas fast i kölfjädern och i spunningen (det uthuggna spåret) i stävarna. Vanligtvis görs detta bord i två delar och laskas ihop på mitten. Detta för att det är svårt att få det att passa i båda ändarna, tar man för mycket i ena änden så är man helt enkelt rökt. Gör man det i två delar så kan man alltid lägga till extra på längden (alltså ett tillfälligt överlapp på mitten). Men vi gör ett tappert försök, och hittills ser det ut att gå vägen.

Yxor: när man väl insett att det fungerar, inte bara är skrytsamt och när man slutat tycka det är otäckt så blir man snabbt en yx-junkie. En yx klarar hyvelns och stämjärnets jobb utmärkt och på en bråkdel av tiden. En bra snickaryx  med rak och vass egg ger jämna ytor med ett minimum av ansträngning. Tyvärr avverkar den även fingrar och andra utstickande kroppsdelar lika bra, och hela dagen har jag fått jobba med vänster pekfinger inlindat i kompresser...

När spunningen är grovhuggen och kölfjädern hyvlad så börjar man göra mallar för samborden. Först görs en grovmall i massivt trä, och med denna som hjälp görs en noggrannare av masonit. Efter denna procedur tar man mallen under armen, knallar upp till virkesförrådet och hittar sig en lämplig ekplanka.

Angående båtbyggerivirke så är det en utbredd uppfattning att kvarterssågade bräder med stående årsringar är bäst i alla förekommande fall. Detta är dock inte helt sant. När det gäller bord som skall vridas (skevas) mycket så är faktiskt liggande årsringar bättre. Samma sak gäller för åror.


Mäster Kalle stöthyvlar sambordets aktersta del. Stöthyvlen ger bättre kontroll över ytan än en såg och en vass sådan kan man bara inte vara utan.

Efter utsågning av bordet och planhyvling till rätt tjocklek basas det och fixeras på plats med tvingar och klotsar. När det suttit på plats i ett dygn släpper man tvingarna och inpassningen tar vid. När det ena sambordet passats in perfekt så överförs dess mått till andra sidan. Borden skall vara exakt lika på styrbord och babords sidor. För glada amatörer och villiga lärlingar så kan jag säga: detta är pilligt, svårt och tidskrävande. Men det går! Allt som behövs är försiktighet, tålamod och tid.


Basning tillgår sålunda: en baspanna, ånkokare -i detta fall armens koksvagnsdito- producerar ånga som via slangar leds in i en baslåda. I baslådan värms borden eller spanten upp tills de blir lätta att böja. För ek gäller en timme per tum. När de basade bitarna fått kallna behåller de den form man gett dem i varmt tillstånd. Ek tillhör de mer lättbasade virkesslagen, ask likaså. Svårare är t ex mahogny. 
Foto: Johan Nilsson

söndag 21 februari 2010

En avstickare...

Så har fan blivit gammal och religiös. Undertecknad har blivit med motorbåt av plast, en Albin 25:a. Sagda båt är fådd och skall renoveras upp till lysande skick under sommaren. Sannolikt kommer det mesta arbetet att bli inredningssnickeri, då vandaler snott luckor, dynor och säten under denna stackars båts alldeles för många år på land.

En 70-talsskönhet (nåja) i förfall. Lägg gärna märke till det stulna förarsätet. Vem fan snor en soffa från en gammal Albin 25:a? Nåväl, med mycket jobb och en portion tur så skall hon skina igen. Klara var namnet.

Vinterbild

om den skolpojk jag på äldre dagar har blivit så har jag sportlov denna vecka. Och vad passar bättre än att då inleda årets renoveringssäsong på Grisslan! Årets jobb blir att laga däcket som tagit en del stryk vid röstjärnsgenomföringarna, byta överliggare på akterspegeln, renovera masten och byta roderfästen. Den vanliga vårrustningen kan, som ses på bilden, bli något försenad med tanke på vädret. Det kommer att dröja länge innan snön försvinner i år, och fuktigt kommer det att bli.

En meter snö i Fliseryd, Småland. Då är det gott att ha ett rejält båthus att arbeta i. Och visst är man glad att man dimensionerat det för storm och byggt brant tak så snön trillar av.

torsdag 18 februari 2010

Kölfjäder, hyvlar och gucka

Uppe på kölen ligger kölfjädern, en 80 x 30 mm ekplanka som man skruvar sambordet i. Endast spunning förslår inte, eftersom sambordets skruvar då inte får tillräckligt med trä att fästa i. Hela kölkonstruktionen i genomskärning får alltså formen av en T-balk. Fjädern hyvlas så sambordet ansluter ordentligt. För att göra denna hyvling tar man hjälp av spantmallarna och en "katt", en tolk som visar var och med vilken vinkel bordet skall ansluta till kölen. (vill du veta mer om dessa "katter" så finns de i Prylgalleriet) Efter att vinklarna markerats så monteras fjädern av och hyvlas bekvämt på arbetsbänken.

Till höger syns fjädern som är fastskruvad i bänken för hyvling. På densamma syns Stanley's no 220 stöthyvel och till vänster står främst en Ståhls och bakom en Stanley putshyvel, båda två no 3. Förutom dessa behöver man en spånhyvel för att få till en sådan här fas med stigande skevning. Är man intresserad av hyvlar så skall man för allt i världen inte missa Hans Brunner tools på nätet. Där hittar man den osannolika sajten "Stanley by numbers", alla Stanleyhyvlar med bilder, omdöme och värdering. Adressen dit finner du i länksamlingen till höger på denna sida.

Då man är nöjd med hyvlingen monteras fjädern slutligen. I fogen bör man täta med någon form av "gucka" för att inte få fukt och röta. Här finns en hel del att välja på, t ex Ettan (tjära och bivax), bitumen (asfalt), linoljekitt (linolja och krita) eller blymönjekitt (linolja och blyoxid). Det sistnämnda är troligtvis bäst, men hälsoskadligt och miljöfarligt och bör inte användas. Vår gucka består av Ettan, linolja och zinkoxid. Framtiden får utvisa hur eländet funkar, men det borde bli bra! Vidare är fjädern skruvad med rostfri, syrafast skruv ( a4 eller aisi 316) som står emot ekens garvsyror. Den vanliga rostfria (a2) tål inte detta, och det gör inte heller mässing. Det är a4 eller brons som gäller om man vill ha ett varaktigt resultat. För att få i skruvarna ordentligt och för att slippa ta i för kung och fosterland så häller man linolja i hålet och smörjer in skruvarna med fett. Skruvhål är en känslig punkt, och bör impregneras mycket noggrannt. Det kommer på köpet i denna procedur. Kladdigt, jo för fan!

söndag 14 februari 2010

Ri och turning

Som redan skrivits används rin (läkt) till att se om mallarna stämmer och ger båten den önskade formen. Dessa tunna rin sveps runt mallarna liksom senare bordläggningen skall göras, och mallarna justeras sedan så att linjerna turar, d v s blir jämna och harmoniska. Våra mallar visade sig stämma mycket bra, men nollspantet, mitten på båten, tyckte vi blev något för smalt och gav båten en lite för platt sida. Vi lät därför rina falla ut naturligt och bygger sedan ut den mittersta mallen lite extra. Nästa steg blir att borra upp hålet för propelleraxel innan sambordet (bordet närmast kölen) monteras.

Rina används inte bara för att kontrollera om linjerna turar, utan också till att se hur indelningen av bord ser ut. Denna snipa skall ha sju bord, och de måste fördelas jämt för att båten skall se harmonisk ut.

Johan kontrollmäter bordsindelningen på ritningen. Det är som vanligt viktigare att lita på sina egna ögon än att följa ritningen till punkt och pricka. Det är långt ifrån säkert att den uppmätta båten som vi använder som förlaga är fulländad.

tisdag 9 februari 2010

Mallar

För att båten skall få rätt form så måste man tillverka mallar. Dessa tas ut ur spantrutan på ritningen. Först görs ett utslag i full skala på papp eller masonit, varefter man klipper ut den och överför till en bräda eller plywood. På mallarna märker man ut kvl, konstruktionsvattenlinjen, och relingslinjen. När sedan resningen, alltså köl och stävar, står i våg skruvas mallarna på plats och justeras i höjd så att kvl verkligen ligger i våg och linje.

Mallarna i lod och våg. Nästa steg är att justera dem så de står vinkelrätt mot kölen och fixera även yttre överkanterna med läkt. Mallarna skruvas i kölen med vinkeljärn och plåtskruv. Skruvhålen måste, sedan mallarna avlägsnats, borras och limpluggas för att inte röta skall få fäste.

Slutligen justeras mallarna i lod och våg med vattenpass och fixeras med läkt. Det är viktigt att mallarna sitter rejält, eftersom borden skall böjas runt dem. Börjar mallarna eller resningen rubbas ur läge så blir inpassningen i stävarnas spunning problematisk. Ett tips när man skruvar fast läkten är att loda även den. De blir användbara då man behöver syfta eller passa in bottenstockar o s v.

Nästa steg blir att kontrollera båtens form, att se om linjerna "turar", d v s har mjuka linjer och inga konstigheter som bucklor och knyckar. Detta görs med s k rin, läkt, som fästs i stävarna och sveps över mallarna där borden sedan skall vara. Hur noga man än har gått efter ritningen, så får man ändå alltid göra justeringar här. Detta att ria, eller tura, båten efter eget tycke och smak gör att båtar som är gjorda efter samma ritning ändå blir unika. Det är viktigare att båten turar än att ritningen följs till punkt och pricka. Ritningen ger båten dess huvudsaklig form, båtbyggaren ger den dess personlighet. Halleluja träbåtsamen.

torsdag 4 februari 2010

Blif er egen hyfvelmakare

När man väl får smak på att tillverka egna verktyg är det inte lätt att låta bli. Dagens projekt blev en 12 mm falshyvel, och till min förvåning tog den mindre än tre timmar att tillverka.

Tro mig när jag säger att arbetet blir dubbelt fröjdefullt då man använder egenhändigt förfärdigade verktyg. Och en sådan här hyvel gör man lätt. Ämnet måste rikthyvlas mycket noggrannt innan vidare bearbetning. Hålet för stål och kil borras ur och huggs rent med stämjärn. Övriga uttag görs med bandsåg och kvistborr.

Efter överläggande med expertisen på Träbåtsakuten föll valet av träslag på bok. Bok skall enligt uppgift vara slittåligt och hållbart. Dessutom upptäckte jag mycket snart att det var ett förnämligt material att arbeta med. Inte alls benäget att flisa sig eller spricka. Stålet kom ifrån en gammal uttjänt putshyvel och filades och slipades till rätt form. Eggen är slipad till 30 grader och brynt sylvass. Jag kan inte nog tala mig varm för Tormeks våtslip. En idiot kan få ett stål kanonvasst med deras slipjiggar.