fredag 12 oktober 2018

En nära-gåsfeten-upplevelse

Längst ut i Ronneby skärgård finner man den ödsliga klippan Gåsfeten. Den fantasirike kan gissa vad den egentligen heter. Men det namnet var alldeles för fult för att få vara med i de svenska sjökorten och fyrhandböckerna.ö På den råkar otroligt nog världens första Aga-fyr befinna sig. En sådan där tidig automatisk med solventil som tände och släckte gasen.

Gåsfeten balanserar på horisonten. Lägg märke till Ahwens intressanta rufftak. Denna sortens brädtak var fordom vanlig över de ostkustska storbåtarnas akterruffar.


Det är svårt att ta sig iland på Gåsfeten. Liksom så många öar i Blekibnge så ör den begåvad med långgrunda klippstränder som man inte ostraffat tar sig för nära. Själv har jag länge velat besöka denna lilla romantiska klippa, och igår var det dags. Malins estniska Ormsö-ruppa Ahwen valdes för projektet.

På öns östra sida finner man en liten lagun som är djup och bred nog för att användas som hamn för en liten båt. Dessvärre blåste det ostlig vind igår, så vi tvingades försöka lägga till på läsidan. Hagelbrakare och skott låg i den lilla förruffen. Det anade troligtvis de på ön dväljande ålakråkorna, som försvann innan vi hunnit inom ens teoretiskt skotthåll. Seglen togs ned och årorna lades i sina klykor.

Malin vid rodret på sin egen Ahwen. Hon byggde den efter en förlaga från Ormsö i Estland. Båttypen torde vara mindre känd och går under namnet Ruppa.


Vi kom aldrig iland. Efter en slitsam halvtimme vid årorna i den ganska tunga båten, dessutom i stadig motvind, så konstaterade vi att västsidan omöjligen kan användas för tilläggning med annat än kajak eller gummiflotte.

Solnedgång över Eköfjärden avnjuten från Dunsöns norra hällar efter det som kanske blev årets sista segeltur. Vi får se!

Vi gav alltså upp försöket, hissade segel igen och tog oss in till Dunsöns norra strand där den medhavda matsäcken avåts till en bedårande solnedgång.

Inga kommentarer: