torsdag 22 juni 2017

Lasses gamla lotsbåt Katla

Katla fick ny däcksnåt förra året. Därefter gick hon sin sista tur till Danmark och Västkusten med sin ägare Lasse som skeppare. Nu har han skaffat sig en OC35, ett riktigt praktexemplar med tvenne master, vackert träöverbygge, tjock och tung plast och med en überklassisk inredning med så mycket marint gemyt att inte den mest inbitne landkrabban kan värja sig.

Det är något särskilt med ett sådan klassiskt däck som avslutas med ett rejält peke till klyvaren. Det ser liksom alltid ut att stäva mot äventyret!

Det är därför dags att ta farväl av gamla Katla, och hon ligger nu vid min brygga och väntar på en ny, entusiastisk ägare. För någon vecka sedan så puttrade jag ut med "spättan" för att ta ett par bilder på henne under segel. I mina ögon är hon en ganska skön, klassisk seglare med en hel massa skutliknande charm!

Hon seglar häpnadsväckande bra och snabbt trots sin ålder och tyngd (7,5 ton). Och för motor... det sitter en rejäl gammal spis i denna båt: en MD47:a, 6 cyl diesel vars vikt inklusive backslag går loss på ett helt ton. När hon drar igång så låter det som när en gammal lastbil klättrar över Hallandsåsen.

Den som är intresserad av en riktigt klassisk, drevad, kravellbyggd lotsbåt borde lägga et bud på henne å det snaraste. Hon går ca 170 djupt och seglen är spillrans nya. Du styr henne antingen med rorkult i aktern eller med ratt i doghouset. Attans mysig invändigt!

...och varför inte en bild på lilla "Spättan" varifrån fotografierna på Katla tagits. En underbar liten båt av ek på krokvuxna ekspant och med en liten förtjusande Albin O11 bensinmotor som tuffar på fint. Spättan är rätta båten att sticka ut och lägga torskgarn med. Rätta stilen, rätta farten, rätta ljudet, rätta bruksskicket! Ägs av Janne Plast Olsson, sköts och brukas av oss på varvet.

1 kommentar:

Lars Gleby sa...

Nja, en lotsbåt är ju en fantastisk skapelse som tål betydligt mer än den presumtive skepparen (=mig), men jag får avstå, eftersom jag oförhappandes blivit vårdnadshavare till en lätt bedagad Folkbåt. Känns ungefär som att bli förälder; svindlande lyckokänsla, havet är mitt, klump i magen av oro, håller hon tätt, mm, mm.
Hjärta och hjärna tycks brista i kommunikationen sins emellan.

För övrigt blev ju din egen lilla Katla fantastiskt vacker. Roligt att se henne i kollaget.
Mvh,
Lrs