Välkommen hem, blekingsekan Bodekull!

År 1666 bytte staden Bodekull namn till Karlshamn. Så visst är det ett ganska bra namn på en blekingseka byggd i sagda stad. Båtens ålderdomliga utseende till trots så är hon bara drygt trettio år gammal. Nu har hon bytt hemmahamn. Hennes klinkbyggda skrov kommer från och med i sommar att ligga och klucka hos oss i Saxemara.

Grabbarna som, tillsammans med undertecknad fotograf, gjorde't. Gösta Ekwall och Kjell Andersson.

Jag återkommer snart med exaktare information om henne, men jag kan sammanfatta att hon ritades av konstnären Signar Bengtsson och byggdes av Pukaviks Varvs siste båtbyggare Bengt-Åke Svensson i början av åttiotalet, troligen 1984. Till formen är hon östblekingsk. Hon har fock och sprisegel på stormasten, och i aktern sitter en liten spririggad mesan, i dessa sammanhang kallad gäckmast.

Upphovsmannen, Bodekulls konstruktör Signar Bengtsson passade på att kolla in hur vi lastade upp henne, och bjöd på diverse mustiga historier från hennes tvenne seglatser till Stockholm. Vid en av dessa resor var hon faktiskt bestyckad med en kanon. Jag misstänker att jag får tillfälle att återkomma med fler detaljer om just detta.

Karlshamns sjöscouter har haft henne en tid, och nu har de överlåtit henne i min ägo. Tanken är att jag (Saxemara Båtvarv) och Föreningen Allmogebåtar skall njuta av henne från och med idag. Hon kommer att ligga sida vid sida med fiskekostern Däkan vid vår Klassikerbrygga. Den som vill kommer också att kunna hyra henne för dagsturer från och med midsommar.

Lägg märke till skitranden på översta bordet. Hon har alldeles tydligt legat i marvatten. Vår första insats blir att byta ut de galvade klänkspiken mot nya kopparnitar. Då slipper vi nog flera djupdykningar.

Ärligt talat så har vi inte riktigt mätt henne, men hon torde vara kring 20 fot, och är därmed för liten för att få kallas vrakeka (den typ som användes då man vrakade, alltså drev, med sill- eller laxagarn) och det är i skrivande stund oklart vad hon skall kallas. Kanske krokeka. Vi får se vad de lärde har att säga om saken.

Det var en mycket kylig dag i Väggahamnen. Syden pressade in att hyfsat svall i hamnen. Nästa gång Bodekull når dessa vatten så är det sannolikt sommar och Östersjöfestival.

Att asa hem en så pass tung eka kräver domkrafter, bockar och en rejäl trailer. Utrustning såsom segel och master skall hämtas senare. Och själva båten skall in under tak på torsdag. Men nu är hon hemma, Bodekull! Jag har högt ställda förväntningar på detta kommande äventyr.